Förlossningsberättelse del 2 – Stormvärkar

by

Så, vi var inne och jag hade blivit undersökt en första gång. Vi lämnade in alla mina papper och mitt förlossningsbrev. Där hade jag bland annat skrivit om vilken typ av smärtlindring jag ville ha samt kunde tänka mig att testa.
Jag insåg ganska snabbt att tanken om att bada, ta akupunktur, lyssna på musik och testa TNS var mer eller mindre  uteslutet. Barnmorskan sa att hon kunde sätta akupunktur om jag ville men att det i nuläget med allra största sannolikhet inte skulle ha någon större effekt.
Jag var öppen för att testa lustgas och det tyckte barnmorskan att jag skulle göra direkt.
Första andetaget var sjukt obehagligt. Var så trögt att andas in?! Men efter ett tag fick jag mer schvung på det!
Jag hade också skrivit i förlossningsbrevet att jag vill hålla mig så mycket som möjligt i rörelse, så fick in en Eva-stol (trodde det bara hette gångstol men läste i förlossningsjournalen att den hette så) och vid den stod jag länge och hängde med lustgasen.

Eftersom jag hade min överaktiva livmoder så visste jag att jag hade en ökad risk för stormvärkar, och, ja, vi kan säga som så att större delen av förlossningen var som en enda lång värk.
I alla böcker och kurser så säger de att man ska fokusera på värkvilan. En värk kommer bara en gång och sen får du vila och samla nya krafter innan nästa. Men för min del blev det ingen värkvila.
Så fort jag kände att en värk började klinga av så tog det cirka 5 sekunder och sedan var jag direkt på en ny smärttopp igen. Detta gjorde det svårt att hantera lustgasen eftersom man ska börja andas den när värken bygger på och sedan ta bort när den klingar av.
Men i mitt fall så hade nästa värk redan börjat bygga på när den föregående börjat klinga av, därav direkt på smärttopp efter så få sekunder.
Så jag fick krampaktigt hålla tag i lustgasen och mer eller mindre andas konstant i den.

Minns att jag står vid Eva-stolen och gungar på fötterna, kränger runt med benen, andas lustgasen och tänker för mig själv ”händer det här på riktigt?”. Kändes som att jag levde i någon parallell värld. Jag var hög och smärtpåverkad men ändå väldigt medveten.
Vid ett tillfälle så var jag orolig för att bebisen skulle bli stressad av intensiteten av värkarna, så bad om att de då skulle kolla hans hjärtljud med doppler – och han mådde prima tack och lov ♥

Krigade på vid gåstolen, Erik gav mig målbilder och läste alla kommentarer och hejarop från Facebook och Instagram. Var förvånande vilken positiv effekt det hade på mig! Kände mig stärkt av att det var så många som hejade på och det gav mig också en påminnelse om att detta faktiskt hände på riktigt.
Har ingen tidsuppfattning överhuvudtaget men enligt förlossningsjournalen går vattnet 00:39. Hade känt att det sipprat till och från innan dess men den där sploffen kom ganska sent i förloppet.
Undersöks strax därefter och då är jag 10 cm öppen.
Vid det laget får jag inte längre stå upp utan barnmorskan vill att jag ska vara kvar i sängen. Eftersom jag ville undvika ryggläge så mycket som möjligt ställer jag mig på knä vid sänggaveln. Fick som ett skrubbsår på hakan efter att ha gnuggat den mot övre kanten haha.
Känner mig fortfarande stark i kroppen, att jag har mycket ork kvar. Det mentala var desto tuffare, att inte få någon vila och riktig andningspaus mellan värkarna.
Orden jag sa till Erik var ”mask” och ”saft”.

Nu skulle bebisen sjunka ned och jag fortsatte gunga konstant för att underlätta den processen. Upplevde också att det var en bra distraktion för smärtan att hålla mig konstant i rörelse.
Fick frågan om jag ville ha någon annan typ av smärtlindring men kände där och då att ingenting kan släppa på intensiteten. Dessutom så kunde de bara erbjuda mig morfin, för att hjälpa mig slappna av, och jag ville inte ta något som kunde påverka bebis.
Kände dessutom att det gick väldigt bra med endast lustgasen. Ja det var intensivt och påfrestande, men det var ändå hanterbart!
Jag fortsatte gunga, vicka på höfterna och gjorde brölande ljud.

Håll ut för del tre..

Malmöfestivalen

by

Måndagskväll och jag känner mig så där härligt gos-seg i kroppen.
Det har varit en helg med fullt upp så kroppen har inte riktigt kommit kapp än. Min familj kom ned till Malmö i lördags så vi mötte upp dem där för att strosa på stan och njuta av Malmöfestivalen som just nu råder.
Är tredje året jag är nere och tycker det är så mysigt med alla matstånd, musikframträdande och härliga stämning.
I år ska jag dock erkänna att det var lite påfrestande rent fysiskt att vara där. Vi gick drygt 11000 steg både lördag och söndag och både sammandragningar och förvärkar avlöste varandra. Jag fick ta många vilopauser!

Var i alla fall väldigt mysigt att träffa familjen (mamma, pappa, syster och systerson), speciellt då vi inte har jättemånga möjligheter att ses nu innan bebisen kommer.
Jonathan pratar mycket om sin kusin och han hade köpte massor av gulliga saker till honom ♥ Ska bli så kul att se de två tillsammans sen!
Under lördagskvällen åt vi middag på Mosaik och då passade jag på att piffa till mig i den här röda blåsan. Får passa på för snart kan jag nog inte ha den längre, stramade rejält i tyget över magen haha (ingen preggoklänning).

Någon mer som besökt Malmöfestivalen i år? 🙂

Gravid vecka 32

by

Alltså nu har jag fått en riktig kanonkula till mage – Älskar det! ♥
Tycker magen är så rund och fin! Kanske lite ego att säga så, men det bryr jag mig inte om. Har längtat efter magen och innehållet i den så länge så jag tänker maxa allt med graviditeten haha!

Känns som att det har hänt mycket det senaste veckor. Magen har som sagt vuxit REJÄLT men jag tycker även att mitt bäcken blivit bredare. Har också känt av mer smärta i det så kan ju ligga något i det att det börjar vidgas..
Eller så är det bara den ökade tyngden på som gör det! Men hursomhelst är det verkligen inte skönt att sitta ned. Funkar om jag lägger upp benen och liksom halvsitter, till exempel i sängen eller soffan. Men att sitta rätt upp och ned på stol är ingen höjdare. Känns som att jag blir helt komprimerad och vill bara knäcka ut mig efteråt. Den 2/9 har jag bokat in 90 minuter gravidmassage (!) och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar haha!
Rörelse gör så stor skillnad! Även om det är väldigt mycket balansgång där också för min del. Men känns som att jag hittat ett bra sätt att hantera rörelse+vila+sammandragningar/förvärkar.
Upplever också att kroppen blir trött mycket fortare, framförallt fötterna. De ömmar som om jag gått flera mil trots att det inte är mer än ett par tusen steg. Men gör fotövningar, masserar och kör med kompressionsstrumpor och tycker det lindrar riktigt bra 🙂

Gravidvecka 31

by

Det märks onekligen att semestern är över haha, finns helt enkelt inte samma möjligheter att uppdatera här.
Mycket nytt under förra veckan och även lör-sön har spenderats med jobb. Alla StarkMamma-grupperna är nu igång och det känns SÅ kul! Pass 1 av 8 är avcheckat och jag har fått flertalet besked om träningsvärk från flera av deltagarna – Gött!

Nu är det måndag igen och idag är det dags för besök hos barnmorska igen. Vi har nu tagit oss till vecka 31 (30+3) och jag känner nu att det faktiskt inte är så himla långt kvar!(!)
Tidigare så har jag längtat efter bebisen (såklart) men fortfarande sett fram emot och velat vara gravid längelänge till. Nu börjar jag faktiskt känna mig ganska klar med bebisbyggandet.
Skulle absolut inte säga att jag är ”trött på att vara gravid” för jag ä l s k a r det verkligen, men rent fysiskt och psykiskt känner jag att jag börjar närma mig mållinjen av graviditeten och startskotten av det nya livet.

Dagens BM-besök är en extrakoll eftersom mitt sf-mått var lite lågt sist, men så hade jag också en sammandragningar medan hon mätte. Får se vad dagens mätning visar. Att jag ska ligga ned på rygg UTAN att få en sammandragningar är ju nästintill en omöjlighet, men vi får väl ha lite tålamod helt enkelt, hoppas det släpper efter en stund.
I övrigt så har sammandragningarna mer och mer övergått till förvärkar. Olika från dag till dag hur det procentuellt ligger. Men åtminstone 50/50 sammandragningar förvärkar. Verkligen spännande att följa med i kroppens utveckling!
Två veckor kvar till TUL också – Längtar efter att få se vår lilla (eventuellt stora) böna igen!

Tycker magen dragit iväg ordentligt i storlek de senaste veckorna. Enorm skillnad när man jämför bilderna från v 26!
Nu har den blivit en sån där riktigt härlig kalaskula – Älskar det!

Status V 29

by

Känns helt sjukt att vi är inne i sista veckan av 20-nånting och att vi om bara några dagar äntrar nummer 30!(?)
Äntligen så tycker jag att tiden börjar gå lite fortare, men känner mig ändå helt i fas med förberedelser, min mentala inställning och allt annat runt omkring.

Personligen så tycker jag inte magen vuxit någonting den senaste veckan, men det tycker Erik. Jag upplever att det hände mycket mellan v 26-28 men sedan har det stagnerat lite.
Däremot så tycker jag att mitt mående varit annorlunda i veckan! Till att börja med har jag haft en del huvudvärk och känt mig betydligt mer svullen.
Började direkt noja för havandeskapsförgiftning eftersom IVF:are ligger i högre risk för det. Men svärmor kom över och tog ett tryck som visade 101/72 så känns inte som att det är någon fara på taket där. Men man ska såklart vara uppmärksam på fler symptom.
Har även sovit sämre vilket resulterat i fler sammandragningar, framförallt under gårdagen då flera av dem kändes ganska intensiva och gjorde mer ”ont” än tidigare. Varit uppe på toa 2-3 gånger/natt istället för mitt vanliga 1-2.
Sen har jag känt mig lite mer hormonell de senaste dagarna.. Mer lättgråten, även om jag ändå inte gråtit en enda gång haha. Men det har liksom känts som att jag kunnat börja göra det för någon småsak.
Är vanligtvis verkligen ingen hormonell person så det har bara känts annorlunda i kroppen.

La upp en jämförelsebild på magen på min Instagram förut idag. En från V 19 och en från idag, V 29. Det har onekligen hänt grejer på 10 veckor och det ska bli så spännande att se vad som händer de kommande 10! Man ser att magen har vuxit och rumpan likaså, även om bilderna är tagna från två olika vinklar så kan det vara lite missvisande. Kan också konstatera att vätskan jag känt av även syns över ryggen och att brösten vuxit minimalt haha.
Har tagit bilden med mobilkamera så kvalitén är kanske lite taskig här på bloggy..

NG Baby

by

Nytt till bebisen!
Denna fina skötbädd fick bebisen av sin mormor och morfar!
Vi kommer att ha blöjbytesstation i tvättstugan och skippar vanligt skötbord. Känns som att det tar så himla mycket onödig plats!
Så skötbädden kommer att placeras på tvättmaskinen eller tumlaren tillsammans med de andra nödvändigheterna man kan tänkas behöva.
Kan vara gött att slippa byta blöja i barnrummet eller i badrummet som inte har jättemycket extra yta..
Det ska även investeras i en riktig blöjhink! Någon som ni kan rekommendera?

Sista tredjedelen

by

Vad gör man en fredag strax innan midnatt under sin semester? – Jo man jobbar! Haha 😛
Har tänkt väldigt mycket på höstens grupper som drar igång om bara två veckor och nu har jag äntligen fått klart formulären med dagar och tider för fortsättningsgrupperna också – Så skönt!

Det har varit ett riktigt härliga dagar här med mina föräldrar som kom ned i onsdags eftermiddag/kväll.
Vi har spenderat tiden med att äta, gå på stan i både Kristianstad och Hässleholm, shoppat kläder och lite prylar till bebisen och allmänt umgåtts och hängt.
Imorgon efter frukost så åker de milen hemåt igen och då dröjer det ett tag innan vi kan ses igen.

Idag gick vi även in i vecka 28, tredje och sista trimestern. Känns stort!
De senaste dagarna har jag haft ett väldigt intensivt tryck i övre delen av magen då han gärna legat och tryckt upp fötterna där. Har känts lite obehagligt och stundtals har det även gjort ont och varit tungt att andas, men så fort han byter position och sjunker ned igen så lättar trycket.
Han favoriserar fortfarande att ligga med kroppen på höger sida och trumma ut med fötterna där, även om han de senaste dagarna även börjat sparka mer rätt uppåt.
Just nu i denna stund håller han låda där inne. Knorrar runt och spänner ut sig. Älskar det! ♥

”Föda utan rädsla”

by

Vaknade upp till ett stycket regnig och mulen onsdag, men känns faktiskt helt okej med tanke på att det var sånt pangväder igår!
idag görs inte många knop. Mina föräldrar sitter just nu i bilen på väg ned mot Skåne och det ska bli gött att hänga ett par dagar. Så idag pysslas det mest på hemmaplan.

Idag slog min gravid-app om till trimester tre och det är idag exakt tre månader kvar tills han är beräknad att komma!
Jag tycker dock fortfarande att tiden går ganska långsamt och oktober känns som en evighet bort, men insåg häromdagen att när jag börjar jobba igen efter semestern så har jag bara åtta veckor planerat arbete kvar innan jag eventuellt går på ledighet. Sen är fördelen med mitt yrke att jag kan boka någon enstaka klient här och där beroende på hur kroppen känns.
Och åtta veckor känns som en ganska kort tid haha 😛

I måndags var Erik och jag på ”Föda utan rädsla”-kurs hos Anna i Malmö. Varken Erik eller jag är rädda inför förlossningen. Jag har sett orimligt många förlossningsprogram genom åren och min fascination för förlossningar startade tidigt, runt 10-årsåldern..
Jag ser väldigt mycket fram emot förlossningen och känner mig väldigt mentalt redo. Sen är jag väl medveten om att det aldrig går att planera en förlossning utan man får ta det lite som det kommer där och då. Men att känna sig lugn och trygg i sina tankar och i sin kropp kan göra stor skillnad.
Erik har däremot inte känt sig lika mentalt redo. Han är van att vara patienten, men när det nu är jag som ska gå igenom den smärtsamma biten tycker han att det är lite svårare. Varit likadant under alla äggplocken.
Så kursen var perfekt för just det ändamålet – Att partnern ska få lite mer handfasta råd och tips till vad hen kan göra för att stötta kvinnan.

Anna är väldigt naturlig i sitt sätt att föreläsa och hon fick med sig gruppen enkelt. Vi gick igenom både den teoretiska biten av en förlossning men sedan låg det största fokuset på hur vi ska hantera det som sker och vilka övningar man kan göra.
Vi fick prova både andnings- och massagetekniker och det vi främst kommer ta med oss är:
• Att försöka bibehålla andningen lugn och långt ned i kroppen, generellt en tung känsla i kroppen
• Jobba med dyktekniken när värkarna kommer
• Erik trycker på mina knän när jag är sittande
• Erik trycker på svanskotan när jag är stående/lätt framåtlutad
När vi provade de olika varianterna av massage blev det även mer tydligt för mig vad jag inte gillar (i alla fall inte i nuläget) så att stryka upp/ned på armarna och hålla hand mot panna och bakhuvud kommer troligtvis inte uppskattas där och då heller. Så då behöver vi kanske inte lägga lika mycket tid på att prova oss fram med vad som kan funka/inte funka.
Återigen är det omöjligt att förutse hur jag kommer att reagera i stunden eller hur bebisen kommer att påverkas av värkarna. Men för oss känns det bättre att ha kunnat förbereda sig ytterligare för det som komma skall.

Någon mer som gått samma eller liknande kurs? 🙂

s e m e s t e r

by

ÄNTLIGEN lite sommarkänslor! Idag har det varit både soligt och varmt – Så efterlängtat! Har spenderat större delen av dagen utomhus i bikini, främst med Polly och en bok som sällskap.
För en gångs skull var det så varmt att man fick gå in då och då för att svalka sig haha. (OBS detta är ej klag över värmen – tvärtom!)
Är också noga med att dricka ordentligt. Tur att jag har törsten deluxe just nu, då kan man inte missa sina liter.
Erik har jobbat på förmiddagen (han sänder morgonprogrammet i Guldkanalen över sommaren) sedan har han varit på golfbanan en sväng.
Jag njuter just nu av lediga dagar här hemma. Har lite småsaker inplanerat men försöker att mest ta det lugnt och bara puttra runt. Kroppen njuter.

Imorgon går vi in i vecka 27 och jag ska fira det med ett besök hos optikern. Det är så sjukt att till och med synen kan förändras när man är gravid!
Märkte för ett tag sedan att jag börjat se (ännu) sämre, både med linser och glasögon. Och jag som haft nedsatt syn läänge tycker det är ganska frustrerande att fortfarande behöva justera styrkan.
Förhoppningsvis är detta bara något tillfälligt, att ögonen kan återhämta sig sen igen. Men har hört att det kan ta upp mot 6 månader efter man slutat amma innan synen återgår.
Just nu ligger linserna på -3,75 så eventuellt hamnar jag på -4 efter morgondagens besök.
Någon mer som upplevt samma med synen whilst preggo?


Min bikini kommer från TRIANGL!

99 dagar kvar

by

Snart går vi in i graviditetsvecka 27! Har fram tills ganska nyligen svarat ”åh, det är ganska tidigt i graviditeten” på frågan om hur långt gången jag är. Men nu börjar det faktiskt kännas som att vi tagit oss en bit.
Och idag är det alltså bara 99 dagar kvar till beräknat datum. TVÅSIFFRIGT?!
Känns surrealistiskt. Precis som med allt annat som kretsar till graviditeten.
Då och då (läs dagligen) så går jag in på hans blivande rum, drar i vagnen lite, viker och viker om hans små kläder och plockar fram min stickning som ska bli en filt.
Vilken oerhörd lyx det är att få gå igenom detta ♥

Jag tycker kroppen mår bra, över förväntan. Man vet ju aldrig riktigt hur man kommer att må under en graviditet men jag tycker att jag hittills haft en väldigt enkel sådan. Mina största bekymmer stavas halsbränna och sammandragningar. Förvisso kan de vara nog så påfrestande (framförallt mentalt på det sistnämnda), men vi tar oss fram dag för dag och varje vecka känns som en seger.
hr börjat läsa förlossningsförberedande böcker och på måndag är det dags för ”Föda utan rädsla”-kurs med Anna. Ser väldigt mycket fram emot det!

Magen växer också för fullt. Även om jag känner mig väldigt mycket ”som vanligt” så märks det såklart i kroppen att något är annorlunda, Ibland tycker jag magen är gigantisk och ibland pytteliten haha. Antar att det är ganska vanligt att känna så 😛
Bilden är från i söndags, v 25+2