– DET HÄR MED ATT SPRINGA –

Jag är ingen löpare.

Men jag önskar att jag var det. Det ser ju så himla härligt ut! Och enkelt. Bara snöra på sig skorna och ge sig ut, varsomhelst och närsomhelst.

Men det är en träningsform som inte är helt kompatibel med min kropp. Har ett defekt vänsterknä som varken kan tränas eller opereras tillrätta. Så det är bara att gilla läget typ 🤷‍♀️ Men idag sprang jag ändå, pga man (jag) gör ändå som man (jag) själv vill i slutändan haha 🙈

Gick ut med orden ”inte för långt, för jobbigt eller minsta lilla smärta”. Min kropp återhämtar sig dessutom fortfarande efter graviditet och förlossning och det har jag hela tiden i bakhuvudet, även fast kroppen känns bra (lite känningar i symfysen dock).

Körde först 10 min uppvärmning i form gång och lätta övningar. Sen startade jag klockan och började springa.

Sprang tills jag började känna mig lätt ansträngd, slängde då ett öga på klockan – 1:30 minut. Sprang då 30 sekunder till och landade då alltså totalt på 2 minuter. Och så fortsatte jag. Sprang 2 gick 2. Jag är hela tiden noggrann med min landning och hållning.

När det gått 24 minuter började jag känna av mitt knä, började också bli trött i höftböjarna, så då beslutade jag mig för att promenera hemåt!

Jag hoppas verkligen att det kan finnas en lösning för min löpning. Kanske kan detta vara vägen? Hur det kommer kännas i knät imorgon återstår att se, just nu känner jag av det rejält. Men någonstans får man ju testa, prova sig fram helt enkelt!

Håll tummarna 🤗

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *