Första plaggen till bebisen!

by

Söndag! En riktigt härlig sådan. Ni vet en sådan där söndag som känns alldeles lagom.
Sovmorgon, lång frukost i solskenet och sedan lite fix och pill med hemmet. Kände att jag behövde rensa lite bland alla mina kläder. Många plagg som jag inte kommer kunna ha nu på ett tag, så lika bra att plocka undan dem. Dessutom så känns det som att man vill börja förbereda och göra plats för bebisens alla prylar.

Och på tal om bebisen – Nu har vi äntligen börjat våga oss på att köpa något till den lille rackaren där inne!
Förra helgen gick vi en sväng inom Kappahl och fick med oss ett jättefint set med body+byxa därifrån.
Idag var vi ute på Humlalyckan för lunch, och som alltid när jag är där så spanar jag in de söta barnkläderna som Cecilia syr.
Så idag fick två bodys följa med hem!
Tänkte ta någon fin bild på dem, men med ett vilddjur här hemma var det lättare sagt än gjort haha.
Polly märker direkt när något annat tar vår uppmärksamhet och då måste hon försöka pocka på den igen.
Vet inte hur många gånger jag fick vika om plaggen, lägga henne någon annanstans, mota bort med handen samtidigt som jag försökte knäppa en bild och så vidare…
Men insåg till slut att nej, hon får helt enkelt vara med på ett hörn. Så kommer det ju vara när bebisen väl är här, då kommer hon också att vilja vara med 🙂 Det blev en med grå bas och djur från savannen samt en turkos med gråa indianrävar (eller något annat djur åt det hållet haha).
Beställde även en med pandor och en med pilar på! Roligt att ha plagg som inte finns i de vanliga butikerna 🙂
Gillar även de mjuka färgerna på dessa, lekfulla men ändå lätta att matcha 🙂

En härlig fredag!

by

Vilken dag vi har haft!
Sommaren har kommit till Skåne och jag njuter till fullo av vädret. Värme och solsken – Som jag längtat!
Har även längtat lite extra efter just denna dagen eftersom det var dags för RUL. Även om vi redan gjort fyra ultraljud så är varje stund magisk, en stund att få hälsa på den lille inne i magen och kolla läget.
Blir mer verkligt för varje vecka som går och när man nu så tydligt ser en minimänniska på ultraljudsskärmen, känner av sprattel och buffar, och magen äntligen vuxit till sig så går det inte längre att förneka. Jag ÄR gravid!

Först väntades jobb i Kristianstad då veckans sista StarkMamma-pass stod på schemat. Därefter tog Erik och jag en lunch på stan innan vi styrde mot CSK.
Fick ett superfint bemötande av barnmorskan och njöt i drygt 30 min av filmen på vår lilla stjärna.
Eller, lilla och lilla… Bebisen mäter 4-7 dagar större på alla mätpunkter. Hon fick mäta om huvudet flera gånger eftersom hon fick det till 20+0 varje gång (är 19+0 idag). I vanliga fall hade man ändrat BF men det får man inte göra på oss IVF:are.
Så nytt ultraljud bli i V 32 för att kolla tillväxt!
Vi var också vääldigt nyfikna på könet. Alla runt omkring oss och även vi har hela tiden haft en stark känsla av att det är en pojke – Vilket verkar stämma!
Barnmorskan får såklart inte säga till 100% eftersom man såklart inte kan veta helt säkert förens hen kommer, men ”det som sticker ut där brukar inte sticka ut på tjejer” gjorde oss ändå hyfsat säkra haha.

Så – Vår SON ♥ verkar må alldeles utomordentligt där inne, växer och frodas för fullt! Vi ser fram emot att träffa Dig, men du får gärna vänta minst 15 veckor med att komma ut. 

Sammandragningarna

by

Det har redan blivit mitten av maj, hur är detta möjligt?! Känns som att det var februari nyss.. Även om tiden går fort så känns det som att den också sniglar sig fram ur vissa aspekter.
Vi är nu i vecka 19 (18+4) och på fredag är det dags för RUL. Ska bli SÅ spännande att se om det är en flicka eller pojke där inne! Vi är så nyfikna!
Hur har ni gjort, tog ni reda på kön eller ville ni bli överraskade? 🙂

Sammandragningarna besvärar mig dagligen och förra veckan var vi återigen nere i Lund på kontroll. Tappen mätte 12 mm kortare än vad den gjort två veckor tidigare, läkaren hävdar att det i nuläget inte är någon fara, men att jag borde dra ned lite på arbetstimmarna. Så kommer ta det lite lugnare på gruppträningsfronten och försöka vila så mycket som möjligt när jag har chansen. Saknar mina vanliga träningspass men detta går såklart före allt!

Nu måste jag ta tag i mailen! Ska försööka bli mer flitig på att uppdatera 😉

Vecka 15

by

Långfredag och en dag att fira flera saker än bara påsken!
Jag började dagen med uppstart av en ny StarkMamma-grupp i Kristianstad. Med det är även alla vårens nya grupper igång 🙂

Vi går även in i vecka 15 idag (14+0) och det är exakt fem veckor kvar till RUL!(!)
Känns fortfarande helt overkligt att vi får uppleva detta. Jag är enormt lycklig även om jag också, fortfarande, känner en stor oro trots att vi passerat den mest kritiska perioden. Pratade med en av mina IVF-vänner om det, känslan av att vid varje toalettbesök dubbelkolla efter en eventuell blödning, analysera kroppens mående och känningar till millimetern.
Det har dock blivit mycket bättre med tiden, framförallt efter förra helgen då vi var på ett privat ultraljud i Malmö och fick se den lilla sprallarn igen <3
Vi har hittills gjort tre ultraljud, två VUL på kliniken i v 7 (6+5) samt v 9 (8+5) och så ett UL i söndags i v 14 (13+2).
Allt har sett jättebra och bebisen har hela tiden varit lite större än sin ålder (men eftersom vi gjort IVF kan de inte flytta vårt bf).
Kändes ganska mäktigt att göra sitt första ultraljud på magen och inte upp i fiffiluran haha. Var tvungen att påminna mig själv och hade som ett mantra innan ”ta inte av dig byxorna ta inte av dig byxorna ta inte av dig byxorna” haha.
Var också en speciell känsla att faktiskt få se en liten minimänniska på bild, inte bara en blobb som det varit tidigare.

Annars då? Mja vi har faktiskt en ganska lugn dag här. Unnar mig lite ledighet och vila (bortsett från förmiddagens arbete). Bakar bröd, ser på film och tar promenader med Polly i det soliga, men väldigt blåsiga, vädret. Med andra ord inte så jättemycket Påskigheter, trots att det är en högtid som jag annars alltid firat och tyckt väldigt mycket om. Men vi får ta igen det kommande år helt enkelt 🙂
Firar ni något idag?

IVF 3 och 4 (varning för långt inlägg)

by

Det har ju hänt en hel del under de fyra månaderna som det varit tyst här, men tänkte ge en snabb recap av vad som skett just på det privata planet.
Jobbet har rullat på som vanligt så där finns inget större att berätta hehe.

Men sist jag skrev så var det nog november/december..
Vi återhämtade oss både mentalt men också fysiskt efter tvilling-missfallet som skedde under IVF 2 (försök tre) och hade även genomfört en (något brutal) scratching. Så i början av december startade vi upp ny behandling med sprutor och hela baletten. Denna gången gick plocket bättre och jag fick extra bedövningssprutor. Vi fick ut 12 ägg och en blastocyst sattes in. Inget till frysen.
Började testa på 5dp5dt vilket står för ”five days past five day transfer”, alltså att det har gått fem dagar sedan vi satte in ett femdagars-embryo. Ber redan nu om ursäkt för IVF-språket, men vet att jag har flera följare i den svängen och då är det lättare att ta det på vårt lingo.
Hursomhelst, på dag fem så fanns där en svagt, men ändå ganska tydligt streck, men vågade inte ta ut något i förskott. Dagen efter – Samma streck, ingen stegring, men vi vet ju att hcg fördubblas varannan dag och det är ofta som testerna ser likadana ut två dagar i rad (för er som inte visste det, nu vet ni haha). Ytterligare en dag senare 7dp5dt är strecket borta.
Katastrof.
Jag var SÅ övertygad om att det skulle gå! Speciellt eftersom vi hade haft mf två månader tidigare och dessutom gjort en scratch. Men graviditeten avstannade och blev en så kallad kemisk graviditet. 

Efter det landade jag totalt på botten. När jag tidigare trott att jag varit djupt nere så var detta ingenting i jämförelse. Jag kunde inte längre se någon yta ovanför. Försökte kämpa mig upp med jämna mellanrum för att ta de där djupa andetagen. Men det var jävligt (pardon my french) svårt om jag ska vara helt ärlig.
Julledigheten kom som en skänk från ovan då jag kunde få en paus och bara vara. Men jag spenderade nästan varje dag under jul och nyår med att vara ledsen.

Men i allt detta så har jag tyckt att väntan mellan behandlingarna har varit värst, så efter vår kemiska fick vi ändå klartecken av kliniken att köra igång direkt i nästa cykel om vi ville.
Som jag velade, fram och tillbaka.
Orkar jag? Pallar vi? Är det ens värt det?
Den 10/1 skulle vi börja med sprutor och den 9/1 var jag fortfarande så tveksam till hur jag ville göra. Orkar jag med ett till plock, en till besvikelse?
Men som på maskin satte jag ändå nålarna i magen, dag efter dag. Ingen annorlunda behandlingsplan utan fortfarande kort protokoll med 112,5 Gonal-f, för de som undrar.
Stimmade 8 dagar med gonal och sedan plock fredagen 22/1.
Vill verkligen inte skrämma upp någon som eventuellt står inför sitt första plock, men det var utan tvekan det värsta jag någonsin varit med om. Vill genast tillägga att av alla mina fyra plock så har två av dem varit super då jag knappt känt något alls!
Men denna gången, ja, det blev inte så som jag önskat.
Skrek efter mer smärtstillande och försökte djupandas genom varje stick (med det är ju lagom lätt när man har en 30 cm lång nål upp i fiffan, no joke). Dessutom så flyttade sig vänster äggstock hela tiden så sköterskan fick trycka på magen och hålla emot när doktorn skulle möta med nålen. Ja. ni kan ju själv tänka er hur det kändes..
I många andra länder så sövs man under plock men vi kvinnor i Sverige blir minst sagt härdade haha!

Hursomhelst så fick vi ut 11 ägg och återigen så återförde vi en blastocyst.
Var ganska nollställd under ruvningen (tiden mellan återföring och testdag/eventuell BIM) men hade som vanligt bestämt mig för att testa tidigt samt testa ur Ovitrellen (de sista sprutan man tar, ägglossningssprutan som innehåller hch).
Sedan följde ett par förvirrade dagar innan vi på 6dp5dt fick en stegring som sedan bara blev starkare för varje dag som gick. Kunde knappt tro det men vi var gravida. Och är det fortfarande.
Känns ofattbart och overkligt, men så härligt!

Och här är vår lilla blobb i vecka 7 (6+5). Nu har vi tagit oss till vecka 14 men tänkte ta allt det i kommande inlägg 🙂

I’M BACK!

by

Ja hörni, nu har den här bloggpausen varit alldeles för lång..
Den var allt annat än planerad, men jag fick svårt att få tiden att räcka till på alla håll och när jag väl valde att bort-prioritera skrivandet här så insåg jag hur mycket jag behövde den extra tiden för mig själv.
Men nu ska jag nog komma igång igen! Vågar inte lova några dagliga uppdateringar, framförallt inte de tre-inlägg-om-dagen som jag körde under majoriteten av tiden, men ett par uppdateringar här och där vore kul att få till 🙂

Jag tror att mitt generella mående också har påverkat lusten att komma tillbaka hit, för på ett sätt är det som om jag på senaste tiden fått tillbaka mitt liv och blivit mitt gamla jag igen.
IVF:andet har tagit hårt på mig, framförallt psykiskt, men NU ÄR VI JU GRAVIDA *gör vågen* och då känner jag helt plötsligt att den här gråa, våta, tunga filten som legat över mig nu har lättat.
Maten smakar annorlunda, musik känns mer harmoniskt och världen har fått andra färger.
Jag känner mig genuint lycklig och tillfreds.
Tänker att jag kommer skriva mer om de senaste IVF-försöken och den perioden som jag varit borta härifrån i andra inlägg, men just nu nöjer jag mig här.

Håller tummarna för att ni inte gett upp hoppet om mig 😉
PUSS på er!

IVF2 Tidigt missfall

by

Det här inlägget började jag skriva på i torsdags, men jag kände mig inte redo att publicera texten då.. Nu har det gått ytterligare ett par dagar. I fredags berättade jag på Instagram och här kommer en lite längre text om vår andra IVF, samt resultatet som blev.. 

*****

Förra lördagen, den 17:e september, var det dags för återföring. Av våra 12 plockade ägg var tre omogna och fem befruktades. Två celldelades vidare till blastocyststadie och när vi kom in till kliniken den där lördagsmorgonen frågade doktor Pia om vi möjligtvis ville ha tillbaka de båda två embryona. Eftersom detta skulle bli vårt tredje försök så sa vi JA, vi ville maxa chanserna!
Dessutom, till skillnad från de andra två gångerna, så såg embryona inte ut att vara av toppkvalité och då hoppas man ju på att åtminstone en vill fästa. 
På söndagen fick jag en kraftig sammandragning, men ville inte överanalysera för mycket. På måndagen fick jag som en vibrerande och pirrande känsla i livmodern, nästan som en lite muskelspasm, men återigen vill jag inte lägga för mycket vikt vid de reaktionerna.
(Dessutom är man totalt uppknarkad på hormoner så man vet inte vad som ger vilket).
Hursomhelst så tickades ruvardagarna på och eftersom jag haft återföring på en lördag varenda gång så hade jag redan innan bestämt mig för att börja testa på fredagen, ÄP+11. 
På fredagen tog jag en Babyplan-sticka, de mäter tidigt från hcg 10mlU/ml, och jag tyckte mig se en svag svag skugga. Inbillning tänkte jag. 
Lördag – Nytt test. Definitivt ett streck!(!!). På söndagen tog jag ett till bara för att försäkra mig om att strecket inte försvunnit, och det hade det inte!!(!).
På söndagskvällen började jag dock blöda lite, inte som en mensblödning, men man blir ändå på sin vakt. Vi var försiktigt optimistiska. 
Måndag – Nytt test! Hcg hade ökat ytterligare, ett starkare och mer tydligt streck syntes nu. Blödde dock fortfarande. Mycket blandades känslor. Måndagen var ÄP+14. Alltså BIM (för er som är insatta haha).
Eftersom hvg bara stiger varannan dag så kändes det onödigt att ta ett digitalt test på tisdagen, men tog en Predictor Early eftersom mina Babyplan var slut, det visade ett tunt streck. Det fanns där, men inte lika tydligt som måndagens. 
Jobb hela tisdagen, fullt upp, men med en oroskänsla i kroppen. 
På vägen hem i bilen fick jag ett par skarpa smärtor i livmodern. Som hugg. Riktigt så att jag nästan tappade andan. Och då är jag INTE känslig för smärta. 
Cirka 40-50 min efter detta kommer de båda fostersäckarna ut. 
Snipp snapp snut så var det härliga slut. I några få dagar fick jag vara gravid. Tidigt missfall vecka 4+4. 
Så vad händer nu?
Ja vi får börja om helt enkelt. Kroppen måste vila två cykler. Hormonnivåerna måste stabiliseras och äggstockarna återhämta sig. Jag vill även göra en scratching, allt för att öka chanserna inför tredje behandlingen. Gah. IVF3. Hoppas tiden går fort tills dess. Avskyr denna väntan.
Men någonstans i denna sorg och frustration så kan jag känna en gnutta glädje.
Det GICK! Det KAN gå. Det SKA gå igen! Nästa gång KOMMER det gå!

IVF2 – äggplock 2

by

9315948da132b8315ce6d8f483e97abfJag vet att ni är många som följer mig på Instagram också, det är där de flesta uppdateringar sker. Men inser att jag inte skrivit som mycket om det här på bloggy..
För någon vecka sedan la jag upp bild där om att vi gjort ytterligare ett IVF-försök, en FET (Frozen Embryo Transfer) med vår frysta blastocyst som vi hade kvar sedan vårens behandling. 
Det har varit en bergochdalbana de senaste månaderna och jag har helt enkelt inte orkat skriva något om det. 
Men efter två avbrutna försök och med en sommarstängd klinik så fick vi äntligen göra vårt FET-försök… Som också misslyckades. Något som är oerhört tungt att ta in då de fortfarande inte hittat något fel, utan istället har vi ”superfina chanser med toppembryon”.
Hursomhelst, efter vår misslyckade FET ville vi börja ny behandling igen, orkar inte vänta mer. Det är allt man gör i den här processen. 
Så vi började Gonal f på CD 2, exakt samma dos som sist – 112,5 (för er som inte är insatta så är detta en väldigt låg dos). Behandlingen gick som smort, precis som sist. VUL i torsdags såg toppen ut och vi satte tid för plock. Måndag! – Igår alltså. 
Jag var ganska nervös trots att jag visste precis hur allt skulle gå till. Men det är ju inte en jätterolig grej att göra så lite nervositet hör väl till. Dessutom så är alla plock olika, så var det definitivt för mig…. 
Första plocket kände jag i princip ingenting, lite tryck och obehag bara. Den här gången var det annorlunda.
Kände både bedövningssprutor, själva sticken mot sidorna, samt när hon stack i blåsorna. Så, ja, rätt mycket mer med andra ord.
Var såå nojig över att vi skulle få ut färre ägg än sist, vet inte varför men min magkänsla sa det. MEN istället fick vi ut ett MER än sist – HURRA! Grät av lättnad.
Första plockeet fick vi 11 och denna gången 12 😀 En riktigt bra siffra, även om kvalitén är viktigare än antalet (klassisk kvalité före kvantitet).
Missade deras telefontid idag så har inte fått veta hur många som blivit befruktade, men sist gick siffran 11-8-5-2. (vilket kortfattad är: 8 befruktade, 5 stycken som odlas vidare till efter dag tre och till sist 2 som är starka blastocyster).
Hoppas på fler till frysen än sist.. 
Idag har jag ont. Men hade avbokat alla pt-klienter sedan innan så har bara kört två StarkMamma-pass i Osby idag. Morgondagen blir likadan fast tre pass i Hässleholm. Känns mer än tillräckligt. Sist jobbade jag på som vanligt, kallsvettandes och likblek i ansiktet. Den här gången vet jag hur min kropp reagerar dagarna efter och jag har heller ingenting att bevisa för mig själv. 
Oj nu blev det här ett väldigt långt inlägg 😛 Men nu vet ni i alla fall varför jag ibland inte orkar uppdatera här dagligen. Livet och så vidare.. 
Kram på er!

Go shawty..

by

.. IT’S MAH BIRTHDAY!
Idag fyller jag år, 28 år närmare bestämt. Så himla vuxet det känns. 
Vanligtvis har jag inga problem med att fylla år, tycker bara det är roligt. Men i år känns det inte alls lika kul, snarare lite deppigt. Kommer att tänka på DET HÄR inlägget som jag skrev för drygt ett år sedan och inser att vårt liv inte förändrats något alls. Mer än att vi bara lagt ännu mer kraft och energi, gjort helhjärtade försök som misslyckats, tagit ett steg fram och två steg bak. 
Men, äldre måste man bli, så är det bara, så det är lika bra att bara göra.
Jag är i alla fall oändligt glad över att min lilla Jonteplutt kommer till Skåne imorgon (tillsammans med resten av familjen Lindoff). Han lyser upp mina dagar och får mig att tänka på annat ♥

2:a maj

by

hejmajTänk att vi klev in i maj månad igår. Känns som att det bara var en liten stund sedan vi stod och såg på fyrverkerier och hoppades på det nya året. 
Har hänt mycket de senaste månaderna.. 
Är tacksam över att jag trivs med mitt jobb för på det privata planet, eller snarare barngörarplanet, så känns allt ganska visset och jag känner mig ledsen och tom inombords. Men det finns absolut inget jag kan göra åt saken så ingen mening med att tänka på det för mycket. Fortsätta blicka framåt. 
Idag är det i alla fall strålande solsken ute, vaknade upp till frost imorse men misstänker att dagen kommer bjuda på tvåsiffriga plusgrader så då har jag inget emot lite morgonfrost. Ska tydligen bli pangväder större delen av veckan så man får försöka njuta så mycket som möjligt. 
Idag är det dock jobb 6:30-19 så får njuta av solskenet inomhus!