– ETT ÅR SEDAN –

by

Den 25/1 2017 fick vi se Valther för första gången.
Då visste vi såklart inte att det var han, att det ens var ett pojkembryo eller att det embryot ens skulle fästa, stanna kvar hos oss och sedan födas och bli världens sötaste bebis.
Men det gjorde det. Det gjorde han. Och nu är han här.
Mäktigt.

Det känns som igår samtidigt som det också känns som ett helt liv sedan. En annat liv. Vilket det på ett sätt var.
Jag ska inte bli för emotionell, men tycker ändå att detta är så sjukt coolt! Vår lilla prick på skärmen!

Det kommer säkert bli ett par ”för ett år sedan” under de kommande veckorna. Förvarnar redan nu 😛

TUL

by

Igår var det äntligen dags för tillväxtultraljud på CSK! Tror jag har längtat sedan RUL efter att få se vår lilla prick igen. Som numera är allt annat än en prick haha.
Kommer nog aldrig sluta fascineras av hur mäktigt det är att skapa ett liv. En människa.
När man ligger helt drogad på äggplocken och ser de där blobbarna på skärmen och embryologen som räknar dem en efter en.. Sedan på återföringsdagen ser man en prick på skärmen, i vårt fall alltid en blastocyst, man spanar in kanterna och hur cellerna ser ut. Topppoäng? Har den börjat hatcha? Ska det där bli vårt barn?

Sedan går dagarna, man är Lutinus-öm i tuttarna, byter trosor tre gånger om dagen och försöker ”leva på som vanligt” (jo tjena..). Sen testar man. Tidigt eller på bim eller på TD eller hur man nu vill göra. Och sen får man se ett resultat som eventuellt kommer förändra ens liv för alltid.

Och har man tur så får man en sån här ♥

Allt var prima med vår son där inne (yepp, han är fortfarande en han – Vi bad henne kolla haha)! Alla flöden såg bra ut och hans vikt uppskattades till 2048 g, 38 g under ”normalkurvan”, vilket alltså inte räknas som avvikande på något sätt. Skönt!
Han låg med huvudet lååångt ned i bäckenet och hon trodde att han var fixerad. Skulle bekräfta de stick ilningar jag känt i blygdbenet senaste 1 ½-2 veckorna. Ska till barnmorskan på torsdag så får se vad hon känner då!
Han gör sig onekligen redo där inne, jag har förvärkar dagligen och mensvärk både i livmoder och ländrygg varje natt. Men han får gärna stanna kvar ett par veckor till – Vill ju köra klart mina StarkMamma-grupper haha!

IVF 3 och 4 (varning för långt inlägg)

by

Det har ju hänt en hel del under de fyra månaderna som det varit tyst här, men tänkte ge en snabb recap av vad som skett just på det privata planet.
Jobbet har rullat på som vanligt så där finns inget större att berätta hehe.

Men sist jag skrev så var det nog november/december..
Vi återhämtade oss både mentalt men också fysiskt efter tvilling-missfallet som skedde under IVF 2 (försök tre) och hade även genomfört en (något brutal) scratching. Så i början av december startade vi upp ny behandling med sprutor och hela baletten. Denna gången gick plocket bättre och jag fick extra bedövningssprutor. Vi fick ut 12 ägg och en blastocyst sattes in. Inget till frysen.
Började testa på 5dp5dt vilket står för ”five days past five day transfer”, alltså att det har gått fem dagar sedan vi satte in ett femdagars-embryo. Ber redan nu om ursäkt för IVF-språket, men vet att jag har flera följare i den svängen och då är det lättare att ta det på vårt lingo.
Hursomhelst, på dag fem så fanns där en svagt, men ändå ganska tydligt streck, men vågade inte ta ut något i förskott. Dagen efter – Samma streck, ingen stegring, men vi vet ju att hcg fördubblas varannan dag och det är ofta som testerna ser likadana ut två dagar i rad (för er som inte visste det, nu vet ni haha). Ytterligare en dag senare 7dp5dt är strecket borta.
Katastrof.
Jag var SÅ övertygad om att det skulle gå! Speciellt eftersom vi hade haft mf två månader tidigare och dessutom gjort en scratch. Men graviditeten avstannade och blev en så kallad kemisk graviditet. 

Efter det landade jag totalt på botten. När jag tidigare trott att jag varit djupt nere så var detta ingenting i jämförelse. Jag kunde inte längre se någon yta ovanför. Försökte kämpa mig upp med jämna mellanrum för att ta de där djupa andetagen. Men det var jävligt (pardon my french) svårt om jag ska vara helt ärlig.
Julledigheten kom som en skänk från ovan då jag kunde få en paus och bara vara. Men jag spenderade nästan varje dag under jul och nyår med att vara ledsen.

Men i allt detta så har jag tyckt att väntan mellan behandlingarna har varit värst, så efter vår kemiska fick vi ändå klartecken av kliniken att köra igång direkt i nästa cykel om vi ville.
Som jag velade, fram och tillbaka.
Orkar jag? Pallar vi? Är det ens värt det?
Den 10/1 skulle vi börja med sprutor och den 9/1 var jag fortfarande så tveksam till hur jag ville göra. Orkar jag med ett till plock, en till besvikelse?
Men som på maskin satte jag ändå nålarna i magen, dag efter dag. Ingen annorlunda behandlingsplan utan fortfarande kort protokoll med 112,5 Gonal-f, för de som undrar.
Stimmade 8 dagar med gonal och sedan plock fredagen 22/1.
Vill verkligen inte skrämma upp någon som eventuellt står inför sitt första plock, men det var utan tvekan det värsta jag någonsin varit med om. Vill genast tillägga att av alla mina fyra plock så har två av dem varit super då jag knappt känt något alls!
Men denna gången, ja, det blev inte så som jag önskat.
Skrek efter mer smärtstillande och försökte djupandas genom varje stick (med det är ju lagom lätt när man har en 30 cm lång nål upp i fiffan, no joke). Dessutom så flyttade sig vänster äggstock hela tiden så sköterskan fick trycka på magen och hålla emot när doktorn skulle möta med nålen. Ja. ni kan ju själv tänka er hur det kändes..
I många andra länder så sövs man under plock men vi kvinnor i Sverige blir minst sagt härdade haha!

Hursomhelst så fick vi ut 11 ägg och återigen så återförde vi en blastocyst.
Var ganska nollställd under ruvningen (tiden mellan återföring och testdag/eventuell BIM) men hade som vanligt bestämt mig för att testa tidigt samt testa ur Ovitrellen (de sista sprutan man tar, ägglossningssprutan som innehåller hch).
Sedan följde ett par förvirrade dagar innan vi på 6dp5dt fick en stegring som sedan bara blev starkare för varje dag som gick. Kunde knappt tro det men vi var gravida. Och är det fortfarande.
Känns ofattbart och overkligt, men så härligt!

Och här är vår lilla blobb i vecka 7 (6+5). Nu har vi tagit oss till vecka 14 men tänkte ta allt det i kommande inlägg 🙂

I’M BACK!

by

Ja hörni, nu har den här bloggpausen varit alldeles för lång..
Den var allt annat än planerad, men jag fick svårt att få tiden att räcka till på alla håll och när jag väl valde att bort-prioritera skrivandet här så insåg jag hur mycket jag behövde den extra tiden för mig själv.
Men nu ska jag nog komma igång igen! Vågar inte lova några dagliga uppdateringar, framförallt inte de tre-inlägg-om-dagen som jag körde under majoriteten av tiden, men ett par uppdateringar här och där vore kul att få till 🙂

Jag tror att mitt generella mående också har påverkat lusten att komma tillbaka hit, för på ett sätt är det som om jag på senaste tiden fått tillbaka mitt liv och blivit mitt gamla jag igen.
IVF:andet har tagit hårt på mig, framförallt psykiskt, men NU ÄR VI JU GRAVIDA *gör vågen* och då känner jag helt plötsligt att den här gråa, våta, tunga filten som legat över mig nu har lättat.
Maten smakar annorlunda, musik känns mer harmoniskt och världen har fått andra färger.
Jag känner mig genuint lycklig och tillfreds.
Tänker att jag kommer skriva mer om de senaste IVF-försöken och den perioden som jag varit borta härifrån i andra inlägg, men just nu nöjer jag mig här.

Håller tummarna för att ni inte gett upp hoppet om mig 😉
PUSS på er!

IVF2 Tidigt missfall

by

Det här inlägget började jag skriva på i torsdags, men jag kände mig inte redo att publicera texten då.. Nu har det gått ytterligare ett par dagar. I fredags berättade jag på Instagram och här kommer en lite längre text om vår andra IVF, samt resultatet som blev.. 

*****

Förra lördagen, den 17:e september, var det dags för återföring. Av våra 12 plockade ägg var tre omogna och fem befruktades. Två celldelades vidare till blastocyststadie och när vi kom in till kliniken den där lördagsmorgonen frågade doktor Pia om vi möjligtvis ville ha tillbaka de båda två embryona. Eftersom detta skulle bli vårt tredje försök så sa vi JA, vi ville maxa chanserna!
Dessutom, till skillnad från de andra två gångerna, så såg embryona inte ut att vara av toppkvalité och då hoppas man ju på att åtminstone en vill fästa. 
På söndagen fick jag en kraftig sammandragning, men ville inte överanalysera för mycket. På måndagen fick jag som en vibrerande och pirrande känsla i livmodern, nästan som en lite muskelspasm, men återigen vill jag inte lägga för mycket vikt vid de reaktionerna.
(Dessutom är man totalt uppknarkad på hormoner så man vet inte vad som ger vilket).
Hursomhelst så tickades ruvardagarna på och eftersom jag haft återföring på en lördag varenda gång så hade jag redan innan bestämt mig för att börja testa på fredagen, ÄP+11. 
På fredagen tog jag en Babyplan-sticka, de mäter tidigt från hcg 10mlU/ml, och jag tyckte mig se en svag svag skugga. Inbillning tänkte jag. 
Lördag – Nytt test. Definitivt ett streck!(!!). På söndagen tog jag ett till bara för att försäkra mig om att strecket inte försvunnit, och det hade det inte!!(!).
På söndagskvällen började jag dock blöda lite, inte som en mensblödning, men man blir ändå på sin vakt. Vi var försiktigt optimistiska. 
Måndag – Nytt test! Hcg hade ökat ytterligare, ett starkare och mer tydligt streck syntes nu. Blödde dock fortfarande. Mycket blandades känslor. Måndagen var ÄP+14. Alltså BIM (för er som är insatta haha).
Eftersom hvg bara stiger varannan dag så kändes det onödigt att ta ett digitalt test på tisdagen, men tog en Predictor Early eftersom mina Babyplan var slut, det visade ett tunt streck. Det fanns där, men inte lika tydligt som måndagens. 
Jobb hela tisdagen, fullt upp, men med en oroskänsla i kroppen. 
På vägen hem i bilen fick jag ett par skarpa smärtor i livmodern. Som hugg. Riktigt så att jag nästan tappade andan. Och då är jag INTE känslig för smärta. 
Cirka 40-50 min efter detta kommer de båda fostersäckarna ut. 
Snipp snapp snut så var det härliga slut. I några få dagar fick jag vara gravid. Tidigt missfall vecka 4+4. 
Så vad händer nu?
Ja vi får börja om helt enkelt. Kroppen måste vila två cykler. Hormonnivåerna måste stabiliseras och äggstockarna återhämta sig. Jag vill även göra en scratching, allt för att öka chanserna inför tredje behandlingen. Gah. IVF3. Hoppas tiden går fort tills dess. Avskyr denna väntan.
Men någonstans i denna sorg och frustration så kan jag känna en gnutta glädje.
Det GICK! Det KAN gå. Det SKA gå igen! Nästa gång KOMMER det gå!

IVF2 – äggplock 2

by

9315948da132b8315ce6d8f483e97abfJag vet att ni är många som följer mig på Instagram också, det är där de flesta uppdateringar sker. Men inser att jag inte skrivit som mycket om det här på bloggy..
För någon vecka sedan la jag upp bild där om att vi gjort ytterligare ett IVF-försök, en FET (Frozen Embryo Transfer) med vår frysta blastocyst som vi hade kvar sedan vårens behandling. 
Det har varit en bergochdalbana de senaste månaderna och jag har helt enkelt inte orkat skriva något om det. 
Men efter två avbrutna försök och med en sommarstängd klinik så fick vi äntligen göra vårt FET-försök… Som också misslyckades. Något som är oerhört tungt att ta in då de fortfarande inte hittat något fel, utan istället har vi ”superfina chanser med toppembryon”.
Hursomhelst, efter vår misslyckade FET ville vi börja ny behandling igen, orkar inte vänta mer. Det är allt man gör i den här processen. 
Så vi började Gonal f på CD 2, exakt samma dos som sist – 112,5 (för er som inte är insatta så är detta en väldigt låg dos). Behandlingen gick som smort, precis som sist. VUL i torsdags såg toppen ut och vi satte tid för plock. Måndag! – Igår alltså. 
Jag var ganska nervös trots att jag visste precis hur allt skulle gå till. Men det är ju inte en jätterolig grej att göra så lite nervositet hör väl till. Dessutom så är alla plock olika, så var det definitivt för mig…. 
Första plocket kände jag i princip ingenting, lite tryck och obehag bara. Den här gången var det annorlunda.
Kände både bedövningssprutor, själva sticken mot sidorna, samt när hon stack i blåsorna. Så, ja, rätt mycket mer med andra ord.
Var såå nojig över att vi skulle få ut färre ägg än sist, vet inte varför men min magkänsla sa det. MEN istället fick vi ut ett MER än sist – HURRA! Grät av lättnad.
Första plockeet fick vi 11 och denna gången 12 😀 En riktigt bra siffra, även om kvalitén är viktigare än antalet (klassisk kvalité före kvantitet).
Missade deras telefontid idag så har inte fått veta hur många som blivit befruktade, men sist gick siffran 11-8-5-2. (vilket kortfattad är: 8 befruktade, 5 stycken som odlas vidare till efter dag tre och till sist 2 som är starka blastocyster).
Hoppas på fler till frysen än sist.. 
Idag har jag ont. Men hade avbokat alla pt-klienter sedan innan så har bara kört två StarkMamma-pass i Osby idag. Morgondagen blir likadan fast tre pass i Hässleholm. Känns mer än tillräckligt. Sist jobbade jag på som vanligt, kallsvettandes och likblek i ansiktet. Den här gången vet jag hur min kropp reagerar dagarna efter och jag har heller ingenting att bevisa för mig själv. 
Oj nu blev det här ett väldigt långt inlägg 😛 Men nu vet ni i alla fall varför jag ibland inte orkar uppdatera här dagligen. Livet och så vidare.. 
Kram på er!

POLLY

by

pollyVi kom hem från Falkenberg för ett par dagar sedan men det har varit ont om uppdateringar här. Som vanligt har vi haft fullt upp. Sedan igår är vi väldigt upptagna med donnan ovan – Polly!
VI HAR BLIVIT MED HUND! 
Känns helt overkligt! Vi har stött och blött hundskaffandet till och från de senaste året. Vi vill inte att en hund ska vara ett substitut för en bebis. Men efter att ha vägt alla för- och nackdelar så inser vi att hund och barn inte är samma sak, de är båda familjemedlemmar men på olika sätt. 
Så när vi båda föll pladask för den här lilla powderpuffen var valet enkelt ♥
Idag började vi morgonen kl 5 med lite bus och lek och sen får vi se vad den har att erbjuda allt eftersom timmarna går.

Akupunktur

by

akupunkturGodkväll! Den här dagen har det verkligen varit fullt upp och jag har inte haft en lugn stund över till något administrativt jobb. Efter jobbet åkte jag hem för en snabbdusch och middag, sedan vidare på akupunktur.
Första gången jag testar det (förutom öronakupunktur) och det ska bli spännande att känna effekten. 
Var hos en kvinna hör i Sösdala så väldigt nära och bra. Vi pratade om allt mellan himmel och jord så det var ett väldigt trevligt besök 🙂
Någon mer som testat akupunktur?

Go shawty..

by

.. IT’S MAH BIRTHDAY!
Idag fyller jag år, 28 år närmare bestämt. Så himla vuxet det känns. 
Vanligtvis har jag inga problem med att fylla år, tycker bara det är roligt. Men i år känns det inte alls lika kul, snarare lite deppigt. Kommer att tänka på DET HÄR inlägget som jag skrev för drygt ett år sedan och inser att vårt liv inte förändrats något alls. Mer än att vi bara lagt ännu mer kraft och energi, gjort helhjärtade försök som misslyckats, tagit ett steg fram och två steg bak. 
Men, äldre måste man bli, så är det bara, så det är lika bra att bara göra.
Jag är i alla fall oändligt glad över att min lilla Jonteplutt kommer till Skåne imorgon (tillsammans med resten av familjen Lindoff). Han lyser upp mina dagar och får mig att tänka på annat ♥

2:a maj

by

hejmajTänk att vi klev in i maj månad igår. Känns som att det bara var en liten stund sedan vi stod och såg på fyrverkerier och hoppades på det nya året. 
Har hänt mycket de senaste månaderna.. 
Är tacksam över att jag trivs med mitt jobb för på det privata planet, eller snarare barngörarplanet, så känns allt ganska visset och jag känner mig ledsen och tom inombords. Men det finns absolut inget jag kan göra åt saken så ingen mening med att tänka på det för mycket. Fortsätta blicka framåt. 
Idag är det i alla fall strålande solsken ute, vaknade upp till frost imorse men misstänker att dagen kommer bjuda på tvåsiffriga plusgrader så då har jag inget emot lite morgonfrost. Ska tydligen bli pangväder större delen av veckan så man får försöka njuta så mycket som möjligt. 
Idag är det dock jobb 6:30-19 så får njuta av solskenet inomhus!