Helhetshälsa

Som ni vet sedan tidigare så är jag ett stort fan av Helhetshälsa’s produkter. Deras namn säger egentligen allt om deras sätt att jobba. Bra produkter som är rena  och utan massa onödiga tillsatser. Dessutom svensktillverkat!

I nuläget använder jag dagligen deras linfröolja, Probioplex, MSM samt D3-vitamin, men nu har jag även blivit den lyckliga ägaren till deras Ultralife proteinpulver. Inte nog med det, jag ska även få prova några av deras produkter som ska främja fertiliteten!IMG_5140 IMG_5141
Antioxidantkomplex minskar oxidativ stress som är en viktig faktor för fertilitet då kroppen inte kan ta hand om ett foster om den har höga nivåer av fria radikaler och därigenom är under stress. Låter ju som min kropp i ett nötskal!
Med bland annat C- och A-vitamin, Q-10, E-vitamin, Selen och Zink som behövs för reproduktionsförmågan och sköldkörtelns normala funktion.

Bromelain är ett ämne som finns naturligt i ananas, främst i kärnan. Har ni hört talas om ananasmetoden? Min vän Sarah tipsade mig om det.
Det sägs att om man får i sig Bromelain vid rätt tidpunkt efter ägglossning så kan det hjälpa ägget att fästa lättare. Att Bromelainets antiinflammatoriska effekt kan minska inflammation i livmodern och därigenom göra att ägget lättare fäster. 

 Ska bli riktigt spännande att testa! Tusen tack Helhetshälsa!

Lättstimulerad

Igår var jag tillbaka på Mariakliniken för att göra ett uppföljande ultraljud. För er som är bekanta med Gonal f så hade jag tagit en dos på 75 i sex dagar. En standarddos.
Eftersom jag har en egen ägglossning varje månad så var jag lite nojig för att bli överstimulerad, men enligt vår läkare så ska det inte spela någon roll.

Men så var det alltså dags för ultraljud igår och ja, alltså, vi räknade inte äggblåsorna men bara genom att svepa med blicken över skärmen kunde jag se 10-12 st i varierande storlekar..

Såå för att inte riskera att få ett helt fotbollslag så avbryter vi behandlingen nu. 

Att stimulera till fler ägg resulterar givetvis i en ökad chans/risk för flerbörd och vi har alltid sagt hellre två än noll, men helst ett i taget. Men blir man gravid med trillingar (eller fler) så innebär det betydligt större och fler risker för både mamma och barn..
Därför tog jag Ovitrelle, ägglossningssprutan, igår och vi får nu börja om till nästa cykel men med halv dos (37,5).

Känns ju surt att gå miste om ytterligare en månad, men säkra före osäkra.

IMG_5089 IMG_5091

Gonal f

Idag är dagen! Har precis tagit min första dos Gonal f – Äntligen!
Efter mycket om och men med cykler som strulat, otillgängliga tider hos läkaren med mera så är vi nu igång.
Börjar med en dos på 75 och på måndag är det dags för ultraljud igen och då får vi veta ifall dosen ska justeras eller ej. Spännande.

Hoppas hoppas hoppas verkligen att detta kommer gå vägen!

Nålälskaren i mig jublar över dessa sprutor, men det kändes lite konstigt att sticka sig själv, nålen är trots allt ganska lång haha. Men det gick bra, inga konstigheter. Nu håller vi tummarna för att detta gör susen.

IMG_5052 IMG_5053

Att vända dagen

Den här dagen började inte på bästa sätt direkt.. De som följer mig på Instagram (Kejtis) har sett att jag imorse la upp en bild på ett negativt grav.test. Alltså blev det inte något denna gången heller. Lucky number 28, not so much.
Så det var ingen peppig känsla i kroppen denna morgonen, snarare tvärtom. Man känner sig usel, värdelös, självkänsla noll och man förstår bara inte varför kroppen inte vill. 

Men åkte vidare till jobbet där jag fick träffa mina härliga fredagspensionärer, och med siktet inställt på resten av dagen gick de två passen fort.
För till lunch skulle jag nämligen möta upp Annica och Gry!

Vi körde ut till Humlalyckan, åt gott, pratade gott, hängde runt och avslutade med härligt häng hemma hos oss. Så fantastiskt skönt att bara få släppa tankar på annat och bara vara i nuet. Umgås, bebisgosa med Gry, snicksnacka om allt mellan himmel och jord. Kvalitutta helt enkelt! ♥

IMG_5031 IMG_5032 IMG_5034 IMG_5037 IMG_5038

 

P4 Kristianstad

Har ett brejk innan dagens sista klienter kommer, passar på att uträtta lite ärenden på stan, äta mellis och lyssna på gårdagens P4 Kristianstads förmiddagsprogram.
Igår var nämligen mannen med där och pratade om vårt liv, det vi går igenom just nu, känslorna, frustrationen, ledsamheten. Ja ni vet, allt det där som hör till en barnlängtan och barnlöshet.

HÄR finns en direktlänk till programmet!

Skärmavbild 2015-10-08 kl. 15.39.55

P-piller?

Okej, redan nu vill jag varna för ett eventuellt långt inlägg. Jag vill även ha sagt att är man känslig för tjejsnack så bör man sluta läsa redan här och scrolla vidare till ett annat inlägg.

Så, nu har jag sagt det! 🙂

Som de flesta av er redan vet så försöker vi skaffa barn. Vår längtan har varit lång och vi har försökt i ungefär 2½ år.
80% av de par som försöker skaffa barn blir gravida inom 1 år. Så har alltså inte fallet varit för oss. Hursomhelst. I december förra året så sökte vi hjälp hos en klinik i Hässleholm. Man har tagit prover på både mig och Erik, jag har hoppa upp och ned i gynstolen som aldrig förr, haft metallrör skuffat upp i fiffin och trots allt detta visar proverna inget avvikande. Allt verkar normalt.
Ändå så blir det inget..

Jag vet att vi definitivt inte är ensamma i vår frustration, snarare allt annat än. Men vi har alla vår egen kamp. De flesta samlas på familjeliv där man ventilerar allt mellan himmel och jord. Under vårt första 1½ år spenderade jag endel tid där inne men just u försöker jag hålla mig borta så mycket det bara går haha.
För även om proverna inte visat något så har man ofta ändå en egen teori.
Min teori tog jag upp med läkaren i våras men då avfärdade hon det bara med att ”Det är heeelt normalt”. Ändå kunde jag inte riktigt släppa detta utan kände att jag behövde stå på mig mer, ta upp det med henne igen, vilket jag gjorde för några månader sedan. Då var det helt plötsligt annat ljud i skällan och det som tidigare var helt normalt verkade inte lika normalt längre. Jag pratar nämligen om mensen. 

För ca 10 år sedan så hade jag en så kallad skolboksmens. Alltså en som följde helt enligt plan och betedde sig precis så som man fick lära sig att den borde vara. 3-5 dagar med blödningar och en cykel som låg på 28-29 dagar.
Helt regelbunden ända från dag ett och jag hade överlag bra koll på kroppen.
Just nu har jag en cykel på 26 dagar och blödningar 1 dag. Det är alltså något som skett, något som känns annorlunda och avvikande. Från att gå till att avverka en hel ask blåa normaltampisar kan jag nu ha en av de minsta minitampisarna under en hel cykel. Är de bara jag som tycker det är konstigt?!

Så när jag nu en andra gång presenterade denna tanken för läkaren, förklarade att min slemhinna måste vara för tunn för att ett ägg överhuvudtaget ens ska kunna fästa så verkade hon (äntligen) fatta galoppen. Hon tyckte därför att vi skulle börja stimulera med sprutor.
Såå vi bokade in en tid som skulle matcha in starten in på nästa cykel men det var där det strulade till sig. Jag har nämligen gått på akupunktur och zonterapi senaste tiden, något som har påverkat min kropp väldigt positivt.
Jag känner tydligt hur kroppen börjar komma igång, den beter sig nästan som om den vore i puberteten igen. Men eftersom kroppen började jobba för fullt så var min föregående cykel endast 22 dagar, vilket gjorde att vi missade den bokade tiden för uppstart med injektioner.
Ett ultraljud konstaterade att vi för långt in i den påbörjade cykeln så att starta med injektioner då hade varit mer eller mindre verkningslöst. Istället ville läkaren att jag skulle börja med p-piller vid ytterligare nästa cykel och sedan sprutor efter den.
P-piller alltså?! Något som är till för att FÖRHINDRA graviditet?! Något som även, med största sannolikhet även fukkat upp min kropp från början?! Nej, förstå mig om jag blir lite osäker inför detta..

Nu när min kropp äntligen börjat komma igång, ska jag då börja tämja och begränsa den igen? Kapa min egen hormonproduktion och bromsa alla naturliga funktioner?

Jag kan förstå de par som ska påbörja en ivf-resa, där man behöver göra en nedreglering. Men så är inte fallet hos oss. Här vill läkaren att jag ska äta p-piller för att istället kontrollera cykeln så att vi inte riskerar att missa vår nästa bokade tid. Men då 22-dagarscykeln var ett undantag så känns oddsen för att det ska upprepas oerhört låg. Hänger ni fortfarande med eller har det blivit för komplicerat?
Igår fick jag min mens (förövrigt på dag 28!! 😀 Det gäller att tänka positivt 😉 ) så tanken var ju att jag skulle börja med de där förbaskade p-pillrena igår. Men det kändes bara fel. FELFELFEL.
Min magkänsla säger att jag ska strunta i dem, boka en tid för uppstart med injektioner och så får det bära eller brista helt enkelt. Eller är jag helt dum nu? 

Finns det någon som varit med om något liknande? Har ni någon erfarenhet av detta?
Finns det någon funktion som p-pillrena kan fylla mer än att bara kontrollera cykeln (alltså ej i nedreglerande syfte)?

Det är som ett smärre krig i mitt huvud just nu.. Att äta eller att inte äta?

IMG_4851

Nymo: insemination 

Lyckan när man börjar jobba sent och kan ha en lugn morgon hemma framför Nyhetsmorgon och en kopp te. 

Bland annat pratar morgonens gäster om insemination, ett ämne som givetvis intresserar mig. Däremot har det inte ännu sagts något som jag inte redan är påläst om, men oavsett tycker jag att det är bra att de tar upp detta känsliga ämne. 

Tanken var ju att vi skulle börja med injektioner vid förra cykeln. Men min kropp flippade ur lite (troligtvis triggades den igång av zonterapi och akupunktur) så när vi var tillbaka på Mariakliniken visade ett ultraljud att vi redan var för sent på det. Så därför kommer det istället bli till näst-nästa cykel. Mer om det sen.. 

  

Injektioner

Det var ett lyckat besök hos fertilitetsläkaren i tisdags och det kändes som att hon faktiskt lyssnade på mig. Tidigare när jag har berättat om mina misstankar till varför vi inte blivit gravida så har det bara avfärdats med ”det är heeelt normalt”. Men när man känner i sin kropp att det inte är normalt, att det är något som inte stämmer, så blir man väldigt frustrerad över att få såna svar tillbaka.

Men den här gången var det bättre! Hon höll med mig om att jag behöver en annan typ av stimulering än Pergotime (tog tre kurer och funkade absolut inte) så från och med nästa vecka ska jag börja med injektioner.

Exakt hur allting kommer gå till vet jag inte, men jag kommer ta sprutorna själv och sedan följa upp med ultraljud för att se hur slemhinna och äggblåsor utvecklas. Typ.
Har även fått östrogen som jag börjat ta redan nu, förhoppningsvis kommer detta göra susen!

IMG_4406 IMG_4408

Nålar

Igår fick jag äntligen plocka ur de sex akupunkturnålar som jag har haft i ena örat. Jag är verkligen inte pjoskig med smärta och har allt annat än något emot nålar (löv them, av någon konstig anledning..). Men de där förbaskade nålarna har verkligen hittat rätt ömma punkter för jäsiken vad det har känts!

Hela örat har varit ömt, det har absolut inte gått att sova på höger sida och om någon bara snuddade vid örat så ilade det av smärta som sedan suttit i flera minuter.
Men igår fick jag alltså plocka ur dem, och direkt avtog smärtan. Den var som bortblåst.
Huruvida detta kommer göra att vi blir gravida eller ej återstår att se, men i nuläget är man villig att testa allt.

Idag börjar jag också min dag med ett besök hos vår fertilitetsläkare. Har några saker som jag vill gå igenom med henne och förhoppningsvis kommer vi få lite mer klarhet i vår situation.
Ska även passa på att njuta av att vara nål-fri, nästa vecka sätter vi nya nålar så då är det bara att gå på det igen.

nålar

2nd session

I måndags var jag på min andra session zonterapi. Precis som sist var det väldigt avslappnande och jag får kämpa emot för att inte somna, men det var fortfarande vissa punkter som smärtade rejält (till och med lite mer denna gång).

Hon satte även sex stycken långtidsverkande akupunkturnålar i höger öra, akupunktur är något jag velat testa länge men aldrig riktigt fått tummen ur.
Så är spänd på att se (känna) om det blir någon skillnad.
Första natten hade jag ganska ont. Det gick absolut inte att sova på höger sida och om jag bara snuddade örat så smärtade det rejält! Men nu, så här ett par dagar efter, så har smärtan och det ömma lugnat sig något.
Ska ha nålarna i en vecka sedan tar jag ut dem själv. Efter det får örat läka i en vecka och vid nästa session sätter vi nya. Spännande!

3ff010c2ddde045473066e883ac90aa0Bild från Pinterest