Jag vet att ni är många som följer mig på Instagram också, det är där de flesta uppdateringar sker. Men inser att jag inte skrivit som mycket om det här på bloggy..
För någon vecka sedan la jag upp bild där om att vi gjort ytterligare ett IVF-försök, en FET (Frozen Embryo Transfer) med vår frysta blastocyst som vi hade kvar sedan vårens behandling.
Det har varit en bergochdalbana de senaste månaderna och jag har helt enkelt inte orkat skriva något om det.
Men efter två avbrutna försök och med en sommarstängd klinik så fick vi äntligen göra vårt FET-försök… Som också misslyckades. Något som är oerhört tungt att ta in då de fortfarande inte hittat något fel, utan istället har vi ”superfina chanser med toppembryon”.
Hursomhelst, efter vår misslyckade FET ville vi börja ny behandling igen, orkar inte vänta mer. Det är allt man gör i den här processen.
Så vi började Gonal f på CD 2, exakt samma dos som sist – 112,5 (för er som inte är insatta så är detta en väldigt låg dos). Behandlingen gick som smort, precis som sist. VUL i torsdags såg toppen ut och vi satte tid för plock. Måndag! – Igår alltså.
Jag var ganska nervös trots att jag visste precis hur allt skulle gå till. Men det är ju inte en jätterolig grej att göra så lite nervositet hör väl till. Dessutom så är alla plock olika, så var det definitivt för mig….
Första plocket kände jag i princip ingenting, lite tryck och obehag bara. Den här gången var det annorlunda.
Kände både bedövningssprutor, själva sticken mot sidorna, samt när hon stack i blåsorna. Så, ja, rätt mycket mer med andra ord.
Var såå nojig över att vi skulle få ut färre ägg än sist, vet inte varför men min magkänsla sa det. MEN istället fick vi ut ett MER än sist – HURRA! Grät av lättnad.
Första plockeet fick vi 11 och denna gången 12 😀 En riktigt bra siffra, även om kvalitén är viktigare än antalet (klassisk kvalité före kvantitet).
Missade deras telefontid idag så har inte fått veta hur många som blivit befruktade, men sist gick siffran 11-8-5-2. (vilket kortfattad är: 8 befruktade, 5 stycken som odlas vidare till efter dag tre och till sist 2 som är starka blastocyster).
Hoppas på fler till frysen än sist..
Idag har jag ont. Men hade avbokat alla pt-klienter sedan innan så har bara kört två StarkMamma-pass i Osby idag. Morgondagen blir likadan fast tre pass i Hässleholm. Känns mer än tillräckligt. Sist jobbade jag på som vanligt, kallsvettandes och likblek i ansiktet. Den här gången vet jag hur min kropp reagerar dagarna efter och jag har heller ingenting att bevisa för mig själv.
Oj nu blev det här ett väldigt långt inlägg 😛 Men nu vet ni i alla fall varför jag ibland inte orkar uppdatera här dagligen. Livet och så vidare..
Kram på er!
Go shawty..
.. IT’S MAH BIRTHDAY!
Idag fyller jag år, 28 år närmare bestämt. Så himla vuxet det känns.
Vanligtvis har jag inga problem med att fylla år, tycker bara det är roligt. Men i år känns det inte alls lika kul, snarare lite deppigt. Kommer att tänka på DET HÄR inlägget som jag skrev för drygt ett år sedan och inser att vårt liv inte förändrats något alls. Mer än att vi bara lagt ännu mer kraft och energi, gjort helhjärtade försök som misslyckats, tagit ett steg fram och två steg bak.
Men, äldre måste man bli, så är det bara, så det är lika bra att bara göra.
Jag är i alla fall oändligt glad över att min lilla Jonteplutt kommer till Skåne imorgon (tillsammans med resten av familjen Lindoff). Han lyser upp mina dagar och får mig att tänka på annat ♥
Fail..
Jag sitter på jobbet i Höör med en stor portion havregrynsgröt och en envis huvudvärk som vägrar ge med sig. Hade förhoppningar om att den skulle släppa efter gårdagens massage och dagens bodybalance-klass, men icke.
Har haft mer eller mindre konstant huvudvärk de senaste två veckorna. Först trodde jag att det var alla hormonerna av IVF:en meeen eftersom det sket sig i söndags så borde ju även huvudvärken ge med sig. Men det är väl för mycket begärt antar jag. Sen tar det ju såklart ett tag för kroppen att återhämta sig. Både fysiskt och psykiskt..
Har inte orkat skriva något här på bloggen om allt som hänt, gjorde ett kort inlägg om det på Instagram men mer än så har jag inte mäktat med. Allt känns så klart förjävlajävligt, det kan nog inte kännas på något annat vis.
Jag är arg, ledsen, tycker livet är orättvist och så vidare.. Men egentligen finns det ingen större mening med att känna så, för det som har hänt kommer aldrig kunna bli ogjort och vi kommer inte att kunna påverka resultatet som blivit. Så att fastna i känslorna av att må dåligt är ganska oproduktivt.
Självklart ska man få vara ledsen och sörja, men tror det är lätt hänt att fastna i det dåliga måendet. Och det är något som absolut inte funkar i min vardag!
Jag måste vara pigg och alert och prestera i min roll som personlig tränare och instruktör, på många sätt är det väldigt skönt att ha jobbet som en distraktion.
Viktigt i alla fall att man gör det på sitt sätt, att man får sörja och bearbeta det som behövs, man behöver hitta sin egen väg i det hela.
Så nu ska vi samla kraft, hopp och självförtroende till nästa försök..
Vill även säga ett stort tack för all support som både Erik och jag får via våra kanaler ♥ (fb, insta etc), känns skönt att inte vara helt ensam med sina känslor.
Återföring, dagen D
Godmorgon efterlängtade lördag!
Jag sitter i soffan och äter en banan för att hålla morgonillamåendet under kontroll. Berättade jag det? Att jag drabbats av morgonillamående trots att vi inte ens haft vår återföring än?
Jag misstänker att det beror på Ovitrelle-sprutan eftersom den innehåller gravidhormoner. Oavsett är väl det här med illamående något som jag ändå behöver vänja mig vid, så lika bra att få in en rutin direkt i att äta något direkt vid uppstigning 🙂
Just nu känner jag mig pirrig och förväntansfull, tänk att om bara några timmar kommer vår lilla blasto placeras i sitt framtida hem de kommande 9 månaderna. Vi hoppas så att den kommer trivas fenomenalt fram tills den obligatoriska vräkningen någon gång i december-januari!
Äggplock, step by step (långt inlägg)
Hade tänkt uppdatera här igår om hur äggplocket hade gått, men jag hade verkligen noll krafter kvar.
Spenderade större delen av dagen med att sova eller slötitta på Netflix.
Kan säga att jag njöt av att vara helt sprut-fri under söndagen, väldigt skönt. På måndagsmorgon klev vi upp tidigt, eftersom vi har en bit att åka till Malmö och morgontrafiken är oförutsägbar var det lika bra att vara ute i god tid.
Jag hade fastat sedan midnatt i söndags och att inleda en tidig morgon med en varm dusch gjorde det lite snurrigt i bollen för mig. Nätt kroppshydda och lågt blodytryck är sällan en bra kombo med fasta. Är dock väldigt tacksam över att jag inte behövde duscha med Descutan haha!
Hursomhelst..
Vi skulle vara på plats på Nordic IVF kl 8:30 och det tajmade vi fint. Vi fick ett rum, jag fick byta om till sjukhusskjorta storlek L samt tubsockor storlek 40, de satte infart i armen och sedan var det bara att vänta på vår tur.
Operationssalen var ungefär precis så charmig som man kan föreställa sig. Jag var nervös men pepp och förväntansfull!
Spanade noggrant in alla redskap som skulle användas (hello kontrollfreak) och sedan hoppade jag upp på britsen och gjorde mig, ehm, hemmastad.
Erik satt bredvid och höll mig i handen, men så fort sköterskan Annika tjoffat in Fentanyl i armen så tappade jag alla krafter, blev helt slapp och varm i kroppen. Även om jag var väldigt medveten om allt som hände så var jag snurrig och sluddrade ganska mycket.
Sedan var det dags att börja. Fyra lokalbedövningar skulle läggas.
Jag fokuserade på att andas – In genom näsan och ut genom munnen. Gick skitbra!
Försökte slappna av så mycket jag bara kunde (i den positionen är det inte alltid det lättaste hehe) och jag kände mig stark och i kontroll av situationen. Lokalbedövningen fick verka någon minut och sedan var det dags för nästa steg, huvudshowen så att säga..
Doktor Sorana förvarnade mig om att nu skulle hon snart sticka, jag bara fortsatte andas och inväntade någon form av jobbig smärta. När det inte hänt något på en stund tittade jag upp och frågade ”har du redan stuckit?!” och det hade hon. Sååå skönt! Kände ingenting av själva sticken, varken på höger eller vänster sida.
Det enda jag kände var när hon grejade runt med ultraljudsstaven. Man är ju rätt svullen och öm av alla äggblåsor så när man meckar runt där inne känns det som att man ”stöter i”.
Vi kunde följa allt på skärmarna och det var rätt häftigt när embryologen ropade ut ”första ägget!”, ”andra ägget!” och så vidare..
Jag hade 12+14 äggblåsor och vi fick ut 11 ägg.
När allt var klart var jag väldigt fnissig men också väldigt trött. Halvsov en stund på rummet och åt sedan frukost innan det var dags att bege sig hemåt.
Känns så skönt att ha det gjort och att det inte alls gjorde ont (även om jag är medveten om att varje upplevelse och situation är unik). Däremot har jag haft ont sedan medicinerna släppte igår, hela gårdagen och även just nu så spänner det rejält i magen. Fortfarande väldigt svullen och bitvis känns det som att magen ska spricka.
Men nu är det i alla fall gjort. Nu blickar vi framåt och tar det dag för dag ♥
Ny vecka
Godmorgon måndag! Jag är redan på jobbet och ämnar att vara här ungefär 10h framöver. Det är en spännande men intensiv vecka vi har framför oss. Igår tog jag den första Orgalutran-sprutan, den som ska förhindra att äggen släpper i förtid. Har hört att den sprutan ska svida en del och jag fick faktiskt åka över till Eriks föräldrar så fick min svärmor ge mig den. Mitt i-lands problem är nämligen att jag inte har så mycket underhudsfett på magen, och man bör variera sina injektionsställen, men jag har inte så mycket yta att variera mellan. Så när jag såg nålen (som är rätt mycket större än Gonal f-nålen) bangade jag ur haha.
Eftersom min svärmor är fd akutsjuksköterska fick hon den stora äran, hon har den rätta hugg-tekniken 😉
Själva sticket kändes inte mer än de vanliga, men efteråt sved det och jag blev ganska svullen och röd kring området. Men inget jag känner av idag direkt.
Ska ta Orgalutran parallellt med Gonal i ytterligare två dagar, sedan ultraljud på onsdag och troligtvis Ovitrelle på kvällen.. Crazy life.
Beslut
Pust. Har äntligen en lugn stund. Gårdagen var ganska hektisk och schemat gick i ett. Tror jag spendera 20 mil i bilen haha.
Igår morse var vi nämligen i Malmö på Nordic IVF-kliniken igen. Vi har beslutat oss för att köra första behandlingen där samtidigt som vi står i kö till RMC. Så igår var vi där på informationsmöte, om vad som ska ske och när i processen det ska ske.
Jag är väldigt påläst sedan innan så det var inget oväntat och nytt för mig, men stackars Erik fick nog informations-overload. Vi var där i 1½ timme (!) och gick igenom allt från hur alla mediciner funkar, hur själv befruktningen sker samt hur vi kan gå vidare om den första behandlingen inte skulle lyckas. Vi kommer att köra kort protokoll, standard ivf, och jag kommer stimuleras med 112,5 i dos Gonal f (samma sprutor som jag tog i höstas inför insemination).
Denna gången fick vi träffa Sorana och hon var så trevlig. Mjuk och mild och gav oss hopp. Hon förklarade, precis som Pia, att vi har väldigt goda chanser. Både Sorana och Pia kommer följa oss under behandlingen och vi känner oss väldigt trygga med det.
Just nu känner vi oss väldigt förväntansfulla men också nervösa. Jag ser fram emot att starta upp även om jag vet att det inte kommer vara någon dans på rosor. Hoppas också att allt kommer klaffa så bra som möjligt i schemat. När man jobbar mer eller mindre konstant så kommer något att bli lidande, men jag hoppas att allt kommer tajmas så väl det bara går.
Nymo: insemination
Lyckan när man börjar jobba sent och kan ha en lugn morgon hemma framför Nyhetsmorgon och en kopp te.
Bland annat pratar morgonens gäster om insemination, ett ämne som givetvis intresserar mig. Däremot har det inte ännu sagts något som jag inte redan är påläst om, men oavsett tycker jag att det är bra att de tar upp detta känsliga ämne.
Tanken var ju att vi skulle börja med injektioner vid förra cykeln. Men min kropp flippade ur lite (troligtvis triggades den igång av zonterapi och akupunktur) så när vi var tillbaka på Mariakliniken visade ett ultraljud att vi redan var för sent på det. Så därför kommer det istället bli till näst-nästa cykel. Mer om det sen..
Injektioner
Det var ett lyckat besök hos fertilitetsläkaren i tisdags och det kändes som att hon faktiskt lyssnade på mig. Tidigare när jag har berättat om mina misstankar till varför vi inte blivit gravida så har det bara avfärdats med ”det är heeelt normalt”. Men när man känner i sin kropp att det inte är normalt, att det är något som inte stämmer, så blir man väldigt frustrerad över att få såna svar tillbaka.
Men den här gången var det bättre! Hon höll med mig om att jag behöver en annan typ av stimulering än Pergotime (tog tre kurer och funkade absolut inte) så från och med nästa vecka ska jag börja med injektioner.
Exakt hur allting kommer gå till vet jag inte, men jag kommer ta sprutorna själv och sedan följa upp med ultraljud för att se hur slemhinna och äggblåsor utvecklas. Typ.
Har även fått östrogen som jag börjat ta redan nu, förhoppningsvis kommer detta göra susen!
Nålar
Igår fick jag äntligen plocka ur de sex akupunkturnålar som jag har haft i ena örat. Jag är verkligen inte pjoskig med smärta och har allt annat än något emot nålar (löv them, av någon konstig anledning..). Men de där förbaskade nålarna har verkligen hittat rätt ömma punkter för jäsiken vad det har känts!
Hela örat har varit ömt, det har absolut inte gått att sova på höger sida och om någon bara snuddade vid örat så ilade det av smärta som sedan suttit i flera minuter.
Men igår fick jag alltså plocka ur dem, och direkt avtog smärtan. Den var som bortblåst.
Huruvida detta kommer göra att vi blir gravida eller ej återstår att se, men i nuläget är man villig att testa allt.
Idag börjar jag också min dag med ett besök hos vår fertilitetsläkare. Har några saker som jag vill gå igenom med henne och förhoppningsvis kommer vi få lite mer klarhet i vår situation.
Ska även passa på att njuta av att vara nål-fri, nästa vecka sätter vi nya nålar så då är det bara att gå på det igen.
