Nu har det gått en vecka sedan allt drog igång och vår lille gosse kom till världen. Har samlat och bearbetat alla tankar och upplevelser och tänkte att jag skulle skriva ned allt här.
Så, finns risk för mycket text, men den som orkar läsa gör det 🙂
Tar det från början..

Som jag skrivit om måånga gånger här så har större delen av graviditeten präglats av sammandragningar och förvärkar. Jag har en överkänslig/överaktiv livmoder som gör att den reagerar på just detta viset.
Sammandragningarna började i vecka 15 och förvärkar i vecka 28 De har ändrat karaktär allt eftersom veckorna gått. De sista 5-6 veckorna av graviditeten hade jag molvärk varje dag, de sista 2-3 veckorna blev den värken mer intensiv – Framförallt nattetid. Men eftersom jag gått omkring med känningar i flera veckor så var det ändå väldigt svårt att tyda alla kroppens signaler.

Torsdagen 14/10 kändes väldigt lugn på förvärksfronten, jag var då i v 35+6. Jag hade ett StarkMamma-pass på förmiddagen men därefter åkte jag hem för att äta lunch och sova en stund. Hade knappt några känningar alls och det var jag väldigt tacksam för eftersom Erik skulle åka till Gotland över helgen och föreläsa (….)..
Pratade i telefon med mamma och sa även till henne att det var väldigt lugnt. Skulle bara slappa under helgen och var inte alls orolig för att något skulle sätta igång.
Närmare eftermiddag/kväll så åkte jag tillbaka till jobbet, hade en PT-klient och allt kändes som vanligt.. Därefter tog jag en snabb tur hem till svärisarna och även där sa jag till Eriks mamma att dagen hade varit väldigt lugn och att jag inte trodde att något skulle ske under helgen.

Sen åkte jag hem, lagade middag och satte mig i soffan för att äta. När klockan var cirka 20:30 så fick jag en förvärk som kändes lite annorlunda. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som gjorde att den kändes annorlunda, den gjorde inte ont, men var inte som de andra jag haft. Sen kom det tre stycken till med några minuters mellanrum och då gick jag ut till Erik i köket och sa att ”nu har jag fått fyra förvärkar som känns annorlunda än vanligt”. Bestämde mig för att börja klocka dem då.
Hann klocka fyra stycken och märkte att de stegrade lite i intensitet, att jag behövde vara mer fokuserad i andningen, så då ringde jag till förlossningen.
Kan tyckas märkligt att ringa förlossningen efter så få värkar, som inte ens gjorde ont, men eftersom vi varit inne på förlossningen bara en vecka innan där de konstaterat att tappen var kortad och jag jag börjat öppna mig lite smått så ansåg de att jag skulle ringa så fort något kändes annorlunda. Vilket jag alltså gjorde då.
Barnmorskan som jag pratade med tyckte att vi skulle komma in direkt (skönt!) och så fort jag lagt på luren fortsatte värkarna att eskalera i intensitet. Det tog 20 minuter för oss att packa ihop och ta oss ut till bilen, detta för att jag inte kunde vara i rörelse när värkarna kom och jag behövde andas kontrollerat, upprepade för mig själv det jag läst i böckerna och det vi gått igenom på Föda utan rädsla-kursen, följde med nedåt i känslan, andades nedåt.
Fick också känslan av att jag behövde låta så där hummande på utandning.
Varken slempropp eller vatten hade gått vid det här laget.

Sen satte vi oss i bilen och vid det laget hade klockan hunnit bli ca 21:45. Vid det laget gjorde värkarna ont, de var fortfarande oregelbundna – Men täta. Kändes i rygg och mage.
Bilresan till Kristianstad var inte så lajbans hehe. Värkarna avlöste varandra och jag upplevde det som att de kom med 20-30 sekunders mellanrum. Behövde låta allt mer och drog mig uppåt i handtaget i taket. Kunde inte fokusera blicken utan blundade i princip hela bilresan. Försökte gå in i mig själv och andas så lugnt som möjligt.
Funkade ändå helt okej!
När vi kom fram till CSK parkerade Erik bilen direkt utanför dörrarna till akutmottagningen och där blev den ståendes i 6 timmar haha. Barnmorskan som mötte upp oss sa att får du böter så skyll på oss, vi löser det, du kan inte lämna för att gå och parkera om bilen nu haha.
Vi fick ett rum direkt och jag bytte om. Klockan var då 22:35.
De undersökte mig och konstaterade att jag var 4 cm öppen. Vattnet hade fortfarande inte gått.

Nu vaknar lillemann till här så håll tillgodo, del två kommer inom kort! 🙂