Godmorgon söndag och 26:e november! Mindre än en månad kvar till julafton..
Idag blir en lugn dag för Erik har behandling så vi hänger allihopa borta hos hans föräldrar. Det tar ett par timmar så vi fördriver tiden med allt från film/serier till mat och fika.
Vi inleder med en promenad för att få lite friskluft och rörelse. Rätt skönt när man ska sitta inne resten av dagen.
Håller tummarna för att V är på humör för vagnen idag 🙂
Idag blir vår gosse 6 veckor. Helt otroligt vad tiden går. Tänkte att jag skulle skriva lite om hans utveckling, vad som skett de senaste veckorna!
Eller, egentligen händer det ju saker hela tiden, ibland från ena dagen till den andra, men just nu ser det ut så här.
• Han har länge gillat att ligga på mage och har flera gånger rullat över på mage. Det känns dock inte så medvetet utan mest som ren tur haha. Men på skötbordet rullar han konstant från rygg till sida och det känns verkligen som att han föredrar att ligga på sida.
• Han kan lyfta huvudet och hålla det uppe en kort stund.
• Han fixerar blicken, lyssnar efter ljud och vrider huvudet och söker med blicken i den riktningen som ljudet kommer från (framförallt kranen på badrummet när man tvättar händerna efter blöjbyte).
• Han älskar när man sjunger för honom!
• Han har gett oss flera leenden ♥
• Hans vakna tid ökar på allt mer och det har märkts en stor skillnad denna veckan!
• Tidigare så har han velat amma en timme åt gången, ibland längre stunder än så, men nu har han börjat äta mer effektivt ca 10-15 min per bröst (jag ammar i princip alltid båda sidorna). Skönt för mina boppar med lite kortare matstunder ibland haha. Dessutom så ger det oss mer nattsömn – Win win!
Kan dock tillägga att det är inte alltid han äter korta(re) stunder, men ändå!
• Vagnen är fortfarande lite sisådär.. Ibland sover han gott men för det mesta skriker han så mycket så att jag till slut tar upp honom och bär honom på ena armen medan jag kör vagnen med den andra. Inte helt optimalt. Vill så gärna kunna gå långa rundor i skogen här, speciellt nu när färgerna ute är så fina. Men allt har väl sin tid 🙂
Både Erik och jag har laddat hem appen Wonder Weeks och där står det klart och tydligt att man räknar utvecklingen från när de skulle varit födda eftersom det baseras på hjärnans utveckling som ska vara densamma även om bebisen fötts tidigt. Så på ett sätt är ju V bara två veckor, men hans utveckling känns längre framskriden. Enligt den appen ska hans första utvecklingssprång ske först om 16 dagar men jag tycker han checkade i alla de boxarna redan i veckan som var. Framförallt i tisdags. Då ville han bara vara nära, amma ofta, var missnöjd och panikskrek om han inte fick vara i famnen etcetera.
Allt är såklart individuellt och egentligen så måste han ju börja anpassa sig till livet utanför livmodern så fort han föds. Men enligt denna appen så ska det alltså inte spela någon roll, utan det är hjärnans ålder som räknas. Hur har ni andra upplevt det? Någon mer som fött för tidigt och hur har era barns utveckling sett ut då?
Tänk att han redan hunnit bli 5 ½ vecka?! 6 veckor på fredag. Jösses.
Har så konstig tidsuppfattning just nu, något som säkert alla mammor kan relatera till. På ett sätt så känns det som att det gått tre månader sedan han kom, på ett annat sätt kan jag inte förstå att han snart blir sex veckor.
Det märks i alla fall att han växer. Vi har fått lägga undan storlek 44 och är nu inne på 50. Vid senaste BVC-besöket vägde han 3540 gram vilket är en ökning på 340 gram på en vecka! Bara rimligt egentligen med tanke på att han vill äta hela tiden haha. Längden mätte till 51 cm och när han föddes var han 46.
På denna bilden var han bara några dagar gammal. Ser verkligen ut som en liten fågelunge ♥
Märker att det har blivit rätt svårt att uppdatera här. Jag ammar typ 16 h/dygn och de övriga timmarna försöker jag äta eller sova på haha. Har försökt få till det där med att skriva samtidigt som jag ammar, men det går i snigelfart 😛
Hursomhelst!
Nu är vi hemma igen efter vår vistelse i Göteborg. Bilresan både dit och hem gick kanon vilket var väldigt skönt.
Valther sov i princip hela tiden, var lite tjorvig någon minut eller två, men då skruvade vi upp lite musik och då tystnade han.
Han gillar att ha mycket ljud runt sig! Troligtvis är han van vid det från tiden i magen eftersom jag konstant har musik och folk som pratar runt mig. Kanske därför han sover sämre på nätterna – Det är för tyst!
På kvällen när vi kom upp tog vi en promenad på stan och det var så himla gött att vara i stadsmiljö igen.
Saknar det titt som tätt, även fast jag också älskar att bo i stillhet så är det en speciell känsla att gå ut på stan på kvällen, kunna köpa en te/kaffe vart som helst och inte riktigt veta vilken dag det är eftersom känslan på stan är samma oavsett vilken dag i veckan det är. Alltid liv och rörelse.
Dagen efter så gick Erik upp tidigt för att jobba så jag och V intog frukostbuffén själva. Alla vi mötte i korridoren blev såklart helt betuttade i honom, hade honom dessutom i sjalen och där ser han extra pluttig ut där han ligger.
Efter frukost checkade vi ut och åkte hem till en fantastisk kvinna och fellow IVF-vän som jag lärt känna via Instagram. Vi har pratat där under flera år och precis som oss blev de gravida på femte försöket och deras son föddes för 2 ½ månade sedan. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. IVF-livet som varit och det nya mammalivet som kommit. Häftigt.
Vi avslutade vår vistelse med middag hemma hos Fia, Daniel och lilla Elliot. Så mysigt!
Var riktigt härligt att komma iväg en kortis, men också skönt att sen komma hem till sitt eget 🙂
Kan titta på det här lilla fejset i evigheter. Tänk att han är här. Tänk att det gick. Att vi (plus läkarna+embryologerna på Nordic) har gjort honom. Magiskt ♥
Nu har det gått en vecka sedan allt drog igång och vår lille gosse kom till världen. Har samlat och bearbetat alla tankar och upplevelser och tänkte att jag skulle skriva ned allt här.
Så, finns risk för mycket text, men den som orkar läsa gör det 🙂
Tar det från början..
Som jag skrivit om måånga gånger här så har större delen av graviditeten präglats av sammandragningar och förvärkar. Jag har en överkänslig/överaktiv livmoder som gör att den reagerar på just detta viset.
Sammandragningarna började i vecka 15 och förvärkar i vecka 28 De har ändrat karaktär allt eftersom veckorna gått. De sista 5-6 veckorna av graviditeten hade jag molvärk varje dag, de sista 2-3 veckorna blev den värken mer intensiv – Framförallt nattetid. Men eftersom jag gått omkring med känningar i flera veckor så var det ändå väldigt svårt att tyda alla kroppens signaler.
Torsdagen 14/10 kändes väldigt lugn på förvärksfronten, jag var då i v 35+6. Jag hade ett StarkMamma-pass på förmiddagen men därefter åkte jag hem för att äta lunch och sova en stund. Hade knappt några känningar alls och det var jag väldigt tacksam för eftersom Erik skulle åka till Gotland över helgen och föreläsa (….)..
Pratade i telefon med mamma och sa även till henne att det var väldigt lugnt. Skulle bara slappa under helgen och var inte alls orolig för att något skulle sätta igång.
Närmare eftermiddag/kväll så åkte jag tillbaka till jobbet, hade en PT-klient och allt kändes som vanligt.. Därefter tog jag en snabb tur hem till svärisarna och även där sa jag till Eriks mamma att dagen hade varit väldigt lugn och att jag inte trodde att något skulle ske under helgen.
Sen åkte jag hem, lagade middag och satte mig i soffan för att äta. När klockan var cirka 20:30 så fick jag en förvärk som kändes lite annorlunda. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som gjorde att den kändes annorlunda, den gjorde inte ont, men var inte som de andra jag haft. Sen kom det tre stycken till med några minuters mellanrum och då gick jag ut till Erik i köket och sa att ”nu har jag fått fyra förvärkar som känns annorlunda än vanligt”. Bestämde mig för att börja klocka dem då.
Hann klocka fyra stycken och märkte att de stegrade lite i intensitet, att jag behövde vara mer fokuserad i andningen, så då ringde jag till förlossningen.
Kan tyckas märkligt att ringa förlossningen efter så få värkar, som inte ens gjorde ont, men eftersom vi varit inne på förlossningen bara en vecka innan där de konstaterat att tappen var kortad och jag jag börjat öppna mig lite smått så ansåg de att jag skulle ringa så fort något kändes annorlunda. Vilket jag alltså gjorde då.
Barnmorskan som jag pratade med tyckte att vi skulle komma in direkt (skönt!) och så fort jag lagt på luren fortsatte värkarna att eskalera i intensitet. Det tog 20 minuter för oss att packa ihop och ta oss ut till bilen, detta för att jag inte kunde vara i rörelse när värkarna kom och jag behövde andas kontrollerat, upprepade för mig själv det jag läst i böckerna och det vi gått igenom på Föda utan rädsla-kursen, följde med nedåt i känslan, andades nedåt.
Fick också känslan av att jag behövde låta så där hummande på utandning.
Varken slempropp eller vatten hade gått vid det här laget.
Sen satte vi oss i bilen och vid det laget hade klockan hunnit bli ca 21:45. Vid det laget gjorde värkarna ont, de var fortfarande oregelbundna – Men täta. Kändes i rygg och mage.
Bilresan till Kristianstad var inte så lajbans hehe. Värkarna avlöste varandra och jag upplevde det som att de kom med 20-30 sekunders mellanrum. Behövde låta allt mer och drog mig uppåt i handtaget i taket. Kunde inte fokusera blicken utan blundade i princip hela bilresan. Försökte gå in i mig själv och andas så lugnt som möjligt.
Funkade ändå helt okej!
När vi kom fram till CSK parkerade Erik bilen direkt utanför dörrarna till akutmottagningen och där blev den ståendes i 6 timmar haha. Barnmorskan som mötte upp oss sa att får du böter så skyll på oss, vi löser det, du kan inte lämna för att gå och parkera om bilen nu haha.
Vi fick ett rum direkt och jag bytte om. Klockan var då 22:35.
De undersökte mig och konstaterade att jag var 4 cm öppen. Vattnet hade fortfarande inte gått.
Nu vaknar lillemann till här så håll tillgodo, del två kommer inom kort! 🙂
Fredag och vecka 35!
Har jobbat klart för dagen och halvligger nu i soffan lutad mot min BBhugme-kudde + vetevärmare slötittandes på Hela Englad bakar. Polly är mitt sällskap och ligger just nu som en liten korv på mina ben och fötter och det är såå mysigt att ha en närhetstörstande hund!
Har med andra ord en riktigt härlig eftermiddag 🙂
Längtar dock till imorgon för då har jag bokat in 90 minuter gravidmassage!(!)
Alltså, vet inte vad jag ser fram emot mest: Att få massage eller att få ligga på mage i 90 minuter haha.
Ska bli ljuvligt oavsett!
Nu har vi även gått in i september och det ska bli spännande att se om bebis tittar ut denna eller nästa månad.
Min magkänsla säger september men man vet ju aldrig. Har han hållit sig kvar där inne så här länge trots alla smndr och förvärkar så kanske han lika gärna vill ligga kvar där på övertid haha. Vi får se helt enkelt!
Skönt att vädret fortfarande håller i sig någorlunda, även om morgnar och kvällar är kalla så kan man fortfarande gå klänningsklädd dagtid – Love it!
Omlottklänning från Asos maternity
Snart vecka 35 och det är verkligen inte lång tid kvar alls tills bebbo gör entré. Jag har börjat packa BB-väskan och fixat lite såna där småsaker som jag hört ska vara bra att ha.
Jag älskar att planera och förbereda, men inser också att man faktiskt inte behöver ha allt klart tills bebisen kommer. Vissa inköp kanske inte alls kommer komma till användning och man kan behöva känna in lite vad både bebisen och man själv har behov av.
Men något som däremot måste göras är att tvätta upp alla bebiskläder – Så det gjorde jag häromdagen!
Det var verkligen en sån där overkligt känslosam grej att göra. Fick nypa mig själv i armen och frågan mig själv: Händer det här på riktigt?!
Står jag verkligen höggravid hemma i vårt kök och hänger upp hans yttepyttesmå nytvättade kläder? Ja. det gör jag. Jag får uppleva allt detta ♥
Vet att jag kan bli tjatig men är fortfarande så evigt tacksam för allt detta.
Snart är han här.
Ny vecka! Verkligen inte långt kvar nu!!
Igår var jag hos barnmorskan igen där det mycket riktigt konstaterades att bebis numera är fixerad. Han har alltid legat lågt och jag har aldrig känt av det där trycket uppåt där det är tungt att andas, som många andra gravida beskriver. Så nu när han är fixerad antar jag att jag ännu mindre kommer känna av något eventuellt tryck upp. Förvisso ska han växa en bit till så mycket möjligt att jag kommer känna av det allt eftersom han och livmodern tar ännu mer plats.
Tryck nedåt däremot, haha, det har jag känt av i flera veckor i samband med sammandragningarna. Så ska bli intressant att se hur det känns nu de kommande sista veckorna 🙂
Tryck och SF-mått låg fint och likaså bebisens hjärtslag.
Känns verkligen som om magen vuxit explosionsartat senaste tre-fyra veckorna! Men kanske inte så konstigt med tanke på hur mycket han ökar i vikt nu. Älskar i alla fall att ha en riktig kula!
Än så länge tycker jag inte att det känns tungt, jag är fortfarande ganska smidig och det är inga problem att raka benen eller måla tånaglarna. Kan även tvätta fötterna i handfatet utan större problem haha. Det enda som tar emot är att magen blir stenhård och spänner av smndr. Men i övrigt ganska enkelt att röra sig. Får nog passa på att njuta medan jag kan för rätt som det är så vänder det nog.
Märker dock att energin tar slut betydligt snabbare, men att jag också klarar mig bättre på färre och sämre timmars sömn. Antar att det är kroppens sätt att ställa in och förbereda sig 🙂
Nu väntar jobb i Kristianstad – Veckans sista StarkMamma! Sedan ska jag hem, äta, byta om och packa en väska för sen åker vi till Stockholm över helgen. Har inte varit hemma sedan februari (?!) så det ska bli riktigt gött att komma upp. Blir sista svängen innan bebis kommer!
Håller tummarna för en behaglig bilresa hehe..
Igår var det äntligen dags för tillväxtultraljud på CSK! Tror jag har längtat sedan RUL efter att få se vår lilla prick igen. Som numera är allt annat än en prick haha.
Kommer nog aldrig sluta fascineras av hur mäktigt det är att skapa ett liv. En människa.
När man ligger helt drogad på äggplocken och ser de där blobbarna på skärmen och embryologen som räknar dem en efter en.. Sedan på återföringsdagen ser man en prick på skärmen, i vårt fall alltid en blastocyst, man spanar in kanterna och hur cellerna ser ut. Topppoäng? Har den börjat hatcha? Ska det där bli vårt barn?
Sedan går dagarna, man är Lutinus-öm i tuttarna, byter trosor tre gånger om dagen och försöker ”leva på som vanligt” (jo tjena..). Sen testar man. Tidigt eller på bim eller på TD eller hur man nu vill göra. Och sen får man se ett resultat som eventuellt kommer förändra ens liv för alltid.
Och har man tur så får man en sån här ♥
Allt var prima med vår son där inne (yepp, han är fortfarande en han – Vi bad henne kolla haha)! Alla flöden såg bra ut och hans vikt uppskattades till 2048 g, 38 g under ”normalkurvan”, vilket alltså inte räknas som avvikande på något sätt. Skönt!
Han låg med huvudet lååångt ned i bäckenet och hon trodde att han var fixerad. Skulle bekräfta de stick ilningar jag känt i blygdbenet senaste 1 ½-2 veckorna. Ska till barnmorskan på torsdag så får se vad hon känner då!
Han gör sig onekligen redo där inne, jag har förvärkar dagligen och mensvärk både i livmoder och ländrygg varje natt. Men han får gärna stanna kvar ett par veckor till – Vill ju köra klart mina StarkMamma-grupper haha!
