P-piller?

Okej, redan nu vill jag varna för ett eventuellt långt inlägg. Jag vill även ha sagt att är man känslig för tjejsnack så bör man sluta läsa redan här och scrolla vidare till ett annat inlägg.

Så, nu har jag sagt det! 🙂

Som de flesta av er redan vet så försöker vi skaffa barn. Vår längtan har varit lång och vi har försökt i ungefär 2½ år.
80% av de par som försöker skaffa barn blir gravida inom 1 år. Så har alltså inte fallet varit för oss. Hursomhelst. I december förra året så sökte vi hjälp hos en klinik i Hässleholm. Man har tagit prover på både mig och Erik, jag har hoppa upp och ned i gynstolen som aldrig förr, haft metallrör skuffat upp i fiffin och trots allt detta visar proverna inget avvikande. Allt verkar normalt.
Ändå så blir det inget..

Jag vet att vi definitivt inte är ensamma i vår frustration, snarare allt annat än. Men vi har alla vår egen kamp. De flesta samlas på familjeliv där man ventilerar allt mellan himmel och jord. Under vårt första 1½ år spenderade jag endel tid där inne men just u försöker jag hålla mig borta så mycket det bara går haha.
För även om proverna inte visat något så har man ofta ändå en egen teori.
Min teori tog jag upp med läkaren i våras men då avfärdade hon det bara med att ”Det är heeelt normalt”. Ändå kunde jag inte riktigt släppa detta utan kände att jag behövde stå på mig mer, ta upp det med henne igen, vilket jag gjorde för några månader sedan. Då var det helt plötsligt annat ljud i skällan och det som tidigare var helt normalt verkade inte lika normalt längre. Jag pratar nämligen om mensen. 

För ca 10 år sedan så hade jag en så kallad skolboksmens. Alltså en som följde helt enligt plan och betedde sig precis så som man fick lära sig att den borde vara. 3-5 dagar med blödningar och en cykel som låg på 28-29 dagar.
Helt regelbunden ända från dag ett och jag hade överlag bra koll på kroppen.
Just nu har jag en cykel på 26 dagar och blödningar 1 dag. Det är alltså något som skett, något som känns annorlunda och avvikande. Från att gå till att avverka en hel ask blåa normaltampisar kan jag nu ha en av de minsta minitampisarna under en hel cykel. Är de bara jag som tycker det är konstigt?!

Så när jag nu en andra gång presenterade denna tanken för läkaren, förklarade att min slemhinna måste vara för tunn för att ett ägg överhuvudtaget ens ska kunna fästa så verkade hon (äntligen) fatta galoppen. Hon tyckte därför att vi skulle börja stimulera med sprutor.
Såå vi bokade in en tid som skulle matcha in starten in på nästa cykel men det var där det strulade till sig. Jag har nämligen gått på akupunktur och zonterapi senaste tiden, något som har påverkat min kropp väldigt positivt.
Jag känner tydligt hur kroppen börjar komma igång, den beter sig nästan som om den vore i puberteten igen. Men eftersom kroppen började jobba för fullt så var min föregående cykel endast 22 dagar, vilket gjorde att vi missade den bokade tiden för uppstart med injektioner.
Ett ultraljud konstaterade att vi för långt in i den påbörjade cykeln så att starta med injektioner då hade varit mer eller mindre verkningslöst. Istället ville läkaren att jag skulle börja med p-piller vid ytterligare nästa cykel och sedan sprutor efter den.
P-piller alltså?! Något som är till för att FÖRHINDRA graviditet?! Något som även, med största sannolikhet även fukkat upp min kropp från början?! Nej, förstå mig om jag blir lite osäker inför detta..

Nu när min kropp äntligen börjat komma igång, ska jag då börja tämja och begränsa den igen? Kapa min egen hormonproduktion och bromsa alla naturliga funktioner?

Jag kan förstå de par som ska påbörja en ivf-resa, där man behöver göra en nedreglering. Men så är inte fallet hos oss. Här vill läkaren att jag ska äta p-piller för att istället kontrollera cykeln så att vi inte riskerar att missa vår nästa bokade tid. Men då 22-dagarscykeln var ett undantag så känns oddsen för att det ska upprepas oerhört låg. Hänger ni fortfarande med eller har det blivit för komplicerat?
Igår fick jag min mens (förövrigt på dag 28!! 😀 Det gäller att tänka positivt 😉 ) så tanken var ju att jag skulle börja med de där förbaskade p-pillrena igår. Men det kändes bara fel. FELFELFEL.
Min magkänsla säger att jag ska strunta i dem, boka en tid för uppstart med injektioner och så får det bära eller brista helt enkelt. Eller är jag helt dum nu? 

Finns det någon som varit med om något liknande? Har ni någon erfarenhet av detta?
Finns det någon funktion som p-pillrena kan fylla mer än att bara kontrollera cykeln (alltså ej i nedreglerande syfte)?

Det är som ett smärre krig i mitt huvud just nu.. Att äta eller att inte äta?

IMG_4851

Hormoni

Som rubriken avslöjar handlar detta inlägg om hormoner. Har man inget intresse av att läsa om det kan man helt enkelt scrolla eller klicka vidare.
Tänkte ge er en lite update på Pergotime-fronten. Började ju med de tabletterna i lördags, en kur är på fem tabletter så därför tog jag den sista igår.

Precis som vilken receptbelagd medicin som helst så finns det risk för vissa biverkningar och jag har läst allt från högt till lågt. Jag känner dock ingen skillnad alls. Kanske att jag inte har lika mycket tålamod med vissa saker, men det kan också lika gärna bero på att jag inte har tid att hålla på, saker måste liksom bara flyta på just nu.
Sen kanske det smäller till de kommande dagarna, det vet man ju aldrig. Det är trots allt nu kroppen börjar arbeta. Inom 5-12 dagar beräknas man få ägglossning och då kommer jag även börja med progesteron.

Just nu känner jag mig hoppfull. Känner att man göra något konkret istället för att bara köra upp metallrör i fiffi och kolla runt att allt ser okej ut. Nu har vi ändå en plan, så fortsätt håll tummarna för oss!

pergo

Time for Pergotime

Idag är dagen. Dagen då jag ska börja med Pergotime. Har verkligen längtat. Även om man kan få biverkningar och må rätt pissigt så kan detta fortfarande innebära den stora skillnaden på att få barn eller ej.

Har många i min närhet som ätit Pergotime, vissa i dubbla eller tredubbla doser, och mycket riktigt har det gett resultat i form av gosiga bebisar.
Har man ingen aning om vad Pergotime är så är det alltså ett läkemedel som ska stimulera ägglossning. Man tar en kur på fem tabletter under fem dagar (om man ej går på en högre dosering det vill säga..) och när man tagit den sista tabletten så får man äl inom 4-10 dagar.

Jag har tidigare inte haft någon problem med egen ägglossning, i alla fall inte vad jag vet, men nu skrev läkaren ut dessa och vi vill ju gärna testa alla möjligheter som finns. Kommer även att komplettera med en progesteronkräm, eftersom jag fortfarande har mina misstankar om att jag ligger lågt till i de värdena.

Något som däremot är lite skrämmande är att risken för flerbörd ökar när man äter dessa tabletter haha
Men visst, hellre två barn än inget barn! 😛

IMG_3276

Fiffidoktorn

(Känsliga varnas..)

Kan inte påstå att det var en trevlig undersökning idag. Men finns betydligt värre saker man kan utsättas för, och smärtan höll bara i sig ca en timme efteråt.

Det jag har gjort är alltså kollat passagen i äggledarna. Det gör man genom att spola upp kontrastvätska i livmodern, sedan gör man ett ultraljud för att se att passagen är ok och att det inte finns några sammanväxningar. Kändes ungefär som en väldigt intensiv mensvärk. Det spände ganska rejält när hon förde in röret men själva vätskan kändes inget speciellt. 

Alltså såg bra ut, likaså mina prover som jag tog för någon vecka sedan. Så i nuläget befinner vi oss fortfarande i limbo. Någonstans hoppas man nästan att de ska hitta något (men inget för allvarligt såklart) för då finns det ändå kanske något man kan göra. Ska i alla fall få testa några tabletter, se om det kan hjälpa. Annars blir nästa steg insemination!  

 Typ så här kändes det.. 

Hysterosavadåsadu?

Phu. Den här dagen har verkligen gått i ett.
Den började i Osby, Stark Mamma och PT. Sedan direkt därifrån till Hässleholm och Mariakliniken. På torsdag ska jag göra något som heter Hysterosalpingoultrasonografi (om jag nu förstod det hela rätt) där man kollar passagen i äggledarna, inför det behöver jag både smärtstillande och antibiotika.
Någon som gjort en sådan undersökning?
Man vet inte riktigt vad man kan vänta sig, men allt kommer ju att vara värt det om man får sin lilla bebis, sin efterlängtade familj.

Nu sitter jag hemma med mail, planering och fakturering. Tro inte att man slutat jobbet bara för att man kommit innanför dörren. Icke!

IMG_2482

Provtagning

Denna morgon hänger jag på låset till Mariakliniken. Jag ska kolla mina progesteronnivåer och detta måste göras innan 9:30 på morgonen. Så efter provtagningen är det plattan i mattan till Höör.

Så himla lyxigt att få ta blodprov innan jobbet, det ger mig en liten kick haha. Vet att det troligtvis är de sjukast faktan om mig – men jag älskar att ta blodprov.
Vet inte riktigt hur det kommer sig, för när jag var liten avskydde jag det. Då tog jag prover regelbundet 3-4 gg/året i och med att de utredde mig för celiaki. Minns paniken jag kände och hur mamma och sköterskan fick hålla fast mig. Inte alls kul. Troligtvis gjorde det inte ens speciellt ont, men det var själva situationen, att man förväntades vara rädd för nålar och stick.

Hursomhelst känner jag alltså precis tvärtom nu. Jag tittar nyfiket på när hen ska sticka och jag plockar alltid fram och visar mig bästa ven haha 😛

Ska bli intressant att se vad proverna visar sen. Jag hoppas lite grann på att det faktiskt ska visa något, för då är det ganska enkelt avhjälpt och då blir vi förhoppningsvis gravida fort.