Perfektion (babyspam)

Kan titta på det här lilla fejset i evigheter. Tänk att han är här. Tänk att det gick. Att vi (plus läkarna+embryologerna på Nordic) har gjort honom. Magiskt ♥

 

TUL

Igår var det äntligen dags för tillväxtultraljud på CSK! Tror jag har längtat sedan RUL efter att få se vår lilla prick igen. Som numera är allt annat än en prick haha.
Kommer nog aldrig sluta fascineras av hur mäktigt det är att skapa ett liv. En människa.
När man ligger helt drogad på äggplocken och ser de där blobbarna på skärmen och embryologen som räknar dem en efter en.. Sedan på återföringsdagen ser man en prick på skärmen, i vårt fall alltid en blastocyst, man spanar in kanterna och hur cellerna ser ut. Topppoäng? Har den börjat hatcha? Ska det där bli vårt barn?

Sedan går dagarna, man är Lutinus-öm i tuttarna, byter trosor tre gånger om dagen och försöker ”leva på som vanligt” (jo tjena..). Sen testar man. Tidigt eller på bim eller på TD eller hur man nu vill göra. Och sen får man se ett resultat som eventuellt kommer förändra ens liv för alltid.

Och har man tur så får man en sån här ♥

Allt var prima med vår son där inne (yepp, han är fortfarande en han – Vi bad henne kolla haha)! Alla flöden såg bra ut och hans vikt uppskattades till 2048 g, 38 g under ”normalkurvan”, vilket alltså inte räknas som avvikande på något sätt. Skönt!
Han låg med huvudet lååångt ned i bäckenet och hon trodde att han var fixerad. Skulle bekräfta de stick ilningar jag känt i blygdbenet senaste 1 ½-2 veckorna. Ska till barnmorskan på torsdag så får se vad hon känner då!
Han gör sig onekligen redo där inne, jag har förvärkar dagligen och mensvärk både i livmoder och ländrygg varje natt. Men han får gärna stanna kvar ett par veckor till – Vill ju köra klart mina StarkMamma-grupper haha!

IVF 3 och 4 (varning för långt inlägg)

Det har ju hänt en hel del under de fyra månaderna som det varit tyst här, men tänkte ge en snabb recap av vad som skett just på det privata planet.
Jobbet har rullat på som vanligt så där finns inget större att berätta hehe.

Men sist jag skrev så var det nog november/december..
Vi återhämtade oss både mentalt men också fysiskt efter tvilling-missfallet som skedde under IVF 2 (försök tre) och hade även genomfört en (något brutal) scratching. Så i början av december startade vi upp ny behandling med sprutor och hela baletten. Denna gången gick plocket bättre och jag fick extra bedövningssprutor. Vi fick ut 12 ägg och en blastocyst sattes in. Inget till frysen.
Började testa på 5dp5dt vilket står för ”five days past five day transfer”, alltså att det har gått fem dagar sedan vi satte in ett femdagars-embryo. Ber redan nu om ursäkt för IVF-språket, men vet att jag har flera följare i den svängen och då är det lättare att ta det på vårt lingo.
Hursomhelst, på dag fem så fanns där en svagt, men ändå ganska tydligt streck, men vågade inte ta ut något i förskott. Dagen efter – Samma streck, ingen stegring, men vi vet ju att hcg fördubblas varannan dag och det är ofta som testerna ser likadana ut två dagar i rad (för er som inte visste det, nu vet ni haha). Ytterligare en dag senare 7dp5dt är strecket borta.
Katastrof.
Jag var SÅ övertygad om att det skulle gå! Speciellt eftersom vi hade haft mf två månader tidigare och dessutom gjort en scratch. Men graviditeten avstannade och blev en så kallad kemisk graviditet. 

Efter det landade jag totalt på botten. När jag tidigare trott att jag varit djupt nere så var detta ingenting i jämförelse. Jag kunde inte längre se någon yta ovanför. Försökte kämpa mig upp med jämna mellanrum för att ta de där djupa andetagen. Men det var jävligt (pardon my french) svårt om jag ska vara helt ärlig.
Julledigheten kom som en skänk från ovan då jag kunde få en paus och bara vara. Men jag spenderade nästan varje dag under jul och nyår med att vara ledsen.

Men i allt detta så har jag tyckt att väntan mellan behandlingarna har varit värst, så efter vår kemiska fick vi ändå klartecken av kliniken att köra igång direkt i nästa cykel om vi ville.
Som jag velade, fram och tillbaka.
Orkar jag? Pallar vi? Är det ens värt det?
Den 10/1 skulle vi börja med sprutor och den 9/1 var jag fortfarande så tveksam till hur jag ville göra. Orkar jag med ett till plock, en till besvikelse?
Men som på maskin satte jag ändå nålarna i magen, dag efter dag. Ingen annorlunda behandlingsplan utan fortfarande kort protokoll med 112,5 Gonal-f, för de som undrar.
Stimmade 8 dagar med gonal och sedan plock fredagen 22/1.
Vill verkligen inte skrämma upp någon som eventuellt står inför sitt första plock, men det var utan tvekan det värsta jag någonsin varit med om. Vill genast tillägga att av alla mina fyra plock så har två av dem varit super då jag knappt känt något alls!
Men denna gången, ja, det blev inte så som jag önskat.
Skrek efter mer smärtstillande och försökte djupandas genom varje stick (med det är ju lagom lätt när man har en 30 cm lång nål upp i fiffan, no joke). Dessutom så flyttade sig vänster äggstock hela tiden så sköterskan fick trycka på magen och hålla emot när doktorn skulle möta med nålen. Ja. ni kan ju själv tänka er hur det kändes..
I många andra länder så sövs man under plock men vi kvinnor i Sverige blir minst sagt härdade haha!

Hursomhelst så fick vi ut 11 ägg och återigen så återförde vi en blastocyst.
Var ganska nollställd under ruvningen (tiden mellan återföring och testdag/eventuell BIM) men hade som vanligt bestämt mig för att testa tidigt samt testa ur Ovitrellen (de sista sprutan man tar, ägglossningssprutan som innehåller hch).
Sedan följde ett par förvirrade dagar innan vi på 6dp5dt fick en stegring som sedan bara blev starkare för varje dag som gick. Kunde knappt tro det men vi var gravida. Och är det fortfarande.
Känns ofattbart och overkligt, men så härligt!

Och här är vår lilla blobb i vecka 7 (6+5). Nu har vi tagit oss till vecka 14 men tänkte ta allt det i kommande inlägg 🙂

Återföring, dagen D

BrollopGodmorgon efterlängtade lördag! 
Jag sitter i soffan och äter en banan för att hålla morgonillamåendet under kontroll. Berättade jag det? Att jag drabbats av morgonillamående trots att vi inte ens haft vår återföring än?
Jag misstänker att det beror på Ovitrelle-sprutan eftersom den innehåller gravidhormoner. Oavsett är väl det här med illamående något som jag ändå behöver vänja mig vid, så lika bra att få in en rutin direkt i att äta något direkt vid uppstigning 🙂 
Just nu känner jag mig pirrig och förväntansfull, tänk att om bara några timmar kommer vår lilla blasto placeras i sitt framtida hem de kommande 9 månaderna. Vi hoppas så att den kommer trivas fenomenalt fram tills den obligatoriska vräkningen någon gång i december-januari! 

Blastocyster

celldelningHar ju HELT glömt att berätta för er om hur det går för våra embryon!!
Av 11 ägg var det ju 8 stycken som blev befruktade, efter det odlas de vidare ytterligare några dagar. Vet att det skiljer sig från klinik och par men hos Nordic kör man återföring dag tre eller fem. Vet att de flesta som går genom landstinget kör återföring dag två.
Hursomhelst skulle vi få besked igår om hur många av våra åtta embryon som fortsatt celldela sig, som levt vidare. Om alla mådde bra skulle vi dessutom odla vidare till dag fem och köra blastocyst-återföring men skulle de börja se lite skruttiga ut skulle det istället bli återföring dag tre, alltså igår.
Det visade sig att fem embryon hade fortsatt dela sig och mådde finfint, så därför kommer vi alltså återföra en blasto IMORGON!
Helt crazy. Från och med imorgon kommer jag alltså att vara gravid. Minst i två veckor men förhoppningsvis i 40.
Hoppashoppashoppashoppas..

Slutsprutan!

ULbULaSå var det äntligen dags..
Igår tog jag de sista Gonal f– och Orgalutran-injektionerna och ikväll är det äntligen dags för Ovitrelle – Slutsprutan! Äggplock på måndag. Är så taggad! 
Vi blev framflyttade efter ultraljudet i onsdags så istället blir det plock på måndag. 12 fina blåsor såg vi på skärmen men de flesta låg runt 13-14mm så doktor Pia tyckte att vi skulle köra på med gonalen några dagar till. 
Så nu hoppas vi på att de vuxit till sig ytterligare några millimeter. Exakt klockan 21:00 ikväll (det är extrem timing som gäller här) är det dags för Ovitrelle och kl 9:00 på måndag plockas äggen ut. Är så taggad! 

Beslut

c68ba6a87befa60c2b6cf54fded87ed7Pust. Har äntligen en lugn stund. Gårdagen var ganska hektisk och schemat gick i ett. Tror jag spendera 20 mil i bilen haha. 
Igår morse var vi nämligen i Malmö på Nordic IVF-kliniken igen. Vi har beslutat oss för att köra första behandlingen där samtidigt som vi står i kö till RMC. Så igår var vi där på informationsmöte, om vad som ska ske och när i processen det ska ske. 
Jag är väldigt påläst sedan innan så det var inget oväntat och nytt för mig, men stackars Erik fick nog informations-overload. Vi var där i 1½ timme (!) och gick igenom allt från hur alla mediciner funkar, hur själv befruktningen sker samt hur vi kan gå vidare om den första behandlingen inte skulle lyckas. Vi kommer att köra kort protokoll, standard ivf, och jag kommer stimuleras med 112,5 i dos Gonal f (samma sprutor som jag tog i höstas inför insemination).
Denna gången fick vi träffa Sorana och hon var så trevlig. Mjuk och mild och gav oss hopp. Hon förklarade, precis som Pia, att vi har väldigt goda chanser. Både Sorana och Pia kommer följa oss under behandlingen och vi känner oss väldigt trygga med det.
Just nu känner vi oss väldigt förväntansfulla men också nervösa. Jag ser fram emot att starta upp även om jag vet att det inte kommer vara någon dans på rosor. Hoppas också att allt kommer klaffa så bra som möjligt i schemat. När man jobbar mer eller mindre konstant så kommer något att bli lidande, men jag hoppas att allt kommer tajmas så väl det bara går. 

RMC eller Nordic IVF

rumiPlanen var att jag skulle träna under mitt brejk. Men ärligt talat känner jag mig inte alls sugen på det. Tog en powernap istället och sitter nu och äter samtidigt som jag får avverka lite praktiska saker på datorn. 
Tror det är oerhört viktigt att lyssna på kroppen signaler. Vissa dagar känner jag mig helt utpumpad på energi och då är det opraktiskt att göra av med ännu mer genom ett tyngt styrkepass. Sedan är det ibland motsatsen som behövs. Aktivering för att få mer energi! Men just idag, just nu i denna stund, känns det inte som det viktigaste. BALANS.
Tankarna snurrar ganska friskt efter gårdagens möte på Nordic IVF. Vi är supernöjda med besökt där.
Fick träffa en trevlig och kunnig läkare som vi fick stort förtroende för. Vi gick igenom alla provsvaren och hon förklarade vissa saker lite närmare. 

Hon tog även blodprover på både Erik och mig och jag gjorde även ett ultraljud. Allt såg prima ut och hon till och med berömde mig för mina fina äggstockar och äggblåsor haha. Även slemhinnan såg super ut, 9mm (på dag 19).
Efter att vi rett ut allt så sa hon att hon kan inte heller hitta eller misstänka något som ligger och stör, inte hitta någon orsak till varför vi inte blivit gravida, så i det här läget är det utan tvekan IVF som gäller för oss.
Hon tyckte att vi först ut ska vända oss till RMC eftersom vi är berättigade till tre försök genom landstinget.
Enligt henne ska det inte vara mer än tre månaders väntetid innan man blir kallad till det första besöket, men så fick jag ett meddelande igår från en kvinna som berättade att så är troligtvis inte fallet eftersom hon och hennes man snart väntat tre månader och ännu inte fått varken tid eller besked om en ungefärlig väntetidsprognos. 

Så nu står vi i valet och kvalet om vi ska vänta ut tiden till RMC eller gå direkt på behandling hos Nordic (men då alltså bekosta det själva..).
Någon här som har erfarenhet av RMC eller Nordic IVF?

Nordic IVF-center

Så, då var man färdigjobbad för dagen. Har inte bokat in något nu efter StarkMamma-passet för Erik och jag ska nämligen ned till Malmö och Nordic IVF-center. 
Vi har begärt ut våra journaler från Mariakliniken och nu blickar vi framåt, vidare. Jag är pepp på dagens besök och hoppas framför allt annat att de faktiskt ska lyssna på oss. Lyssna, förstå och bry sig om vad vi går igenom. Något som vi saknat från Marias sida..
Det är dessutom vissa saker som jag anser bara viftats bort tidigare, som jag nu hoppas att få svar på. 

Den nya kliniken kommer göra en egen utredning innan man går vidare, men eftersom jag redan gjort många undersökningar sedan tidigare (till exempel kollat äggledarpassage) så behöver jag förhoppningvis inte göra det igen. Om detta kommer leda till IVF vet vi inte ännu, men det känns i alla fall som ett steg i rätt riktning.

Från i höstas när jag gick på Gonal f. Med tanke på hur lättstimulerad min kropp är lär det inte vara några problem att få fram mycket äggblåsor om det nu skulle behövas..
IMG_5053