En härlig fredag!

by

Vilken dag vi har haft!
Sommaren har kommit till Skåne och jag njuter till fullo av vädret. Värme och solsken – Som jag längtat!
Har även längtat lite extra efter just denna dagen eftersom det var dags för RUL. Även om vi redan gjort fyra ultraljud så är varje stund magisk, en stund att få hälsa på den lille inne i magen och kolla läget.
Blir mer verkligt för varje vecka som går och när man nu så tydligt ser en minimänniska på ultraljudsskärmen, känner av sprattel och buffar, och magen äntligen vuxit till sig så går det inte längre att förneka. Jag ÄR gravid!

Först väntades jobb i Kristianstad då veckans sista StarkMamma-pass stod på schemat. Därefter tog Erik och jag en lunch på stan innan vi styrde mot CSK.
Fick ett superfint bemötande av barnmorskan och njöt i drygt 30 min av filmen på vår lilla stjärna.
Eller, lilla och lilla… Bebisen mäter 4-7 dagar större på alla mätpunkter. Hon fick mäta om huvudet flera gånger eftersom hon fick det till 20+0 varje gång (är 19+0 idag). I vanliga fall hade man ändrat BF men det får man inte göra på oss IVF:are.
Så nytt ultraljud bli i V 32 för att kolla tillväxt!
Vi var också vääldigt nyfikna på könet. Alla runt omkring oss och även vi har hela tiden haft en stark känsla av att det är en pojke – Vilket verkar stämma!
Barnmorskan får såklart inte säga till 100% eftersom man såklart inte kan veta helt säkert förens hen kommer, men ”det som sticker ut där brukar inte sticka ut på tjejer” gjorde oss ändå hyfsat säkra haha.

Så – Vår SON ♥ verkar må alldeles utomordentligt där inne, växer och frodas för fullt! Vi ser fram emot att träffa Dig, men du får gärna vänta minst 15 veckor med att komma ut. 

Sammandragningarna

by

Det har redan blivit mitten av maj, hur är detta möjligt?! Känns som att det var februari nyss.. Även om tiden går fort så känns det som att den också sniglar sig fram ur vissa aspekter.
Vi är nu i vecka 19 (18+4) och på fredag är det dags för RUL. Ska bli SÅ spännande att se om det är en flicka eller pojke där inne! Vi är så nyfikna!
Hur har ni gjort, tog ni reda på kön eller ville ni bli överraskade? 🙂

Sammandragningarna besvärar mig dagligen och förra veckan var vi återigen nere i Lund på kontroll. Tappen mätte 12 mm kortare än vad den gjort två veckor tidigare, läkaren hävdar att det i nuläget inte är någon fara, men att jag borde dra ned lite på arbetstimmarna. Så kommer ta det lite lugnare på gruppträningsfronten och försöka vila så mycket som möjligt när jag har chansen. Saknar mina vanliga träningspass men detta går såklart före allt!

Nu måste jag ta tag i mailen! Ska försööka bli mer flitig på att uppdatera 😉

Valborg i Malmö

by

Första maj! Äntligen!
Maj måste ändå vara en av årets mest härliga månader? Allt bara vaknar till liv. Både natur och människor får ny energi. Rapsen blommar, träd och buskar slår ut och syrenen doftar ljuvligt!
På uteserveringarna behöver man kanske inte längre en filt runt sig utan istället kan man ta av sig jackan, kanske rulla upp ärmarna på tröjan, vända blicken mot solen och få lite färg på kinderna.

Vi har spenderat Valborgshelgen i Malmö tillsammans med min familj från Stockholm. I fredags efter jobbet åkte Erik och jag ned för att möta upp dem, checkade in på Malmö Live, och kom nu hem för en liten stund sedan.
Dagarna har främst bestått av att gå många steg och äta väldigt mycket och god mat haha.
De som följer mig på Instagram har sett uppdateringar på den ena maträtten efter den andra. Höjdpunkten för min del var middagen på Kitchen & Table.
Där åt jag en bakad kålrot med comté och ramslökspesto till varmrätt och en mjölkchokladsorbet med saltad maräng och picklad blodapelsin till dessert.
Ja, ni hör ju – Smaklökslambada!

Förutom att äta så har det varit gött att bara umgås också. Har inte träffat Jonathan (systerson) sedan i februari och det var framförallt väldigt mysigt att se hur han dagligen klappade på magen, pratade och sjöng för den samt kom med finurliga frågor. Stolt blivande kusin! ♥
Fick också ett set med body och byxor till bebisen som även J hade likadan av. Han tyckte det var väldigt viktigt att han och bebisen kan ”kompismatcha” sin kläder.
Hur gulligt?!
Än så länge har inte vi vågat köpa något till hen (tänk om man jinxar liksom??!) men nu har hen i alla fall detta set samt en supersöt pyjamas som svärfar/farfar köpt!
Längtar tills man vågar börja köpa saker.. Både kläder och praktiska prylar.. Finns en stor risk att vi går all in då haha.

 

Hektisk helg

by

De senaste dagarna har verkligen gått i ett. Jobbat långa dagar ons-fre och sedan var det aktiviteter både lördag och söndag.
Phu. Tänk att man ibland skulle behöva en helg från helgen haha.
På lördagen var vi på dop för lilla Sigrid – Supermysigt! Massor av härliga människor och god mat och fika. Jag hade bakat fyra morotskakor till fikabuffén och receptet till dem hittar du HÄR

Under söndagen var vi bland annat i Osby för att fira Eriks kusin som fyllt år, men jag var ganska spretig i tankarna för hade nämligen sammandragningar hela dagen vilket gjorde mig ganska orolig.
Har haft någon enstaka sammandragning under dagarna innan, men under söndagen så höll de på till och från under hela dagen (och natten). De gjorde inte ont, bara lite obehagligt när hela livmodern spänns ut. Vet ju att sammandragningar är väldigt vanligt, men det som oroade mig var att de kom så pass frekvent.
På kvällen när vi kommit hem kunde jag inte känna mig lugn längre så ringde 1177 och även Kvinnokliniken i Lund. Båda barnmorskorna tyckte att jag skulle åka in, om möjligt morgonen efter då det var sen söndagskväll och belastningen då är ganska hög och endast en läkare på plats.
Lyckades somna och sedan hängde vi på låset till gyn morgonen efter. Allt såg tack och lov bra ut! Tappen var inte alls påverkade och bebisen sprattlade på och hade det riktigt gött där inne – Så skönt! En lättnad. Minst sagt.

Sedan dess har det varit betydligt lugnare, haft någon enstaka igår och idag men inte alls lika mycket som i söndags.
Har idag varit i Osby och jobbat. PT, StarkMamma och egen träning. Blev ett lugnt pass eftersom jag inte vill trigga något mer, men är uppmärksam på kroppens signaler.
Blev drygt 40 min underkropp, avslutade med lite foamrolling för höft och säte 🙂

Magen i vecka 16 (15+1). Avslappnad till vänster, aktiverad till höger. 

Kortvecka

by

Jag vaknade pigg kl 04:29 imorse, ca 40 sekunder innan alarmet ringde. Älskar när sånt händer!
Det var inte kolsvart ute och fåglarna hade börjat kvittra lite lätt. Ljuset och naturen är så energigivande just nu!
Eftersom jag fortfarande har en del illamående under morgon och förmiddag så måste jag gå upp i god tid så jag kan äta frukost i lugn och ro innan jag åker till jobbet.
Idag lyxade jag till det med ugnspannkaka framför Ellen DeGeneres – Magisk start på dagen!

Arbetsdagen har bestått av pt-klienter och StarkMamma uppe i Osby. Körde även 45 min överkropp i gymmet följt av ett par djupa övningar för mage och bäckenbotten (se insta eller fb för filmklipp).
Slutade tidigt från gymmet men hade massor av ärenden efteråt så var ändå hemma lite senare. Nu sitter jag med mail och planering av passupplägg.
Från köket doftar kvällens middag som idag är ugnsbakad sötpotatis med tahini, halloumi, tomat och champinjoner. Till det steker jag ihop salladslök, squash och svartkål. MUMS!
Önskar er en trevlig kväll! 

Vecka 15

by

Långfredag och en dag att fira flera saker än bara påsken!
Jag började dagen med uppstart av en ny StarkMamma-grupp i Kristianstad. Med det är även alla vårens nya grupper igång 🙂

Vi går även in i vecka 15 idag (14+0) och det är exakt fem veckor kvar till RUL!(!)
Känns fortfarande helt overkligt att vi får uppleva detta. Jag är enormt lycklig även om jag också, fortfarande, känner en stor oro trots att vi passerat den mest kritiska perioden. Pratade med en av mina IVF-vänner om det, känslan av att vid varje toalettbesök dubbelkolla efter en eventuell blödning, analysera kroppens mående och känningar till millimetern.
Det har dock blivit mycket bättre med tiden, framförallt efter förra helgen då vi var på ett privat ultraljud i Malmö och fick se den lilla sprallarn igen <3
Vi har hittills gjort tre ultraljud, två VUL på kliniken i v 7 (6+5) samt v 9 (8+5) och så ett UL i söndags i v 14 (13+2).
Allt har sett jättebra och bebisen har hela tiden varit lite större än sin ålder (men eftersom vi gjort IVF kan de inte flytta vårt bf).
Kändes ganska mäktigt att göra sitt första ultraljud på magen och inte upp i fiffiluran haha. Var tvungen att påminna mig själv och hade som ett mantra innan ”ta inte av dig byxorna ta inte av dig byxorna ta inte av dig byxorna” haha.
Var också en speciell känsla att faktiskt få se en liten minimänniska på bild, inte bara en blobb som det varit tidigare.

Annars då? Mja vi har faktiskt en ganska lugn dag här. Unnar mig lite ledighet och vila (bortsett från förmiddagens arbete). Bakar bröd, ser på film och tar promenader med Polly i det soliga, men väldigt blåsiga, vädret. Med andra ord inte så jättemycket Påskigheter, trots att det är en högtid som jag annars alltid firat och tyckt väldigt mycket om. Men vi får ta igen det kommande år helt enkelt 🙂
Firar ni något idag?

IVF 3 och 4 (varning för långt inlägg)

by

Det har ju hänt en hel del under de fyra månaderna som det varit tyst här, men tänkte ge en snabb recap av vad som skett just på det privata planet.
Jobbet har rullat på som vanligt så där finns inget större att berätta hehe.

Men sist jag skrev så var det nog november/december..
Vi återhämtade oss både mentalt men också fysiskt efter tvilling-missfallet som skedde under IVF 2 (försök tre) och hade även genomfört en (något brutal) scratching. Så i början av december startade vi upp ny behandling med sprutor och hela baletten. Denna gången gick plocket bättre och jag fick extra bedövningssprutor. Vi fick ut 12 ägg och en blastocyst sattes in. Inget till frysen.
Började testa på 5dp5dt vilket står för ”five days past five day transfer”, alltså att det har gått fem dagar sedan vi satte in ett femdagars-embryo. Ber redan nu om ursäkt för IVF-språket, men vet att jag har flera följare i den svängen och då är det lättare att ta det på vårt lingo.
Hursomhelst, på dag fem så fanns där en svagt, men ändå ganska tydligt streck, men vågade inte ta ut något i förskott. Dagen efter – Samma streck, ingen stegring, men vi vet ju att hcg fördubblas varannan dag och det är ofta som testerna ser likadana ut två dagar i rad (för er som inte visste det, nu vet ni haha). Ytterligare en dag senare 7dp5dt är strecket borta.
Katastrof.
Jag var SÅ övertygad om att det skulle gå! Speciellt eftersom vi hade haft mf två månader tidigare och dessutom gjort en scratch. Men graviditeten avstannade och blev en så kallad kemisk graviditet. 

Efter det landade jag totalt på botten. När jag tidigare trott att jag varit djupt nere så var detta ingenting i jämförelse. Jag kunde inte längre se någon yta ovanför. Försökte kämpa mig upp med jämna mellanrum för att ta de där djupa andetagen. Men det var jävligt (pardon my french) svårt om jag ska vara helt ärlig.
Julledigheten kom som en skänk från ovan då jag kunde få en paus och bara vara. Men jag spenderade nästan varje dag under jul och nyår med att vara ledsen.

Men i allt detta så har jag tyckt att väntan mellan behandlingarna har varit värst, så efter vår kemiska fick vi ändå klartecken av kliniken att köra igång direkt i nästa cykel om vi ville.
Som jag velade, fram och tillbaka.
Orkar jag? Pallar vi? Är det ens värt det?
Den 10/1 skulle vi börja med sprutor och den 9/1 var jag fortfarande så tveksam till hur jag ville göra. Orkar jag med ett till plock, en till besvikelse?
Men som på maskin satte jag ändå nålarna i magen, dag efter dag. Ingen annorlunda behandlingsplan utan fortfarande kort protokoll med 112,5 Gonal-f, för de som undrar.
Stimmade 8 dagar med gonal och sedan plock fredagen 22/1.
Vill verkligen inte skrämma upp någon som eventuellt står inför sitt första plock, men det var utan tvekan det värsta jag någonsin varit med om. Vill genast tillägga att av alla mina fyra plock så har två av dem varit super då jag knappt känt något alls!
Men denna gången, ja, det blev inte så som jag önskat.
Skrek efter mer smärtstillande och försökte djupandas genom varje stick (med det är ju lagom lätt när man har en 30 cm lång nål upp i fiffan, no joke). Dessutom så flyttade sig vänster äggstock hela tiden så sköterskan fick trycka på magen och hålla emot när doktorn skulle möta med nålen. Ja. ni kan ju själv tänka er hur det kändes..
I många andra länder så sövs man under plock men vi kvinnor i Sverige blir minst sagt härdade haha!

Hursomhelst så fick vi ut 11 ägg och återigen så återförde vi en blastocyst.
Var ganska nollställd under ruvningen (tiden mellan återföring och testdag/eventuell BIM) men hade som vanligt bestämt mig för att testa tidigt samt testa ur Ovitrellen (de sista sprutan man tar, ägglossningssprutan som innehåller hch).
Sedan följde ett par förvirrade dagar innan vi på 6dp5dt fick en stegring som sedan bara blev starkare för varje dag som gick. Kunde knappt tro det men vi var gravida. Och är det fortfarande.
Känns ofattbart och overkligt, men så härligt!

Och här är vår lilla blobb i vecka 7 (6+5). Nu har vi tagit oss till vecka 14 men tänkte ta allt det i kommande inlägg 🙂

I’M BACK!

by

Ja hörni, nu har den här bloggpausen varit alldeles för lång..
Den var allt annat än planerad, men jag fick svårt att få tiden att räcka till på alla håll och när jag väl valde att bort-prioritera skrivandet här så insåg jag hur mycket jag behövde den extra tiden för mig själv.
Men nu ska jag nog komma igång igen! Vågar inte lova några dagliga uppdateringar, framförallt inte de tre-inlägg-om-dagen som jag körde under majoriteten av tiden, men ett par uppdateringar här och där vore kul att få till 🙂

Jag tror att mitt generella mående också har påverkat lusten att komma tillbaka hit, för på ett sätt är det som om jag på senaste tiden fått tillbaka mitt liv och blivit mitt gamla jag igen.
IVF:andet har tagit hårt på mig, framförallt psykiskt, men NU ÄR VI JU GRAVIDA *gör vågen* och då känner jag helt plötsligt att den här gråa, våta, tunga filten som legat över mig nu har lättat.
Maten smakar annorlunda, musik känns mer harmoniskt och världen har fått andra färger.
Jag känner mig genuint lycklig och tillfreds.
Tänker att jag kommer skriva mer om de senaste IVF-försöken och den perioden som jag varit borta härifrån i andra inlägg, men just nu nöjer jag mig här.

Håller tummarna för att ni inte gett upp hoppet om mig 😉
PUSS på er!

IVF2 Tidigt missfall

by

Det här inlägget började jag skriva på i torsdags, men jag kände mig inte redo att publicera texten då.. Nu har det gått ytterligare ett par dagar. I fredags berättade jag på Instagram och här kommer en lite längre text om vår andra IVF, samt resultatet som blev.. 

*****

Förra lördagen, den 17:e september, var det dags för återföring. Av våra 12 plockade ägg var tre omogna och fem befruktades. Två celldelades vidare till blastocyststadie och när vi kom in till kliniken den där lördagsmorgonen frågade doktor Pia om vi möjligtvis ville ha tillbaka de båda två embryona. Eftersom detta skulle bli vårt tredje försök så sa vi JA, vi ville maxa chanserna!
Dessutom, till skillnad från de andra två gångerna, så såg embryona inte ut att vara av toppkvalité och då hoppas man ju på att åtminstone en vill fästa. 
På söndagen fick jag en kraftig sammandragning, men ville inte överanalysera för mycket. På måndagen fick jag som en vibrerande och pirrande känsla i livmodern, nästan som en lite muskelspasm, men återigen vill jag inte lägga för mycket vikt vid de reaktionerna.
(Dessutom är man totalt uppknarkad på hormoner så man vet inte vad som ger vilket).
Hursomhelst så tickades ruvardagarna på och eftersom jag haft återföring på en lördag varenda gång så hade jag redan innan bestämt mig för att börja testa på fredagen, ÄP+11. 
På fredagen tog jag en Babyplan-sticka, de mäter tidigt från hcg 10mlU/ml, och jag tyckte mig se en svag svag skugga. Inbillning tänkte jag. 
Lördag – Nytt test. Definitivt ett streck!(!!). På söndagen tog jag ett till bara för att försäkra mig om att strecket inte försvunnit, och det hade det inte!!(!).
På söndagskvällen började jag dock blöda lite, inte som en mensblödning, men man blir ändå på sin vakt. Vi var försiktigt optimistiska. 
Måndag – Nytt test! Hcg hade ökat ytterligare, ett starkare och mer tydligt streck syntes nu. Blödde dock fortfarande. Mycket blandades känslor. Måndagen var ÄP+14. Alltså BIM (för er som är insatta haha).
Eftersom hvg bara stiger varannan dag så kändes det onödigt att ta ett digitalt test på tisdagen, men tog en Predictor Early eftersom mina Babyplan var slut, det visade ett tunt streck. Det fanns där, men inte lika tydligt som måndagens. 
Jobb hela tisdagen, fullt upp, men med en oroskänsla i kroppen. 
På vägen hem i bilen fick jag ett par skarpa smärtor i livmodern. Som hugg. Riktigt så att jag nästan tappade andan. Och då är jag INTE känslig för smärta. 
Cirka 40-50 min efter detta kommer de båda fostersäckarna ut. 
Snipp snapp snut så var det härliga slut. I några få dagar fick jag vara gravid. Tidigt missfall vecka 4+4. 
Så vad händer nu?
Ja vi får börja om helt enkelt. Kroppen måste vila två cykler. Hormonnivåerna måste stabiliseras och äggstockarna återhämta sig. Jag vill även göra en scratching, allt för att öka chanserna inför tredje behandlingen. Gah. IVF3. Hoppas tiden går fort tills dess. Avskyr denna väntan.
Men någonstans i denna sorg och frustration så kan jag känna en gnutta glädje.
Det GICK! Det KAN gå. Det SKA gå igen! Nästa gång KOMMER det gå!

Beslut

by

c68ba6a87befa60c2b6cf54fded87ed7Pust. Har äntligen en lugn stund. Gårdagen var ganska hektisk och schemat gick i ett. Tror jag spendera 20 mil i bilen haha. 
Igår morse var vi nämligen i Malmö på Nordic IVF-kliniken igen. Vi har beslutat oss för att köra första behandlingen där samtidigt som vi står i kö till RMC. Så igår var vi där på informationsmöte, om vad som ska ske och när i processen det ska ske. 
Jag är väldigt påläst sedan innan så det var inget oväntat och nytt för mig, men stackars Erik fick nog informations-overload. Vi var där i 1½ timme (!) och gick igenom allt från hur alla mediciner funkar, hur själv befruktningen sker samt hur vi kan gå vidare om den första behandlingen inte skulle lyckas. Vi kommer att köra kort protokoll, standard ivf, och jag kommer stimuleras med 112,5 i dos Gonal f (samma sprutor som jag tog i höstas inför insemination).
Denna gången fick vi träffa Sorana och hon var så trevlig. Mjuk och mild och gav oss hopp. Hon förklarade, precis som Pia, att vi har väldigt goda chanser. Både Sorana och Pia kommer följa oss under behandlingen och vi känner oss väldigt trygga med det.
Just nu känner vi oss väldigt förväntansfulla men också nervösa. Jag ser fram emot att starta upp även om jag vet att det inte kommer vara någon dans på rosor. Hoppas också att allt kommer klaffa så bra som möjligt i schemat. När man jobbar mer eller mindre konstant så kommer något att bli lidande, men jag hoppas att allt kommer tajmas så väl det bara går.