IVF 3 och 4 (varning för långt inlägg)

Det har ju hänt en hel del under de fyra månaderna som det varit tyst här, men tänkte ge en snabb recap av vad som skett just på det privata planet.
Jobbet har rullat på som vanligt så där finns inget större att berätta hehe.

Men sist jag skrev så var det nog november/december..
Vi återhämtade oss både mentalt men också fysiskt efter tvilling-missfallet som skedde under IVF 2 (försök tre) och hade även genomfört en (något brutal) scratching. Så i början av december startade vi upp ny behandling med sprutor och hela baletten. Denna gången gick plocket bättre och jag fick extra bedövningssprutor. Vi fick ut 12 ägg och en blastocyst sattes in. Inget till frysen.
Började testa på 5dp5dt vilket står för ”five days past five day transfer”, alltså att det har gått fem dagar sedan vi satte in ett femdagars-embryo. Ber redan nu om ursäkt för IVF-språket, men vet att jag har flera följare i den svängen och då är det lättare att ta det på vårt lingo.
Hursomhelst, på dag fem så fanns där en svagt, men ändå ganska tydligt streck, men vågade inte ta ut något i förskott. Dagen efter – Samma streck, ingen stegring, men vi vet ju att hcg fördubblas varannan dag och det är ofta som testerna ser likadana ut två dagar i rad (för er som inte visste det, nu vet ni haha). Ytterligare en dag senare 7dp5dt är strecket borta.
Katastrof.
Jag var SÅ övertygad om att det skulle gå! Speciellt eftersom vi hade haft mf två månader tidigare och dessutom gjort en scratch. Men graviditeten avstannade och blev en så kallad kemisk graviditet. 

Efter det landade jag totalt på botten. När jag tidigare trott att jag varit djupt nere så var detta ingenting i jämförelse. Jag kunde inte längre se någon yta ovanför. Försökte kämpa mig upp med jämna mellanrum för att ta de där djupa andetagen. Men det var jävligt (pardon my french) svårt om jag ska vara helt ärlig.
Julledigheten kom som en skänk från ovan då jag kunde få en paus och bara vara. Men jag spenderade nästan varje dag under jul och nyår med att vara ledsen.

Men i allt detta så har jag tyckt att väntan mellan behandlingarna har varit värst, så efter vår kemiska fick vi ändå klartecken av kliniken att köra igång direkt i nästa cykel om vi ville.
Som jag velade, fram och tillbaka.
Orkar jag? Pallar vi? Är det ens värt det?
Den 10/1 skulle vi börja med sprutor och den 9/1 var jag fortfarande så tveksam till hur jag ville göra. Orkar jag med ett till plock, en till besvikelse?
Men som på maskin satte jag ändå nålarna i magen, dag efter dag. Ingen annorlunda behandlingsplan utan fortfarande kort protokoll med 112,5 Gonal-f, för de som undrar.
Stimmade 8 dagar med gonal och sedan plock fredagen 22/1.
Vill verkligen inte skrämma upp någon som eventuellt står inför sitt första plock, men det var utan tvekan det värsta jag någonsin varit med om. Vill genast tillägga att av alla mina fyra plock så har två av dem varit super då jag knappt känt något alls!
Men denna gången, ja, det blev inte så som jag önskat.
Skrek efter mer smärtstillande och försökte djupandas genom varje stick (med det är ju lagom lätt när man har en 30 cm lång nål upp i fiffan, no joke). Dessutom så flyttade sig vänster äggstock hela tiden så sköterskan fick trycka på magen och hålla emot när doktorn skulle möta med nålen. Ja. ni kan ju själv tänka er hur det kändes..
I många andra länder så sövs man under plock men vi kvinnor i Sverige blir minst sagt härdade haha!

Hursomhelst så fick vi ut 11 ägg och återigen så återförde vi en blastocyst.
Var ganska nollställd under ruvningen (tiden mellan återföring och testdag/eventuell BIM) men hade som vanligt bestämt mig för att testa tidigt samt testa ur Ovitrellen (de sista sprutan man tar, ägglossningssprutan som innehåller hch).
Sedan följde ett par förvirrade dagar innan vi på 6dp5dt fick en stegring som sedan bara blev starkare för varje dag som gick. Kunde knappt tro det men vi var gravida. Och är det fortfarande.
Känns ofattbart och overkligt, men så härligt!

Och här är vår lilla blobb i vecka 7 (6+5). Nu har vi tagit oss till vecka 14 men tänkte ta allt det i kommande inlägg 🙂

IVF2 – äggplock 2

9315948da132b8315ce6d8f483e97abfJag vet att ni är många som följer mig på Instagram också, det är där de flesta uppdateringar sker. Men inser att jag inte skrivit som mycket om det här på bloggy..
För någon vecka sedan la jag upp bild där om att vi gjort ytterligare ett IVF-försök, en FET (Frozen Embryo Transfer) med vår frysta blastocyst som vi hade kvar sedan vårens behandling. 

Det har varit en bergochdalbana de senaste månaderna och jag har helt enkelt inte orkat skriva något om det. 
Men efter två avbrutna försök och med en sommarstängd klinik så fick vi äntligen göra vårt FET-försök… Som också misslyckades. Något som är oerhört tungt att ta in då de fortfarande inte hittat något fel, utan istället har vi ”superfina chanser med toppembryon”.
Hursomhelst, efter vår misslyckade FET ville vi börja ny behandling igen, orkar inte vänta mer. Det är allt man gör i den här processen. 
Så vi började Gonal f på CD 2, exakt samma dos som sist – 112,5 (för er som inte är insatta så är detta en väldigt låg dos). Behandlingen gick som smort, precis som sist. VUL i torsdags såg toppen ut och vi satte tid för plock. Måndag! – Igår alltså. 
Jag var ganska nervös trots att jag visste precis hur allt skulle gå till. Men det är ju inte en jätterolig grej att göra så lite nervositet hör väl till. Dessutom så är alla plock olika, så var det definitivt för mig…. 
Första plocket kände jag i princip ingenting, lite tryck och obehag bara. Den här gången var det annorlunda.
Kände både bedövningssprutor, själva sticken mot sidorna, samt när hon stack i blåsorna. Så, ja, rätt mycket mer med andra ord.

Var såå nojig över att vi skulle få ut färre ägg än sist, vet inte varför men min magkänsla sa det. MEN istället fick vi ut ett MER än sist – HURRA! Grät av lättnad.
Första plockeet fick vi 11 och denna gången 12 😀 En riktigt bra siffra, även om kvalitén är viktigare än antalet (klassisk kvalité före kvantitet).
Missade deras telefontid idag så har inte fått veta hur många som blivit befruktade, men sist gick siffran 11-8-5-2. (vilket kortfattad är: 8 befruktade, 5 stycken som odlas vidare till efter dag tre och till sist 2 som är starka blastocyster).
Hoppas på fler till frysen än sist.. 

Idag har jag ont. Men hade avbokat alla pt-klienter sedan innan så har bara kört två StarkMamma-pass i Osby idag. Morgondagen blir likadan fast tre pass i Hässleholm. Känns mer än tillräckligt. Sist jobbade jag på som vanligt, kallsvettandes och likblek i ansiktet. Den här gången vet jag hur min kropp reagerar dagarna efter och jag har heller ingenting att bevisa för mig själv. 
Oj nu blev det här ett väldigt långt inlägg 😛 Men nu vet ni i alla fall varför jag ibland inte orkar uppdatera här dagligen. Livet och så vidare.. 
Kram på er!

Fail..

048309656f9d048e72ac8f0fc9b87140Jag sitter på jobbet i Höör med en stor portion havregrynsgröt och en envis huvudvärk som vägrar ge med sig. Hade förhoppningar om att den skulle släppa efter gårdagens massage och dagens bodybalance-klass, men icke. 
Har haft mer eller mindre konstant huvudvärk de senaste två veckorna. Först trodde jag att det var alla hormonerna av IVF:en meeen eftersom det sket sig i söndags så borde ju även huvudvärken ge med sig. Men det är väl för mycket begärt antar jag. Sen tar det ju såklart ett tag för kroppen att återhämta sig. Både fysiskt och psykiskt.. 
Har inte orkat skriva något här på bloggen om allt som hänt, gjorde ett kort inlägg om det på Instagram men mer än så har jag inte mäktat med. Allt känns så klart förjävlajävligt, det kan nog inte kännas på något annat vis. 
Jag är arg, ledsen, tycker livet är orättvist och så vidare.. Men egentligen finns det ingen större mening med att känna så, för det som har hänt kommer aldrig kunna bli ogjort och vi kommer inte att kunna påverka resultatet som blivit. Så att fastna i känslorna av att må dåligt är ganska oproduktivt.
Självklart ska man få vara ledsen och sörja, men tror det är lätt hänt att fastna i det dåliga måendet. Och det är något som absolut inte funkar i min vardag! 
Jag måste vara pigg och alert och prestera i min roll som personlig tränare och instruktör, på många sätt är det väldigt skönt att ha jobbet som en distraktion. 
Viktigt i alla fall att man gör det på sitt sätt, att man får sörja och bearbeta det som behövs, man behöver hitta sin egen väg i det hela. 
Så nu ska vi samla kraft, hopp och självförtroende till nästa försök..
Vill även säga ett stort tack för all support som både Erik och jag får via våra kanaler ♥ (fb, insta etc), känns skönt att inte vara helt ensam med sina känslor. 

Slutsprutan!

ULbULaSå var det äntligen dags..
Igår tog jag de sista Gonal f– och Orgalutran-injektionerna och ikväll är det äntligen dags för Ovitrelle – Slutsprutan! Äggplock på måndag. Är så taggad! 
Vi blev framflyttade efter ultraljudet i onsdags så istället blir det plock på måndag. 12 fina blåsor såg vi på skärmen men de flesta låg runt 13-14mm så doktor Pia tyckte att vi skulle köra på med gonalen några dagar till. 
Så nu hoppas vi på att de vuxit till sig ytterligare några millimeter. Exakt klockan 21:00 ikväll (det är extrem timing som gäller här) är det dags för Ovitrelle och kl 9:00 på måndag plockas äggen ut. Är så taggad! 

Ny vecka

orgalutranGodmorgon måndag! Jag är redan på jobbet och ämnar att vara här ungefär 10h framöver. Det är en spännande men intensiv vecka vi har framför oss. Igår tog jag den första Orgalutran-sprutan, den som ska förhindra att äggen släpper i förtid. Har hört att den sprutan ska svida en del och jag fick faktiskt åka över till Eriks föräldrar så fick min svärmor ge mig den. Mitt i-lands problem är nämligen att jag inte har så mycket underhudsfett på magen, och man bör variera sina injektionsställen, men jag har inte så mycket yta att variera mellan. Så när jag såg nålen (som är rätt mycket större än Gonal f-nålen) bangade jag ur haha. 
Eftersom min svärmor är fd akutsjuksköterska fick hon den stora äran, hon har den rätta hugg-tekniken 😉
Själva sticket kändes inte mer än de vanliga, men efteråt sved det och jag blev ganska svullen och röd kring området. Men inget jag känner av idag direkt. 

Ska ta Orgalutran parallellt med Gonal i ytterligare två dagar, sedan ultraljud på onsdag och troligtvis Ovitrelle på kvällen.. Crazy life. 

Uppdatering: behandling


Borta bra med hemma bäst, inte sant?
Vi åkte från Falkenberg direkt efter frukost för att inte komma hem för sent. Som vanligt har jag en hel del förberedelser inför arbetsveckan som jag inte vill stressa med, så lika bra att komma ut på vägarna i god tid. 
Efter att jag lagt upp bilden ovan på Instagram så insåg jag att jag inte skrivit något här om vart vi befinner oss i IVF-karusellen.
För dem som följer Erik eller mig på Facebook/Instagram vet att vi redan har inlett behandling och vi är nu på dag fem.
Vet att ni är flera här som har gått igenom eller i nuvarande stund går igenom er egen behandling så kan därför berätta att vi gör det korta protokollet, klassisk IVF eftersom de inte hittar något fel, och jag har 112,5 dos Gonal f. Ikväll ska jag även ta första Orgalutran-sprutan. Vi börjar närma oss.. 

På onsdag är det dags för ultraljud och vi får då se hur äggblåsorna utvecklas. Sist jag gick på Gonal f (i höstas inför insemination) svarade min kropp väldigt snabbt på stimulering och så är nog fallet även denna gången. Känner klart och tydligt i kroppen att äggblåsorna blir större. Både häftig och konstig känsla.. 
Preliminärt har vi äggplock på fredag och jag ser fram emot den dagen med skräckblandad förtjusning. Känns så skönt att vi äntligen är igång. Även om jag är livrädd för de känslor som kan väckas om vi inte skulle lyckas.. 
Men jag försöker ta en dag i taget, tänka positivt, läkarna på Nordic IVF säger ju faktiskt att vi har väldigt goda chanser så jag tar fasta på de orden!

Beslut

c68ba6a87befa60c2b6cf54fded87ed7Pust. Har äntligen en lugn stund. Gårdagen var ganska hektisk och schemat gick i ett. Tror jag spendera 20 mil i bilen haha. 
Igår morse var vi nämligen i Malmö på Nordic IVF-kliniken igen. Vi har beslutat oss för att köra första behandlingen där samtidigt som vi står i kö till RMC. Så igår var vi där på informationsmöte, om vad som ska ske och när i processen det ska ske. 
Jag är väldigt påläst sedan innan så det var inget oväntat och nytt för mig, men stackars Erik fick nog informations-overload. Vi var där i 1½ timme (!) och gick igenom allt från hur alla mediciner funkar, hur själv befruktningen sker samt hur vi kan gå vidare om den första behandlingen inte skulle lyckas. Vi kommer att köra kort protokoll, standard ivf, och jag kommer stimuleras med 112,5 i dos Gonal f (samma sprutor som jag tog i höstas inför insemination).
Denna gången fick vi träffa Sorana och hon var så trevlig. Mjuk och mild och gav oss hopp. Hon förklarade, precis som Pia, att vi har väldigt goda chanser. Både Sorana och Pia kommer följa oss under behandlingen och vi känner oss väldigt trygga med det.
Just nu känner vi oss väldigt förväntansfulla men också nervösa. Jag ser fram emot att starta upp även om jag vet att det inte kommer vara någon dans på rosor. Hoppas också att allt kommer klaffa så bra som möjligt i schemat. När man jobbar mer eller mindre konstant så kommer något att bli lidande, men jag hoppas att allt kommer tajmas så väl det bara går. 

Nordic IVF-center

Så, då var man färdigjobbad för dagen. Har inte bokat in något nu efter StarkMamma-passet för Erik och jag ska nämligen ned till Malmö och Nordic IVF-center. 
Vi har begärt ut våra journaler från Mariakliniken och nu blickar vi framåt, vidare. Jag är pepp på dagens besök och hoppas framför allt annat att de faktiskt ska lyssna på oss. Lyssna, förstå och bry sig om vad vi går igenom. Något som vi saknat från Marias sida..
Det är dessutom vissa saker som jag anser bara viftats bort tidigare, som jag nu hoppas att få svar på. 

Den nya kliniken kommer göra en egen utredning innan man går vidare, men eftersom jag redan gjort många undersökningar sedan tidigare (till exempel kollat äggledarpassage) så behöver jag förhoppningvis inte göra det igen. Om detta kommer leda till IVF vet vi inte ännu, men det känns i alla fall som ett steg i rätt riktning.

Från i höstas när jag gick på Gonal f. Med tanke på hur lättstimulerad min kropp är lär det inte vara några problem att få fram mycket äggblåsor om det nu skulle behövas..
IMG_5053

Lättstimulerad

Igår var jag tillbaka på Mariakliniken för att göra ett uppföljande ultraljud. För er som är bekanta med Gonal f så hade jag tagit en dos på 75 i sex dagar. En standarddos.
Eftersom jag har en egen ägglossning varje månad så var jag lite nojig för att bli överstimulerad, men enligt vår läkare så ska det inte spela någon roll.

Men så var det alltså dags för ultraljud igår och ja, alltså, vi räknade inte äggblåsorna men bara genom att svepa med blicken över skärmen kunde jag se 10-12 st i varierande storlekar..

Såå för att inte riskera att få ett helt fotbollslag så avbryter vi behandlingen nu. 

Att stimulera till fler ägg resulterar givetvis i en ökad chans/risk för flerbörd och vi har alltid sagt hellre två än noll, men helst ett i taget. Men blir man gravid med trillingar (eller fler) så innebär det betydligt större och fler risker för både mamma och barn..
Därför tog jag Ovitrelle, ägglossningssprutan, igår och vi får nu börja om till nästa cykel men med halv dos (37,5).

Känns ju surt att gå miste om ytterligare en månad, men säkra före osäkra.

IMG_5089 IMG_5091

Gonal f

Idag är dagen! Har precis tagit min första dos Gonal f – Äntligen!
Efter mycket om och men med cykler som strulat, otillgängliga tider hos läkaren med mera så är vi nu igång.
Börjar med en dos på 75 och på måndag är det dags för ultraljud igen och då får vi veta ifall dosen ska justeras eller ej. Spännande.

Hoppas hoppas hoppas verkligen att detta kommer gå vägen!

Nålälskaren i mig jublar över dessa sprutor, men det kändes lite konstigt att sticka sig själv, nålen är trots allt ganska lång haha. Men det gick bra, inga konstigheter. Nu håller vi tummarna för att detta gör susen.

IMG_5052 IMG_5053