TUL

by

Igår var det äntligen dags för tillväxtultraljud på CSK! Tror jag har längtat sedan RUL efter att få se vår lilla prick igen. Som numera är allt annat än en prick haha.
Kommer nog aldrig sluta fascineras av hur mäktigt det är att skapa ett liv. En människa.
När man ligger helt drogad på äggplocken och ser de där blobbarna på skärmen och embryologen som räknar dem en efter en.. Sedan på återföringsdagen ser man en prick på skärmen, i vårt fall alltid en blastocyst, man spanar in kanterna och hur cellerna ser ut. Topppoäng? Har den börjat hatcha? Ska det där bli vårt barn?

Sedan går dagarna, man är Lutinus-öm i tuttarna, byter trosor tre gånger om dagen och försöker ”leva på som vanligt” (jo tjena..). Sen testar man. Tidigt eller på bim eller på TD eller hur man nu vill göra. Och sen får man se ett resultat som eventuellt kommer förändra ens liv för alltid.

Och har man tur så får man en sån här ♥

Allt var prima med vår son där inne (yepp, han är fortfarande en han – Vi bad henne kolla haha)! Alla flöden såg bra ut och hans vikt uppskattades till 2048 g, 38 g under ”normalkurvan”, vilket alltså inte räknas som avvikande på något sätt. Skönt!
Han låg med huvudet lååångt ned i bäckenet och hon trodde att han var fixerad. Skulle bekräfta de stick ilningar jag känt i blygdbenet senaste 1 ½-2 veckorna. Ska till barnmorskan på torsdag så får se vad hon känner då!
Han gör sig onekligen redo där inne, jag har förvärkar dagligen och mensvärk både i livmoder och ländrygg varje natt. Men han får gärna stanna kvar ett par veckor till – Vill ju köra klart mina StarkMamma-grupper haha!

Gravidvecka 31

by

Det märks onekligen att semestern är över haha, finns helt enkelt inte samma möjligheter att uppdatera här.
Mycket nytt under förra veckan och även lör-sön har spenderats med jobb. Alla StarkMamma-grupperna är nu igång och det känns SÅ kul! Pass 1 av 8 är avcheckat och jag har fått flertalet besked om träningsvärk från flera av deltagarna – Gött!

Nu är det måndag igen och idag är det dags för besök hos barnmorska igen. Vi har nu tagit oss till vecka 31 (30+3) och jag känner nu att det faktiskt inte är så himla långt kvar!(!)
Tidigare så har jag längtat efter bebisen (såklart) men fortfarande sett fram emot och velat vara gravid längelänge till. Nu börjar jag faktiskt känna mig ganska klar med bebisbyggandet.
Skulle absolut inte säga att jag är ”trött på att vara gravid” för jag ä l s k a r det verkligen, men rent fysiskt och psykiskt känner jag att jag börjar närma mig mållinjen av graviditeten och startskotten av det nya livet.

Dagens BM-besök är en extrakoll eftersom mitt sf-mått var lite lågt sist, men så hade jag också en sammandragningar medan hon mätte. Får se vad dagens mätning visar. Att jag ska ligga ned på rygg UTAN att få en sammandragningar är ju nästintill en omöjlighet, men vi får väl ha lite tålamod helt enkelt, hoppas det släpper efter en stund.
I övrigt så har sammandragningarna mer och mer övergått till förvärkar. Olika från dag till dag hur det procentuellt ligger. Men åtminstone 50/50 sammandragningar förvärkar. Verkligen spännande att följa med i kroppens utveckling!
Två veckor kvar till TUL också – Längtar efter att få se vår lilla (eventuellt stora) böna igen!

Tycker magen dragit iväg ordentligt i storlek de senaste veckorna. Enorm skillnad när man jämför bilderna från v 26!
Nu har den blivit en sån där riktigt härlig kalaskula – Älskar det!