– ETT ÅR SEDAN –

by

Den 25/1 2017 fick vi se Valther för första gången.
Då visste vi såklart inte att det var han, att det ens var ett pojkembryo eller att det embryot ens skulle fästa, stanna kvar hos oss och sedan födas och bli världens sötaste bebis.
Men det gjorde det. Det gjorde han. Och nu är han här.
Mäktigt.

Det känns som igår samtidigt som det också känns som ett helt liv sedan. En annat liv. Vilket det på ett sätt var.
Jag ska inte bli för emotionell, men tycker ändå att detta är så sjukt coolt! Vår lilla prick på skärmen!

Det kommer säkert bli ett par ”för ett år sedan” under de kommande veckorna. Förvarnar redan nu 😛

Perfektion (babyspam)

by

Kan titta på det här lilla fejset i evigheter. Tänk att han är här. Tänk att det gick. Att vi (plus läkarna+embryologerna på Nordic) har gjort honom. Magiskt ♥

 

IVF2 Tidigt missfall

by

Det här inlägget började jag skriva på i torsdags, men jag kände mig inte redo att publicera texten då.. Nu har det gått ytterligare ett par dagar. I fredags berättade jag på Instagram och här kommer en lite längre text om vår andra IVF, samt resultatet som blev.. 

*****

Förra lördagen, den 17:e september, var det dags för återföring. Av våra 12 plockade ägg var tre omogna och fem befruktades. Två celldelades vidare till blastocyststadie och när vi kom in till kliniken den där lördagsmorgonen frågade doktor Pia om vi möjligtvis ville ha tillbaka de båda två embryona. Eftersom detta skulle bli vårt tredje försök så sa vi JA, vi ville maxa chanserna!
Dessutom, till skillnad från de andra två gångerna, så såg embryona inte ut att vara av toppkvalité och då hoppas man ju på att åtminstone en vill fästa. 
På söndagen fick jag en kraftig sammandragning, men ville inte överanalysera för mycket. På måndagen fick jag som en vibrerande och pirrande känsla i livmodern, nästan som en lite muskelspasm, men återigen vill jag inte lägga för mycket vikt vid de reaktionerna.
(Dessutom är man totalt uppknarkad på hormoner så man vet inte vad som ger vilket).
Hursomhelst så tickades ruvardagarna på och eftersom jag haft återföring på en lördag varenda gång så hade jag redan innan bestämt mig för att börja testa på fredagen, ÄP+11. 
På fredagen tog jag en Babyplan-sticka, de mäter tidigt från hcg 10mlU/ml, och jag tyckte mig se en svag svag skugga. Inbillning tänkte jag. 
Lördag – Nytt test. Definitivt ett streck!(!!). På söndagen tog jag ett till bara för att försäkra mig om att strecket inte försvunnit, och det hade det inte!!(!).
På söndagskvällen började jag dock blöda lite, inte som en mensblödning, men man blir ändå på sin vakt. Vi var försiktigt optimistiska. 
Måndag – Nytt test! Hcg hade ökat ytterligare, ett starkare och mer tydligt streck syntes nu. Blödde dock fortfarande. Mycket blandades känslor. Måndagen var ÄP+14. Alltså BIM (för er som är insatta haha).
Eftersom hvg bara stiger varannan dag så kändes det onödigt att ta ett digitalt test på tisdagen, men tog en Predictor Early eftersom mina Babyplan var slut, det visade ett tunt streck. Det fanns där, men inte lika tydligt som måndagens. 
Jobb hela tisdagen, fullt upp, men med en oroskänsla i kroppen. 
På vägen hem i bilen fick jag ett par skarpa smärtor i livmodern. Som hugg. Riktigt så att jag nästan tappade andan. Och då är jag INTE känslig för smärta. 
Cirka 40-50 min efter detta kommer de båda fostersäckarna ut. 
Snipp snapp snut så var det härliga slut. I några få dagar fick jag vara gravid. Tidigt missfall vecka 4+4. 
Så vad händer nu?
Ja vi får börja om helt enkelt. Kroppen måste vila två cykler. Hormonnivåerna måste stabiliseras och äggstockarna återhämta sig. Jag vill även göra en scratching, allt för att öka chanserna inför tredje behandlingen. Gah. IVF3. Hoppas tiden går fort tills dess. Avskyr denna väntan.
Men någonstans i denna sorg och frustration så kan jag känna en gnutta glädje.
Det GICK! Det KAN gå. Det SKA gå igen! Nästa gång KOMMER det gå!

Återföring, dagen D

by

BrollopGodmorgon efterlängtade lördag! 
Jag sitter i soffan och äter en banan för att hålla morgonillamåendet under kontroll. Berättade jag det? Att jag drabbats av morgonillamående trots att vi inte ens haft vår återföring än?
Jag misstänker att det beror på Ovitrelle-sprutan eftersom den innehåller gravidhormoner. Oavsett är väl det här med illamående något som jag ändå behöver vänja mig vid, så lika bra att få in en rutin direkt i att äta något direkt vid uppstigning 🙂 
Just nu känner jag mig pirrig och förväntansfull, tänk att om bara några timmar kommer vår lilla blasto placeras i sitt framtida hem de kommande 9 månaderna. Vi hoppas så att den kommer trivas fenomenalt fram tills den obligatoriska vräkningen någon gång i december-januari! 

Blastocyster

by

celldelningHar ju HELT glömt att berätta för er om hur det går för våra embryon!!
Av 11 ägg var det ju 8 stycken som blev befruktade, efter det odlas de vidare ytterligare några dagar. Vet att det skiljer sig från klinik och par men hos Nordic kör man återföring dag tre eller fem. Vet att de flesta som går genom landstinget kör återföring dag två.
Hursomhelst skulle vi få besked igår om hur många av våra åtta embryon som fortsatt celldela sig, som levt vidare. Om alla mådde bra skulle vi dessutom odla vidare till dag fem och köra blastocyst-återföring men skulle de börja se lite skruttiga ut skulle det istället bli återföring dag tre, alltså igår.
Det visade sig att fem embryon hade fortsatt dela sig och mådde finfint, så därför kommer vi alltså återföra en blasto IMORGON!
Helt crazy. Från och med imorgon kommer jag alltså att vara gravid. Minst i två veckor men förhoppningsvis i 40.
Hoppashoppashoppashoppas..

Äggplock, step by step (långt inlägg)

by

äggplock2Hade tänkt uppdatera här igår om hur äggplocket hade gått, men jag hade verkligen noll krafter kvar.
Spenderade större delen av dagen med att sova eller slötitta på Netflix.
Kan säga att jag njöt av att vara helt sprut-fri under söndagen, väldigt skönt. På måndagsmorgon klev vi upp tidigt, eftersom vi har en bit att åka till Malmö och morgontrafiken är oförutsägbar var det lika bra att vara ute i god tid. 
Jag hade fastat sedan midnatt i söndags och att inleda en tidig morgon med en varm dusch gjorde det lite snurrigt i bollen för mig. Nätt kroppshydda och lågt blodytryck är sällan en bra kombo med fasta. Är dock väldigt tacksam över att jag inte behövde duscha med Descutan haha!
Hursomhelst..
Vi skulle vara på plats på Nordic IVF kl 8:30 och det tajmade vi fint. Vi fick ett rum, jag fick byta om till sjukhusskjorta storlek L samt tubsockor storlek 40, de satte infart i armen och sedan var det bara att vänta på vår tur.
Operationssalen var ungefär precis så charmig som man kan föreställa sig. Jag var nervös men pepp och förväntansfull!
Spanade noggrant in alla redskap som skulle användas (hello kontrollfreak) och sedan hoppade jag upp på britsen och gjorde mig, ehm, hemmastad.
Erik satt bredvid och höll mig i handen, men så fort sköterskan Annika tjoffat in Fentanyl i armen så tappade jag alla krafter, blev helt slapp och varm i kroppen. Även om jag var väldigt medveten om allt som hände så var jag snurrig och sluddrade ganska mycket. 
Sedan var det dags att börja. Fyra lokalbedövningar skulle läggas.
Jag fokuserade på att andas – In genom näsan och ut genom munnen. Gick skitbra!
Försökte slappna av så mycket jag bara kunde (i den positionen är det inte alltid det lättaste hehe) och jag kände mig stark och i kontroll av situationen. Lokalbedövningen fick verka någon minut och sedan var det dags för nästa steg, huvudshowen så att säga.. 
Doktor Sorana förvarnade mig om att nu skulle hon snart sticka, jag bara fortsatte andas och inväntade någon form av jobbig smärta. När det inte hänt något på en stund tittade jag upp och frågade ”har du redan stuckit?!” och det hade hon. Sååå skönt! Kände ingenting av själva sticken, varken på höger eller vänster sida. 
Det enda jag kände var när hon grejade runt med ultraljudsstaven. Man är ju rätt svullen och öm av alla äggblåsor så när man meckar runt där inne känns det som att man ”stöter i”. 
Vi kunde följa allt på skärmarna och det var rätt häftigt när embryologen ropade ut ”första ägget!”, ”andra ägget!” och så vidare.. 
Jag hade 12+14 äggblåsor och vi fick ut 11 ägg. 
När allt var klart var jag väldigt fnissig men också väldigt trött. Halvsov en stund på rummet och åt sedan frukost innan det var dags att bege sig hemåt. 
Känns så skönt att ha det gjort och att det inte alls gjorde ont (även om jag är medveten om att varje upplevelse och situation är unik). Däremot har jag haft ont sedan medicinerna släppte igår, hela gårdagen och även just nu så spänner det rejält i magen. Fortfarande väldigt svullen och bitvis känns det som att magen ska spricka.
Men nu är det i alla fall gjort. Nu blickar vi framåt och tar det dag för dag ♥

Ny vecka

by

orgalutranGodmorgon måndag! Jag är redan på jobbet och ämnar att vara här ungefär 10h framöver. Det är en spännande men intensiv vecka vi har framför oss. Igår tog jag den första Orgalutran-sprutan, den som ska förhindra att äggen släpper i förtid. Har hört att den sprutan ska svida en del och jag fick faktiskt åka över till Eriks föräldrar så fick min svärmor ge mig den. Mitt i-lands problem är nämligen att jag inte har så mycket underhudsfett på magen, och man bör variera sina injektionsställen, men jag har inte så mycket yta att variera mellan. Så när jag såg nålen (som är rätt mycket större än Gonal f-nålen) bangade jag ur haha. 
Eftersom min svärmor är fd akutsjuksköterska fick hon den stora äran, hon har den rätta hugg-tekniken 😉
Själva sticket kändes inte mer än de vanliga, men efteråt sved det och jag blev ganska svullen och röd kring området. Men inget jag känner av idag direkt. 
Ska ta Orgalutran parallellt med Gonal i ytterligare två dagar, sedan ultraljud på onsdag och troligtvis Ovitrelle på kvällen.. Crazy life.