Alltså helt sjukt vad jag saknar den där stora magen! Älskade verkligen att vara gravid och även om jag älskar att vår bebis är på utsidan nu så känner jag mig snuvad på de sista graviditetsveckorna.
Jag kom aldrig till det där läget då det var tungt eller jobbigt (även om det var jobbigt mentalt med alla förvärkar) så på ett sätt hade jag nog kunnat vara gravid några månader till haha.
Är i alla fall glad att jag tog mycket bilder på magen så jag kan titta tillbaka på och minnas.
Lustig egentligen, när man är gravid så VET man ju att det ligger en liten människa där inne, men det är ändå en viss alien-känsla när man känner hur bebisen sprattlar runt där inne. Och när jag tittar på V nu så tycker jag det känns så himla konstigt att han befunnit sig inuti min kropp?! Där brukar man annars bara ha organ liksom. Inte en människa som kan leva och växa på utsidan också. Men ja, det är ju det som är det magiska, att man kan skapa ett barn.
