IVF2 Tidigt missfall

by

Det här inlägget började jag skriva på i torsdags, men jag kände mig inte redo att publicera texten då.. Nu har det gått ytterligare ett par dagar. I fredags berättade jag på Instagram och här kommer en lite längre text om vår andra IVF, samt resultatet som blev.. 

*****

Förra lördagen, den 17:e september, var det dags för återföring. Av våra 12 plockade ägg var tre omogna och fem befruktades. Två celldelades vidare till blastocyststadie och när vi kom in till kliniken den där lördagsmorgonen frågade doktor Pia om vi möjligtvis ville ha tillbaka de båda två embryona. Eftersom detta skulle bli vårt tredje försök så sa vi JA, vi ville maxa chanserna!
Dessutom, till skillnad från de andra två gångerna, så såg embryona inte ut att vara av toppkvalité och då hoppas man ju på att åtminstone en vill fästa. 
På söndagen fick jag en kraftig sammandragning, men ville inte överanalysera för mycket. På måndagen fick jag som en vibrerande och pirrande känsla i livmodern, nästan som en lite muskelspasm, men återigen vill jag inte lägga för mycket vikt vid de reaktionerna.
(Dessutom är man totalt uppknarkad på hormoner så man vet inte vad som ger vilket).
Hursomhelst så tickades ruvardagarna på och eftersom jag haft återföring på en lördag varenda gång så hade jag redan innan bestämt mig för att börja testa på fredagen, ÄP+11. 
På fredagen tog jag en Babyplan-sticka, de mäter tidigt från hcg 10mlU/ml, och jag tyckte mig se en svag svag skugga. Inbillning tänkte jag. 
Lördag – Nytt test. Definitivt ett streck!(!!). På söndagen tog jag ett till bara för att försäkra mig om att strecket inte försvunnit, och det hade det inte!!(!).
På söndagskvällen började jag dock blöda lite, inte som en mensblödning, men man blir ändå på sin vakt. Vi var försiktigt optimistiska. 
Måndag – Nytt test! Hcg hade ökat ytterligare, ett starkare och mer tydligt streck syntes nu. Blödde dock fortfarande. Mycket blandades känslor. Måndagen var ÄP+14. Alltså BIM (för er som är insatta haha).
Eftersom hvg bara stiger varannan dag så kändes det onödigt att ta ett digitalt test på tisdagen, men tog en Predictor Early eftersom mina Babyplan var slut, det visade ett tunt streck. Det fanns där, men inte lika tydligt som måndagens. 
Jobb hela tisdagen, fullt upp, men med en oroskänsla i kroppen. 
På vägen hem i bilen fick jag ett par skarpa smärtor i livmodern. Som hugg. Riktigt så att jag nästan tappade andan. Och då är jag INTE känslig för smärta. 
Cirka 40-50 min efter detta kommer de båda fostersäckarna ut. 
Snipp snapp snut så var det härliga slut. I några få dagar fick jag vara gravid. Tidigt missfall vecka 4+4. 
Så vad händer nu?
Ja vi får börja om helt enkelt. Kroppen måste vila två cykler. Hormonnivåerna måste stabiliseras och äggstockarna återhämta sig. Jag vill även göra en scratching, allt för att öka chanserna inför tredje behandlingen. Gah. IVF3. Hoppas tiden går fort tills dess. Avskyr denna väntan.
Men någonstans i denna sorg och frustration så kan jag känna en gnutta glädje.
Det GICK! Det KAN gå. Det SKA gå igen! Nästa gång KOMMER det gå!

IVF2 – äggplock 2

by

9315948da132b8315ce6d8f483e97abfJag vet att ni är många som följer mig på Instagram också, det är där de flesta uppdateringar sker. Men inser att jag inte skrivit som mycket om det här på bloggy..
För någon vecka sedan la jag upp bild där om att vi gjort ytterligare ett IVF-försök, en FET (Frozen Embryo Transfer) med vår frysta blastocyst som vi hade kvar sedan vårens behandling. 
Det har varit en bergochdalbana de senaste månaderna och jag har helt enkelt inte orkat skriva något om det. 
Men efter två avbrutna försök och med en sommarstängd klinik så fick vi äntligen göra vårt FET-försök… Som också misslyckades. Något som är oerhört tungt att ta in då de fortfarande inte hittat något fel, utan istället har vi ”superfina chanser med toppembryon”.
Hursomhelst, efter vår misslyckade FET ville vi börja ny behandling igen, orkar inte vänta mer. Det är allt man gör i den här processen. 
Så vi började Gonal f på CD 2, exakt samma dos som sist – 112,5 (för er som inte är insatta så är detta en väldigt låg dos). Behandlingen gick som smort, precis som sist. VUL i torsdags såg toppen ut och vi satte tid för plock. Måndag! – Igår alltså. 
Jag var ganska nervös trots att jag visste precis hur allt skulle gå till. Men det är ju inte en jätterolig grej att göra så lite nervositet hör väl till. Dessutom så är alla plock olika, så var det definitivt för mig…. 
Första plocket kände jag i princip ingenting, lite tryck och obehag bara. Den här gången var det annorlunda.
Kände både bedövningssprutor, själva sticken mot sidorna, samt när hon stack i blåsorna. Så, ja, rätt mycket mer med andra ord.
Var såå nojig över att vi skulle få ut färre ägg än sist, vet inte varför men min magkänsla sa det. MEN istället fick vi ut ett MER än sist – HURRA! Grät av lättnad.
Första plockeet fick vi 11 och denna gången 12 😀 En riktigt bra siffra, även om kvalitén är viktigare än antalet (klassisk kvalité före kvantitet).
Missade deras telefontid idag så har inte fått veta hur många som blivit befruktade, men sist gick siffran 11-8-5-2. (vilket kortfattad är: 8 befruktade, 5 stycken som odlas vidare till efter dag tre och till sist 2 som är starka blastocyster).
Hoppas på fler till frysen än sist.. 
Idag har jag ont. Men hade avbokat alla pt-klienter sedan innan så har bara kört två StarkMamma-pass i Osby idag. Morgondagen blir likadan fast tre pass i Hässleholm. Känns mer än tillräckligt. Sist jobbade jag på som vanligt, kallsvettandes och likblek i ansiktet. Den här gången vet jag hur min kropp reagerar dagarna efter och jag har heller ingenting att bevisa för mig själv. 
Oj nu blev det här ett väldigt långt inlägg 😛 Men nu vet ni i alla fall varför jag ibland inte orkar uppdatera här dagligen. Livet och så vidare.. 
Kram på er!