Gravid vecka 34

by

Ny vecka! Verkligen inte långt kvar nu!!
Igår var jag hos barnmorskan igen där det mycket riktigt konstaterades att bebis numera är fixerad. Han har alltid legat lågt och jag har aldrig känt av det där trycket uppåt där det är tungt att andas, som många andra gravida beskriver. Så nu när han är fixerad antar jag att jag ännu mindre kommer känna av något eventuellt tryck upp. Förvisso ska han växa en bit till så mycket möjligt att jag kommer känna av det allt eftersom han och livmodern tar ännu mer plats.
Tryck nedåt däremot, haha, det har jag känt av i flera veckor i samband med sammandragningarna. Så ska bli intressant att se hur det känns nu de kommande sista veckorna 🙂

Tryck och SF-mått låg fint och likaså bebisens hjärtslag.
Känns verkligen som om magen vuxit explosionsartat senaste tre-fyra veckorna! Men kanske inte så konstigt med tanke på hur mycket han ökar i vikt nu. Älskar i alla fall att ha en riktig kula!
Än så länge tycker jag inte att det känns tungt, jag är fortfarande ganska smidig och det är inga problem att raka benen eller måla tånaglarna. Kan även tvätta fötterna i handfatet utan större problem haha. Det enda som tar emot är att magen blir stenhård och spänner av smndr. Men i övrigt ganska enkelt att röra sig. Får nog passa på att njuta medan jag kan för rätt som det är så vänder det nog.
Märker dock att energin tar slut betydligt snabbare, men att jag också klarar mig bättre på färre och sämre timmars sömn. Antar att det är kroppens sätt att ställa in och förbereda sig 🙂

Nu väntar jobb i Kristianstad – Veckans sista StarkMamma! Sedan ska jag hem, äta, byta om och packa en väska för sen åker vi till Stockholm över helgen. Har inte varit hemma sedan februari (?!) så det ska bli riktigt gött att komma upp. Blir sista svängen innan bebis kommer!
Håller tummarna för en behaglig bilresa hehe..

TUL

by

Igår var det äntligen dags för tillväxtultraljud på CSK! Tror jag har längtat sedan RUL efter att få se vår lilla prick igen. Som numera är allt annat än en prick haha.
Kommer nog aldrig sluta fascineras av hur mäktigt det är att skapa ett liv. En människa.
När man ligger helt drogad på äggplocken och ser de där blobbarna på skärmen och embryologen som räknar dem en efter en.. Sedan på återföringsdagen ser man en prick på skärmen, i vårt fall alltid en blastocyst, man spanar in kanterna och hur cellerna ser ut. Topppoäng? Har den börjat hatcha? Ska det där bli vårt barn?

Sedan går dagarna, man är Lutinus-öm i tuttarna, byter trosor tre gånger om dagen och försöker ”leva på som vanligt” (jo tjena..). Sen testar man. Tidigt eller på bim eller på TD eller hur man nu vill göra. Och sen får man se ett resultat som eventuellt kommer förändra ens liv för alltid.

Och har man tur så får man en sån här ♥

Allt var prima med vår son där inne (yepp, han är fortfarande en han – Vi bad henne kolla haha)! Alla flöden såg bra ut och hans vikt uppskattades till 2048 g, 38 g under ”normalkurvan”, vilket alltså inte räknas som avvikande på något sätt. Skönt!
Han låg med huvudet lååångt ned i bäckenet och hon trodde att han var fixerad. Skulle bekräfta de stick ilningar jag känt i blygdbenet senaste 1 ½-2 veckorna. Ska till barnmorskan på torsdag så får se vad hon känner då!
Han gör sig onekligen redo där inne, jag har förvärkar dagligen och mensvärk både i livmoder och ländrygg varje natt. Men han får gärna stanna kvar ett par veckor till – Vill ju köra klart mina StarkMamma-grupper haha!

Vecka 15

by

Långfredag och en dag att fira flera saker än bara påsken!
Jag började dagen med uppstart av en ny StarkMamma-grupp i Kristianstad. Med det är även alla vårens nya grupper igång 🙂

Vi går även in i vecka 15 idag (14+0) och det är exakt fem veckor kvar till RUL!(!)
Känns fortfarande helt overkligt att vi får uppleva detta. Jag är enormt lycklig även om jag också, fortfarande, känner en stor oro trots att vi passerat den mest kritiska perioden. Pratade med en av mina IVF-vänner om det, känslan av att vid varje toalettbesök dubbelkolla efter en eventuell blödning, analysera kroppens mående och känningar till millimetern.
Det har dock blivit mycket bättre med tiden, framförallt efter förra helgen då vi var på ett privat ultraljud i Malmö och fick se den lilla sprallarn igen <3
Vi har hittills gjort tre ultraljud, två VUL på kliniken i v 7 (6+5) samt v 9 (8+5) och så ett UL i söndags i v 14 (13+2).
Allt har sett jättebra och bebisen har hela tiden varit lite större än sin ålder (men eftersom vi gjort IVF kan de inte flytta vårt bf).
Kändes ganska mäktigt att göra sitt första ultraljud på magen och inte upp i fiffiluran haha. Var tvungen att påminna mig själv och hade som ett mantra innan ”ta inte av dig byxorna ta inte av dig byxorna ta inte av dig byxorna” haha.
Var också en speciell känsla att faktiskt få se en liten minimänniska på bild, inte bara en blobb som det varit tidigare.

Annars då? Mja vi har faktiskt en ganska lugn dag här. Unnar mig lite ledighet och vila (bortsett från förmiddagens arbete). Bakar bröd, ser på film och tar promenader med Polly i det soliga, men väldigt blåsiga, vädret. Med andra ord inte så jättemycket Påskigheter, trots att det är en högtid som jag annars alltid firat och tyckt väldigt mycket om. Men vi får ta igen det kommande år helt enkelt 🙂
Firar ni något idag?