IVF2 Tidigt missfall

by

Det här inlägget började jag skriva på i torsdags, men jag kände mig inte redo att publicera texten då.. Nu har det gått ytterligare ett par dagar. I fredags berättade jag på Instagram och här kommer en lite längre text om vår andra IVF, samt resultatet som blev.. 

*****

Förra lördagen, den 17:e september, var det dags för återföring. Av våra 12 plockade ägg var tre omogna och fem befruktades. Två celldelades vidare till blastocyststadie och när vi kom in till kliniken den där lördagsmorgonen frågade doktor Pia om vi möjligtvis ville ha tillbaka de båda två embryona. Eftersom detta skulle bli vårt tredje försök så sa vi JA, vi ville maxa chanserna!
Dessutom, till skillnad från de andra två gångerna, så såg embryona inte ut att vara av toppkvalité och då hoppas man ju på att åtminstone en vill fästa. 
På söndagen fick jag en kraftig sammandragning, men ville inte överanalysera för mycket. På måndagen fick jag som en vibrerande och pirrande känsla i livmodern, nästan som en lite muskelspasm, men återigen vill jag inte lägga för mycket vikt vid de reaktionerna.
(Dessutom är man totalt uppknarkad på hormoner så man vet inte vad som ger vilket).
Hursomhelst så tickades ruvardagarna på och eftersom jag haft återföring på en lördag varenda gång så hade jag redan innan bestämt mig för att börja testa på fredagen, ÄP+11. 
På fredagen tog jag en Babyplan-sticka, de mäter tidigt från hcg 10mlU/ml, och jag tyckte mig se en svag svag skugga. Inbillning tänkte jag. 
Lördag – Nytt test. Definitivt ett streck!(!!). På söndagen tog jag ett till bara för att försäkra mig om att strecket inte försvunnit, och det hade det inte!!(!).
På söndagskvällen började jag dock blöda lite, inte som en mensblödning, men man blir ändå på sin vakt. Vi var försiktigt optimistiska. 
Måndag – Nytt test! Hcg hade ökat ytterligare, ett starkare och mer tydligt streck syntes nu. Blödde dock fortfarande. Mycket blandades känslor. Måndagen var ÄP+14. Alltså BIM (för er som är insatta haha).
Eftersom hvg bara stiger varannan dag så kändes det onödigt att ta ett digitalt test på tisdagen, men tog en Predictor Early eftersom mina Babyplan var slut, det visade ett tunt streck. Det fanns där, men inte lika tydligt som måndagens. 
Jobb hela tisdagen, fullt upp, men med en oroskänsla i kroppen. 
På vägen hem i bilen fick jag ett par skarpa smärtor i livmodern. Som hugg. Riktigt så att jag nästan tappade andan. Och då är jag INTE känslig för smärta. 
Cirka 40-50 min efter detta kommer de båda fostersäckarna ut. 
Snipp snapp snut så var det härliga slut. I några få dagar fick jag vara gravid. Tidigt missfall vecka 4+4. 
Så vad händer nu?
Ja vi får börja om helt enkelt. Kroppen måste vila två cykler. Hormonnivåerna måste stabiliseras och äggstockarna återhämta sig. Jag vill även göra en scratching, allt för att öka chanserna inför tredje behandlingen. Gah. IVF3. Hoppas tiden går fort tills dess. Avskyr denna väntan.
Men någonstans i denna sorg och frustration så kan jag känna en gnutta glädje.
Det GICK! Det KAN gå. Det SKA gå igen! Nästa gång KOMMER det gå!

IVF2 – äggplock 2

by

9315948da132b8315ce6d8f483e97abfJag vet att ni är många som följer mig på Instagram också, det är där de flesta uppdateringar sker. Men inser att jag inte skrivit som mycket om det här på bloggy..
För någon vecka sedan la jag upp bild där om att vi gjort ytterligare ett IVF-försök, en FET (Frozen Embryo Transfer) med vår frysta blastocyst som vi hade kvar sedan vårens behandling. 
Det har varit en bergochdalbana de senaste månaderna och jag har helt enkelt inte orkat skriva något om det. 
Men efter två avbrutna försök och med en sommarstängd klinik så fick vi äntligen göra vårt FET-försök… Som också misslyckades. Något som är oerhört tungt att ta in då de fortfarande inte hittat något fel, utan istället har vi ”superfina chanser med toppembryon”.
Hursomhelst, efter vår misslyckade FET ville vi börja ny behandling igen, orkar inte vänta mer. Det är allt man gör i den här processen. 
Så vi började Gonal f på CD 2, exakt samma dos som sist – 112,5 (för er som inte är insatta så är detta en väldigt låg dos). Behandlingen gick som smort, precis som sist. VUL i torsdags såg toppen ut och vi satte tid för plock. Måndag! – Igår alltså. 
Jag var ganska nervös trots att jag visste precis hur allt skulle gå till. Men det är ju inte en jätterolig grej att göra så lite nervositet hör väl till. Dessutom så är alla plock olika, så var det definitivt för mig…. 
Första plocket kände jag i princip ingenting, lite tryck och obehag bara. Den här gången var det annorlunda.
Kände både bedövningssprutor, själva sticken mot sidorna, samt när hon stack i blåsorna. Så, ja, rätt mycket mer med andra ord.
Var såå nojig över att vi skulle få ut färre ägg än sist, vet inte varför men min magkänsla sa det. MEN istället fick vi ut ett MER än sist – HURRA! Grät av lättnad.
Första plockeet fick vi 11 och denna gången 12 😀 En riktigt bra siffra, även om kvalitén är viktigare än antalet (klassisk kvalité före kvantitet).
Missade deras telefontid idag så har inte fått veta hur många som blivit befruktade, men sist gick siffran 11-8-5-2. (vilket kortfattad är: 8 befruktade, 5 stycken som odlas vidare till efter dag tre och till sist 2 som är starka blastocyster).
Hoppas på fler till frysen än sist.. 
Idag har jag ont. Men hade avbokat alla pt-klienter sedan innan så har bara kört två StarkMamma-pass i Osby idag. Morgondagen blir likadan fast tre pass i Hässleholm. Känns mer än tillräckligt. Sist jobbade jag på som vanligt, kallsvettandes och likblek i ansiktet. Den här gången vet jag hur min kropp reagerar dagarna efter och jag har heller ingenting att bevisa för mig själv. 
Oj nu blev det här ett väldigt långt inlägg 😛 Men nu vet ni i alla fall varför jag ibland inte orkar uppdatera här dagligen. Livet och så vidare.. 
Kram på er!

Akupunktur

by

akupunkturGodkväll! Den här dagen har det verkligen varit fullt upp och jag har inte haft en lugn stund över till något administrativt jobb. Efter jobbet åkte jag hem för en snabbdusch och middag, sedan vidare på akupunktur.
Första gången jag testar det (förutom öronakupunktur) och det ska bli spännande att känna effekten. 
Var hos en kvinna hör i Sösdala så väldigt nära och bra. Vi pratade om allt mellan himmel och jord så det var ett väldigt trevligt besök 🙂
Någon mer som testat akupunktur?

Fail..

by

048309656f9d048e72ac8f0fc9b87140Jag sitter på jobbet i Höör med en stor portion havregrynsgröt och en envis huvudvärk som vägrar ge med sig. Hade förhoppningar om att den skulle släppa efter gårdagens massage och dagens bodybalance-klass, men icke. 
Har haft mer eller mindre konstant huvudvärk de senaste två veckorna. Först trodde jag att det var alla hormonerna av IVF:en meeen eftersom det sket sig i söndags så borde ju även huvudvärken ge med sig. Men det är väl för mycket begärt antar jag. Sen tar det ju såklart ett tag för kroppen att återhämta sig. Både fysiskt och psykiskt.. 
Har inte orkat skriva något här på bloggen om allt som hänt, gjorde ett kort inlägg om det på Instagram men mer än så har jag inte mäktat med. Allt känns så klart förjävlajävligt, det kan nog inte kännas på något annat vis. 
Jag är arg, ledsen, tycker livet är orättvist och så vidare.. Men egentligen finns det ingen större mening med att känna så, för det som har hänt kommer aldrig kunna bli ogjort och vi kommer inte att kunna påverka resultatet som blivit. Så att fastna i känslorna av att må dåligt är ganska oproduktivt.
Självklart ska man få vara ledsen och sörja, men tror det är lätt hänt att fastna i det dåliga måendet. Och det är något som absolut inte funkar i min vardag! 
Jag måste vara pigg och alert och prestera i min roll som personlig tränare och instruktör, på många sätt är det väldigt skönt att ha jobbet som en distraktion. 
Viktigt i alla fall att man gör det på sitt sätt, att man får sörja och bearbeta det som behövs, man behöver hitta sin egen väg i det hela. 
Så nu ska vi samla kraft, hopp och självförtroende till nästa försök..
Vill även säga ett stort tack för all support som både Erik och jag får via våra kanaler ♥ (fb, insta etc), känns skönt att inte vara helt ensam med sina känslor. 

Återföring, dagen D

by

BrollopGodmorgon efterlängtade lördag! 
Jag sitter i soffan och äter en banan för att hålla morgonillamåendet under kontroll. Berättade jag det? Att jag drabbats av morgonillamående trots att vi inte ens haft vår återföring än?
Jag misstänker att det beror på Ovitrelle-sprutan eftersom den innehåller gravidhormoner. Oavsett är väl det här med illamående något som jag ändå behöver vänja mig vid, så lika bra att få in en rutin direkt i att äta något direkt vid uppstigning 🙂 
Just nu känner jag mig pirrig och förväntansfull, tänk att om bara några timmar kommer vår lilla blasto placeras i sitt framtida hem de kommande 9 månaderna. Vi hoppas så att den kommer trivas fenomenalt fram tills den obligatoriska vräkningen någon gång i december-januari! 

Äggplock, step by step (långt inlägg)

by

äggplock2Hade tänkt uppdatera här igår om hur äggplocket hade gått, men jag hade verkligen noll krafter kvar.
Spenderade större delen av dagen med att sova eller slötitta på Netflix.
Kan säga att jag njöt av att vara helt sprut-fri under söndagen, väldigt skönt. På måndagsmorgon klev vi upp tidigt, eftersom vi har en bit att åka till Malmö och morgontrafiken är oförutsägbar var det lika bra att vara ute i god tid. 
Jag hade fastat sedan midnatt i söndags och att inleda en tidig morgon med en varm dusch gjorde det lite snurrigt i bollen för mig. Nätt kroppshydda och lågt blodytryck är sällan en bra kombo med fasta. Är dock väldigt tacksam över att jag inte behövde duscha med Descutan haha!
Hursomhelst..
Vi skulle vara på plats på Nordic IVF kl 8:30 och det tajmade vi fint. Vi fick ett rum, jag fick byta om till sjukhusskjorta storlek L samt tubsockor storlek 40, de satte infart i armen och sedan var det bara att vänta på vår tur.
Operationssalen var ungefär precis så charmig som man kan föreställa sig. Jag var nervös men pepp och förväntansfull!
Spanade noggrant in alla redskap som skulle användas (hello kontrollfreak) och sedan hoppade jag upp på britsen och gjorde mig, ehm, hemmastad.
Erik satt bredvid och höll mig i handen, men så fort sköterskan Annika tjoffat in Fentanyl i armen så tappade jag alla krafter, blev helt slapp och varm i kroppen. Även om jag var väldigt medveten om allt som hände så var jag snurrig och sluddrade ganska mycket. 
Sedan var det dags att börja. Fyra lokalbedövningar skulle läggas.
Jag fokuserade på att andas – In genom näsan och ut genom munnen. Gick skitbra!
Försökte slappna av så mycket jag bara kunde (i den positionen är det inte alltid det lättaste hehe) och jag kände mig stark och i kontroll av situationen. Lokalbedövningen fick verka någon minut och sedan var det dags för nästa steg, huvudshowen så att säga.. 
Doktor Sorana förvarnade mig om att nu skulle hon snart sticka, jag bara fortsatte andas och inväntade någon form av jobbig smärta. När det inte hänt något på en stund tittade jag upp och frågade ”har du redan stuckit?!” och det hade hon. Sååå skönt! Kände ingenting av själva sticken, varken på höger eller vänster sida. 
Det enda jag kände var när hon grejade runt med ultraljudsstaven. Man är ju rätt svullen och öm av alla äggblåsor så när man meckar runt där inne känns det som att man ”stöter i”. 
Vi kunde följa allt på skärmarna och det var rätt häftigt när embryologen ropade ut ”första ägget!”, ”andra ägget!” och så vidare.. 
Jag hade 12+14 äggblåsor och vi fick ut 11 ägg. 
När allt var klart var jag väldigt fnissig men också väldigt trött. Halvsov en stund på rummet och åt sedan frukost innan det var dags att bege sig hemåt. 
Känns så skönt att ha det gjort och att det inte alls gjorde ont (även om jag är medveten om att varje upplevelse och situation är unik). Däremot har jag haft ont sedan medicinerna släppte igår, hela gårdagen och även just nu så spänner det rejält i magen. Fortfarande väldigt svullen och bitvis känns det som att magen ska spricka.
Men nu är det i alla fall gjort. Nu blickar vi framåt och tar det dag för dag ♥

Slutsprutan!

by

ULbULaSå var det äntligen dags..
Igår tog jag de sista Gonal f– och Orgalutran-injektionerna och ikväll är det äntligen dags för Ovitrelle – Slutsprutan! Äggplock på måndag. Är så taggad! 
Vi blev framflyttade efter ultraljudet i onsdags så istället blir det plock på måndag. 12 fina blåsor såg vi på skärmen men de flesta låg runt 13-14mm så doktor Pia tyckte att vi skulle köra på med gonalen några dagar till. 
Så nu hoppas vi på att de vuxit till sig ytterligare några millimeter. Exakt klockan 21:00 ikväll (det är extrem timing som gäller här) är det dags för Ovitrelle och kl 9:00 på måndag plockas äggen ut. Är så taggad! 

Ny vecka

by

orgalutranGodmorgon måndag! Jag är redan på jobbet och ämnar att vara här ungefär 10h framöver. Det är en spännande men intensiv vecka vi har framför oss. Igår tog jag den första Orgalutran-sprutan, den som ska förhindra att äggen släpper i förtid. Har hört att den sprutan ska svida en del och jag fick faktiskt åka över till Eriks föräldrar så fick min svärmor ge mig den. Mitt i-lands problem är nämligen att jag inte har så mycket underhudsfett på magen, och man bör variera sina injektionsställen, men jag har inte så mycket yta att variera mellan. Så när jag såg nålen (som är rätt mycket större än Gonal f-nålen) bangade jag ur haha. 
Eftersom min svärmor är fd akutsjuksköterska fick hon den stora äran, hon har den rätta hugg-tekniken 😉
Själva sticket kändes inte mer än de vanliga, men efteråt sved det och jag blev ganska svullen och röd kring området. Men inget jag känner av idag direkt. 
Ska ta Orgalutran parallellt med Gonal i ytterligare två dagar, sedan ultraljud på onsdag och troligtvis Ovitrelle på kvällen.. Crazy life. 

Uppdatering: behandling

by


Borta bra med hemma bäst, inte sant?
Vi åkte från Falkenberg direkt efter frukost för att inte komma hem för sent. Som vanligt har jag en hel del förberedelser inför arbetsveckan som jag inte vill stressa med, så lika bra att komma ut på vägarna i god tid. 
Efter att jag lagt upp bilden ovan på Instagram så insåg jag att jag inte skrivit något här om vart vi befinner oss i IVF-karusellen.
För dem som följer Erik eller mig på Facebook/Instagram vet att vi redan har inlett behandling och vi är nu på dag fem.
Vet att ni är flera här som har gått igenom eller i nuvarande stund går igenom er egen behandling så kan därför berätta att vi gör det korta protokollet, klassisk IVF eftersom de inte hittar något fel, och jag har 112,5 dos Gonal f. Ikväll ska jag även ta första Orgalutran-sprutan. Vi börjar närma oss.. 
På onsdag är det dags för ultraljud och vi får då se hur äggblåsorna utvecklas. Sist jag gick på Gonal f (i höstas inför insemination) svarade min kropp väldigt snabbt på stimulering och så är nog fallet även denna gången. Känner klart och tydligt i kroppen att äggblåsorna blir större. Både häftig och konstig känsla.. 
Preliminärt har vi äggplock på fredag och jag ser fram emot den dagen med skräckblandad förtjusning. Känns så skönt att vi äntligen är igång. Även om jag är livrädd för de känslor som kan väckas om vi inte skulle lyckas.. 
Men jag försöker ta en dag i taget, tänka positivt, läkarna på Nordic IVF säger ju faktiskt att vi har väldigt goda chanser så jag tar fasta på de orden!

Beslut

by

c68ba6a87befa60c2b6cf54fded87ed7Pust. Har äntligen en lugn stund. Gårdagen var ganska hektisk och schemat gick i ett. Tror jag spendera 20 mil i bilen haha. 
Igår morse var vi nämligen i Malmö på Nordic IVF-kliniken igen. Vi har beslutat oss för att köra första behandlingen där samtidigt som vi står i kö till RMC. Så igår var vi där på informationsmöte, om vad som ska ske och när i processen det ska ske. 
Jag är väldigt påläst sedan innan så det var inget oväntat och nytt för mig, men stackars Erik fick nog informations-overload. Vi var där i 1½ timme (!) och gick igenom allt från hur alla mediciner funkar, hur själv befruktningen sker samt hur vi kan gå vidare om den första behandlingen inte skulle lyckas. Vi kommer att köra kort protokoll, standard ivf, och jag kommer stimuleras med 112,5 i dos Gonal f (samma sprutor som jag tog i höstas inför insemination).
Denna gången fick vi träffa Sorana och hon var så trevlig. Mjuk och mild och gav oss hopp. Hon förklarade, precis som Pia, att vi har väldigt goda chanser. Både Sorana och Pia kommer följa oss under behandlingen och vi känner oss väldigt trygga med det.
Just nu känner vi oss väldigt förväntansfulla men också nervösa. Jag ser fram emot att starta upp även om jag vet att det inte kommer vara någon dans på rosor. Hoppas också att allt kommer klaffa så bra som möjligt i schemat. När man jobbar mer eller mindre konstant så kommer något att bli lidande, men jag hoppas att allt kommer tajmas så väl det bara går.