Ser att det blivit något vajsing, att föregående inlägg hoppat upp och publicerat sig även idag.. Ja ja, då får man läsa det en gång till om inte annat!
Onsdag och jag sitter på jobbet. Ska snart börja stänga ned och städa innan det är dags för även mig att gå hem. Hemma väntar Erik och jag har längtat sååå efter honom!
Fick lite jobbiga besked idag så har gråtit ut ett par gånger idag, men kommer kännas bättre när han är hemma. Bli tröstad och struken över ryggen.
Biopsin som jag gjorde för några veckor sedan som uppföljning på mitt cellprov visade positivt. Något som jag inte räknat med.
De sa att jag skulle få besked inom 2-6 veckor och eftersom det nu gått nästan 9 hade jag mentalt släppt det. Tänkte att eftersom de inte hört av sig så var det säkert inget. Jag pustade ut och började gå vidare, kände mig lättad att behöva slippa hela den där cirkusen som ändå hållit på i 3 år..
Men, så visade ändå biopsin något. Inget allvarligt. Men ändå. Något.
Något som gör att jag återigen måste flänga fram och tillbaka, boka upp tider. Gå på provtagning, vänta, hoppas.
Men men, en dag i taget. Tar djupa andetag och tänker att det hade kunnat vara värre.
