Idag ska jag åka kommunalt med SL för första gången sedan i påskas. Dessutom ska jag åka i morgonrusningen. Med packning.
Försöker just nu visualisera på en skala hur pass hatad och i vägen jag kommer vara haha..

Nåja, idag är det onsdag vilket innebär dag två på mammamage-utbildning och sedan hemfärd mot Skåne. Det är alltid skönt att åka iväg och det är alltid skönt att komma hem. Bra balans. Har varit iväg nästan en vecka nu och man börjar sakna sin säng, sitt kök och bara känslan av att ha allt som är ens eget på armlängds avstånd. Inklusive Erik.

Så här känner jag inför den här dagen!

Önskar verkligen att den här dagen hade fler timmar! Hade velat spendera minst 5 h till med Katarina Woxnerud, bara få lyssna, ställa frågor, diskutera och absorbera så mycket som möjligt.
Med andra ord är jag mycket nöjd med dagen!

Under teori- och anatomiblocket var det inga aha-moment. Det mesta kan man redan, man har en stark grund och mängder av erfarenhet i bagaget. Vilket så klart är tur. Hade jag suttit där som ett frågetecken hade jag nog börjat ifrågasätta mitt karriärval haha.
Under den praktiska delen var jag inte sen med att anmäla mig som frivillig. Att vara försökskanin och låta läraren trycka, peta och analysera ens egen kropp är ju fantastiskt rolig. Speciellt då jag haft ett misstänkt bråck och en viss separation efter höftskadan förra hösten. Kul att få höra vad experten tycker!

Sedan fick vi jobba praktiskt in mindre grupper, analysera varandras rörelsemönster, korrigera och coacha verbalt.
Eftersom den djupa muskulaturen inte syns på samma sätt som t.ex. en kontraherad biceps så kan det kännas väldigt diffust för klienten och det blir svårt att hitta rätt. Det är den coachingbiten som jag hoppas på att utvecklas mest inom. Även att våga bromsa, backa och gå tillbaka till grunden. Det är nog det som är den svåraste biten med mammaträning – Att skynda långsamt!

Bild från google.