Idag gjorde jag något som jag inte har gjort på väldigt länge. Något som jag tyckte väldigt mycket om att göra tidigare men som inte funkat på ett bra tag på grund av flera omständigheter.
Jag har sprungit!
Senaste jag gav mig ut på tur var drygt ett år sedan. Då hade jag fortfarande ont efter skadan jag drog på mig i psoas men ville ändå utmana mig själv, testa. Kunde springa drygt fem minuter utan smärta och sedan slutade kroppen att ta sig framåt, det gick bara inte.
Så när jag snörade på mig skorna idag hade jag extremt låga förväntningar.
Med tanke på hur ont som jag haft i höft och rygg de senaste månaderna så räknade jag med att max kunna springa en minut i stöten.
Köra lite gå/jogga/springa. Verkligen lyssna på kroppen och vid minsta tecken genast avbryta och istället gå.
Ville dessutom springa i skogen eftersom jag lätt blir uttråkad av att springa på väg eller band. Så efter en lätt uppvärmning började jag öka på takten och steget. Sprang på en smal stig till en början och var tvungen att vara väldigt uppmärksam med vart jag satte fötterna. Sedan kom jag in i skogen, ganska tät, men med en bredare stig. Fortfarande mycket sten, rötter och hala kottar att se upp för, men mitt steg kändes lätt, andningen likaså och känslan av att jag flög fram genom skogen var mer än ljuvlig!
Har ingen aning om hur långt jag sprang, jag bara fortsatte så länge kroppen hade ork och lust. Det enda jag vet är att jag hann lyssna på nio låtar.
Efter en god stund började mitt vänstra knä pocka på min uppmärksamhet.
Ett knä som tjafsat i flera år, som gått ur led x-antal gånger och som gjort att jag fått kompromissa på flera håll (bland annat det som gjorde att jag slutade springa 2011-2012).
Så jag saktade in och gick den sista km hem.
Nu ett par timmar efter har jag mer ont i knät, men höften känns riktigt bra. Ämnar att foamrolla ordentligt ikväll så eventuella spänningar släpper taget. Förhoppningsvis är kroppen helt återställd till morgondagens bodybalance 🙂
Hoppas att det här kanske innebär en comeback för mig och löpningen!
Så här glad var jag efteråt!