En tur till förlossningen

Den senaste veckan har gått i ett nafs och vi är nu inne i vecka 36! Större delen av min tid går åt till att vila kroppen just nu, och när jag vilar vill jag helst inte sitta med datorn utan det är säng- eller soffläge tillsammans med en bok eller serie. Därav tystnaden här.
Sammandragningar och förvärkar fortsätter att eskalera så vilan känns ä n n u mer viktig nu.

I onsdags drog det nämligen igång rejält. Efter två StarkMamma-pass och en PT-klient var kroppen inställd på rätt mycket pådrag. Jag kom hem, duschade varmt (vilket var skönt, men också jobbigt att stå upp och ”vara igång” ännu mer), sen skiftade jag mellan att ligga på rygg och på sidan och bara försöka andas igenom allt. Tryckte som tusan upp mot solar plexus och jag blev ganska illamående. Någon som upplevt samma tryck uppåt av förvärkar?
Trycket ned och bak har jag sedan innan men just uppåt..
Erik undrade om vi inte skulle åka in men tycker det är så svårt att veta när man ska göra det? Alla dessa känningar har ju blivit ett normaltillstånd för mig, så vill inte känna att jag överdriver genom att åka in.
Fram mot 21-snåret på kvällen hade det lugnat sig!

Dagen efter var jag hos barnmorskan på vanligt besök och som vanligt frågade hon hur allt kändes, jag berättade då om föregående dag och hon tyckte då att vi skulle åka in till CSK.
Hon ringde in så de visste att vi skulle komma. Behövde inte vänta något alls utan fick komma in direkt. Något vi verkligen inte räknat med!
Fick ett rum och de satte CTG i 45 min. Allt såg bra ut! Mätte enligt TOKO ganska kraftiga förvärkar men jag tyckte de kändes typ som vanligt. Var mycket värre dagen innan. Men har läst att det är svårt att basera smärta på den siffran. Tänker att man ändå får ta det mesta på känn där och då 😛
Fick göra ett VUL som konstaterade att tappen förkortats och att jag även börjat öppna mig lite. Men samtidigt så har jag inte gjort VUL sedan v 18 så jättesvårt att säga om detta har skett senaste dagarna, eller om jag gått så under en längre tid.
Det kan lika gärna dröja sex veckor till innan bebisen är här!

Men kroppen påverkas i alla fall av allt tryck och igår köpte vi faktiskt två bodys i storlek 50 haha, bara ifall att han skulle komma tidigare än beräknat 😛
Känns som att allt fortsatt eskalera och natten till igår och idag har jag haft ganska tuff molvärk. Så idag har jag bara puttrat hemma. Kört ett par maskiner tvätt men vilat större delen av tiden 🙂
Ska bli så himla spännande att se hur och när allt dra igång, men har ju två veckor kvar att jobba och vore gött att få bli klar med alla klienter och StarkMamma-grupper!
Oh well, bebisar gör ju som de själv vill, så det är väl bara att go with the flow.

En härlig fredag!

Vilken dag vi har haft!
Sommaren har kommit till Skåne och jag njuter till fullo av vädret. Värme och solsken – Som jag längtat!
Har även längtat lite extra efter just denna dagen eftersom det var dags för RUL. Även om vi redan gjort fyra ultraljud så är varje stund magisk, en stund att få hälsa på den lille inne i magen och kolla läget.
Blir mer verkligt för varje vecka som går och när man nu så tydligt ser en minimänniska på ultraljudsskärmen, känner av sprattel och buffar, och magen äntligen vuxit till sig så går det inte längre att förneka. Jag ÄR gravid!

Först väntades jobb i Kristianstad då veckans sista StarkMamma-pass stod på schemat. Därefter tog Erik och jag en lunch på stan innan vi styrde mot CSK.
Fick ett superfint bemötande av barnmorskan och njöt i drygt 30 min av filmen på vår lilla stjärna.
Eller, lilla och lilla… Bebisen mäter 4-7 dagar större på alla mätpunkter. Hon fick mäta om huvudet flera gånger eftersom hon fick det till 20+0 varje gång (är 19+0 idag). I vanliga fall hade man ändrat BF men det får man inte göra på oss IVF:are.
Så nytt ultraljud bli i V 32 för att kolla tillväxt!
Vi var också vääldigt nyfikna på könet. Alla runt omkring oss och även vi har hela tiden haft en stark känsla av att det är en pojke – Vilket verkar stämma!
Barnmorskan får såklart inte säga till 100% eftersom man såklart inte kan veta helt säkert förens hen kommer, men ”det som sticker ut där brukar inte sticka ut på tjejer” gjorde oss ändå hyfsat säkra haha.

Så – Vår SON ♥ verkar må alldeles utomordentligt där inne, växer och frodas för fullt! Vi ser fram emot att träffa Dig, men du får gärna vänta minst 15 veckor med att komma ut. 

Vecka 15

Långfredag och en dag att fira flera saker än bara påsken!
Jag började dagen med uppstart av en ny StarkMamma-grupp i Kristianstad. Med det är även alla vårens nya grupper igång 🙂

Vi går även in i vecka 15 idag (14+0) och det är exakt fem veckor kvar till RUL!(!)
Känns fortfarande helt overkligt att vi får uppleva detta. Jag är enormt lycklig även om jag också, fortfarande, känner en stor oro trots att vi passerat den mest kritiska perioden. Pratade med en av mina IVF-vänner om det, känslan av att vid varje toalettbesök dubbelkolla efter en eventuell blödning, analysera kroppens mående och känningar till millimetern.
Det har dock blivit mycket bättre med tiden, framförallt efter förra helgen då vi var på ett privat ultraljud i Malmö och fick se den lilla sprallarn igen <3
Vi har hittills gjort tre ultraljud, två VUL på kliniken i v 7 (6+5) samt v 9 (8+5) och så ett UL i söndags i v 14 (13+2).
Allt har sett jättebra och bebisen har hela tiden varit lite större än sin ålder (men eftersom vi gjort IVF kan de inte flytta vårt bf).
Kändes ganska mäktigt att göra sitt första ultraljud på magen och inte upp i fiffiluran haha. Var tvungen att påminna mig själv och hade som ett mantra innan ”ta inte av dig byxorna ta inte av dig byxorna ta inte av dig byxorna” haha.
Var också en speciell känsla att faktiskt få se en liten minimänniska på bild, inte bara en blobb som det varit tidigare.

Annars då? Mja vi har faktiskt en ganska lugn dag här. Unnar mig lite ledighet och vila (bortsett från förmiddagens arbete). Bakar bröd, ser på film och tar promenader med Polly i det soliga, men väldigt blåsiga, vädret. Med andra ord inte så jättemycket Påskigheter, trots att det är en högtid som jag annars alltid firat och tyckt väldigt mycket om. Men vi får ta igen det kommande år helt enkelt 🙂
Firar ni något idag?

IVF 3 och 4 (varning för långt inlägg)

Det har ju hänt en hel del under de fyra månaderna som det varit tyst här, men tänkte ge en snabb recap av vad som skett just på det privata planet.
Jobbet har rullat på som vanligt så där finns inget större att berätta hehe.

Men sist jag skrev så var det nog november/december..
Vi återhämtade oss både mentalt men också fysiskt efter tvilling-missfallet som skedde under IVF 2 (försök tre) och hade även genomfört en (något brutal) scratching. Så i början av december startade vi upp ny behandling med sprutor och hela baletten. Denna gången gick plocket bättre och jag fick extra bedövningssprutor. Vi fick ut 12 ägg och en blastocyst sattes in. Inget till frysen.
Började testa på 5dp5dt vilket står för ”five days past five day transfer”, alltså att det har gått fem dagar sedan vi satte in ett femdagars-embryo. Ber redan nu om ursäkt för IVF-språket, men vet att jag har flera följare i den svängen och då är det lättare att ta det på vårt lingo.
Hursomhelst, på dag fem så fanns där en svagt, men ändå ganska tydligt streck, men vågade inte ta ut något i förskott. Dagen efter – Samma streck, ingen stegring, men vi vet ju att hcg fördubblas varannan dag och det är ofta som testerna ser likadana ut två dagar i rad (för er som inte visste det, nu vet ni haha). Ytterligare en dag senare 7dp5dt är strecket borta.
Katastrof.
Jag var SÅ övertygad om att det skulle gå! Speciellt eftersom vi hade haft mf två månader tidigare och dessutom gjort en scratch. Men graviditeten avstannade och blev en så kallad kemisk graviditet. 

Efter det landade jag totalt på botten. När jag tidigare trott att jag varit djupt nere så var detta ingenting i jämförelse. Jag kunde inte längre se någon yta ovanför. Försökte kämpa mig upp med jämna mellanrum för att ta de där djupa andetagen. Men det var jävligt (pardon my french) svårt om jag ska vara helt ärlig.
Julledigheten kom som en skänk från ovan då jag kunde få en paus och bara vara. Men jag spenderade nästan varje dag under jul och nyår med att vara ledsen.

Men i allt detta så har jag tyckt att väntan mellan behandlingarna har varit värst, så efter vår kemiska fick vi ändå klartecken av kliniken att köra igång direkt i nästa cykel om vi ville.
Som jag velade, fram och tillbaka.
Orkar jag? Pallar vi? Är det ens värt det?
Den 10/1 skulle vi börja med sprutor och den 9/1 var jag fortfarande så tveksam till hur jag ville göra. Orkar jag med ett till plock, en till besvikelse?
Men som på maskin satte jag ändå nålarna i magen, dag efter dag. Ingen annorlunda behandlingsplan utan fortfarande kort protokoll med 112,5 Gonal-f, för de som undrar.
Stimmade 8 dagar med gonal och sedan plock fredagen 22/1.
Vill verkligen inte skrämma upp någon som eventuellt står inför sitt första plock, men det var utan tvekan det värsta jag någonsin varit med om. Vill genast tillägga att av alla mina fyra plock så har två av dem varit super då jag knappt känt något alls!
Men denna gången, ja, det blev inte så som jag önskat.
Skrek efter mer smärtstillande och försökte djupandas genom varje stick (med det är ju lagom lätt när man har en 30 cm lång nål upp i fiffan, no joke). Dessutom så flyttade sig vänster äggstock hela tiden så sköterskan fick trycka på magen och hålla emot när doktorn skulle möta med nålen. Ja. ni kan ju själv tänka er hur det kändes..
I många andra länder så sövs man under plock men vi kvinnor i Sverige blir minst sagt härdade haha!

Hursomhelst så fick vi ut 11 ägg och återigen så återförde vi en blastocyst.
Var ganska nollställd under ruvningen (tiden mellan återföring och testdag/eventuell BIM) men hade som vanligt bestämt mig för att testa tidigt samt testa ur Ovitrellen (de sista sprutan man tar, ägglossningssprutan som innehåller hch).
Sedan följde ett par förvirrade dagar innan vi på 6dp5dt fick en stegring som sedan bara blev starkare för varje dag som gick. Kunde knappt tro det men vi var gravida. Och är det fortfarande.
Känns ofattbart och overkligt, men så härligt!

Och här är vår lilla blobb i vecka 7 (6+5). Nu har vi tagit oss till vecka 14 men tänkte ta allt det i kommande inlägg 🙂

Slutsprutan!

ULbULaSå var det äntligen dags..
Igår tog jag de sista Gonal f– och Orgalutran-injektionerna och ikväll är det äntligen dags för Ovitrelle – Slutsprutan! Äggplock på måndag. Är så taggad! 
Vi blev framflyttade efter ultraljudet i onsdags så istället blir det plock på måndag. 12 fina blåsor såg vi på skärmen men de flesta låg runt 13-14mm så doktor Pia tyckte att vi skulle köra på med gonalen några dagar till. 
Så nu hoppas vi på att de vuxit till sig ytterligare några millimeter. Exakt klockan 21:00 ikväll (det är extrem timing som gäller här) är det dags för Ovitrelle och kl 9:00 på måndag plockas äggen ut. Är så taggad!