– UPPDATERING –

Okej hörni, till att börja med vill jag bara säga tack för alla DM och kommentarer jag fått både här och på Instagram angående inlägget om amning och nattsömn. Ni är bäst!
Idag är det torsdag vilket innebär att vi avverkat tre nätter hittills, så tänkte ge er en liten update om vad som skett de senaste dagarna.

Minns inte exakta tider från alla dagar men den första kvällen/natten hade vi ju den där skrikperioden på en timme, därefter amning, sedan okej sömn men ändå hyfsat många uppvak. Erik tog alla uppvak fram till ca kl 3, därefter ammade jag igen vid två tillfällen innan vi klev upp.
Kvällen därpå somnade han först 25 min, därefter gick jag in och vaggade honom. Efter 45 min skrik tog Erik över och V somnade då inom loppet av 5 min. Sen sov han 2 timmar (!!) och precis som natten innan var sömnen helt okej men han sov på Eriks arm.
När klockan återigen var 3 så vaknade han och var ledsen. Skrek och skrek. Till slut bestämde vi att jag skulle amma honom.
Men då hade han hunnit bli pigg av allt skrikande så efter amning var han vaken fram till ca kl 5:30-6.

Igår kväll och natt hände följande:
Erik sövde honom för natten och han somnade ca 20:30 och vaknade  23:20!!!
Han har alltså sovit i TVÅ TIMMAR OCH FEMTIO MINUTER!!!
När han vaknade gick jag in och vaggade (försöker först få honom att somna om genom att bara lägga mig bredvid och hålla handen, men det har hittills bara funkat en gång). Så fort han kom upp i famnen somnade han om efter några vaggningar, men direkt när jag la ned honom vaknade han. Jag försökte 7 gånger och sedan Erik, men när Erik tog över blev han arg och började skrika. Efter en stunds skrikande skulle jag ändå gå och lägga mig så då ammade jag honom i sängen och han somnade till slut bredvid mig. Kollade på klockan 00:35 och han somnade strax därefter.
Sen sov han bredvid mig nära nära och vaknade först kl 4:20. Alltså MAJGADD! Vilken lyx!
Kl 4:20 la jag först upp honom på min mage och han somnade om ca 30 min. Vaknade sen och ammade, somnade om kort stund och sedan tog han morgon.

Ja, så har det alltså sett ut hittills. Stora framsteg måste jag säga!
Har idag märkt att min produktion börjat gå ned och det känns väldigt skönt. Panikade lite natten mellan mån-tis för det kändes som en elefant stod på pattarna.

Idag har vi sänkt ned och ställt in Valthers säng på hans rum, bara för att testa. För det är lite så man får göra i såna här lägen. Prova sig fram! Blir det kaos får vi flytta tillbaka den, dessutom sover han ändå större delen av natten i vår säng.

Ska bli spännande att se hur kommande kväll och natt blir! 🙂

♥♥♥ SÅ PLUTTIG HAN VAR HÄR! ♥♥♥

 

– MORSDAG –

Min alldeles första morsdag.
Jag tackar livet varje dag för att jag har fått bli en mamma.
Hans mamma.
Mitt alldeles egna älskade barn.
Min människa.
Min person.
Min son.
Min Valther.

– HELG –

Det är lördagskväll och jag sitter i soffan och känner mig trött men rastlös. Valther sover just nu i vagnen, och det är så ovant för mig att han inte ligger och sover PÅ mig, så jag vet liksom inte riktigt vad jag ska göra med denna ”lediga” tid haha.
Jag har i alla fall redigerat veckans vlogg så den ligger nu uppe på Youtube! Lägger in den här nere också.

Under veckan som gått har vi hunnit med lite allt möjligt. Jag har haft StarkMamma-pass tis, ons, tors. På fredagen, igår alltså, så var ett par mammor och bebisar här på brunch! Så himla mysigt! Kul också att få snacka av sig och hänga lite med andra morsor.
För att inte behöva stressa med maten så förberedde jag så mycket som möjligt tidigare i veckan. Jag gjorde granola i tisdags (eller var det onsdags.. hmm.. minns inte haha) och förberedde torrvarorna till filmjölkslimporna någon dag innan också, Smidigt att bara tillsätta filmjölk och lite honung, röra runt och sen i formar och ugn!
Det som tog längst tid var att steka galetter samt göra klämmisar till kidsen, men jag gillar ju att pyssla och mecka i köket så det var ändå bara kul 🙂

Får hålla mig kortfattad, verkar som att V börjar vakna till lite! Måste gå och kolla till honom!

 

– ETT ÅR SEDAN –

Den 25/1 2017 fick vi se Valther för första gången.
Då visste vi såklart inte att det var han, att det ens var ett pojkembryo eller att det embryot ens skulle fästa, stanna kvar hos oss och sedan födas och bli världens sötaste bebis.
Men det gjorde det. Det gjorde han. Och nu är han här.
Mäktigt.

Det känns som igår samtidigt som det också känns som ett helt liv sedan. En annat liv. Vilket det på ett sätt var.
Jag ska inte bli för emotionell, men tycker ändå att detta är så sjukt coolt! Vår lilla prick på skärmen!

Det kommer säkert bli ett par ”för ett år sedan” under de kommande veckorna. Förvarnar redan nu 😛

– MINART.SE –

Som jag berättat tidigare har Valther i samarbete med MinArt.se fått hem massor av fina posters. Och nu har jag äntligen fått upp dem i ramar på hans rum!
Är så nöjd med balansen mellan motiv och ramar! De är en blandning av utvalda posters från deras webbshop, men också några som jag specialbeställt.
Så lyxigt att få skapa en egen design!

Den översta till höger föreställer Valther när han var en blastocyst!
Ett femdagars embryo – Redo att sättas in!

Poppigt!

Fredag och vecka 35!
Har jobbat klart för dagen och halvligger nu i soffan lutad mot min BBhugme-kudde + vetevärmare slötittandes på Hela Englad bakar. Polly är mitt sällskap och ligger just nu som en liten korv på mina ben och fötter och det är såå mysigt att ha en närhetstörstande hund!
Har med andra ord en riktigt härlig eftermiddag 🙂
Längtar dock till imorgon för då har jag bokat in 90 minuter gravidmassage!(!)
Alltså, vet inte vad jag ser fram emot mest: Att få massage eller att få ligga på mage i 90 minuter haha.
Ska bli ljuvligt oavsett!

Nu har vi även gått in i september och det ska bli spännande att se om bebis tittar ut denna eller nästa månad.
Min magkänsla säger september men man vet ju aldrig. Har han hållit sig kvar där inne så här länge trots alla smndr och förvärkar så kanske han lika gärna vill ligga kvar där på övertid haha. Vi får se helt enkelt!
Skönt att vädret fortfarande håller i sig någorlunda, även om morgnar och kvällar är kalla så kan man fortfarande gå klänningsklädd dagtid – Love it!

Omlottklänning från Asos maternity

 

TUL

Igår var det äntligen dags för tillväxtultraljud på CSK! Tror jag har längtat sedan RUL efter att få se vår lilla prick igen. Som numera är allt annat än en prick haha.
Kommer nog aldrig sluta fascineras av hur mäktigt det är att skapa ett liv. En människa.
När man ligger helt drogad på äggplocken och ser de där blobbarna på skärmen och embryologen som räknar dem en efter en.. Sedan på återföringsdagen ser man en prick på skärmen, i vårt fall alltid en blastocyst, man spanar in kanterna och hur cellerna ser ut. Topppoäng? Har den börjat hatcha? Ska det där bli vårt barn?

Sedan går dagarna, man är Lutinus-öm i tuttarna, byter trosor tre gånger om dagen och försöker ”leva på som vanligt” (jo tjena..). Sen testar man. Tidigt eller på bim eller på TD eller hur man nu vill göra. Och sen får man se ett resultat som eventuellt kommer förändra ens liv för alltid.

Och har man tur så får man en sån här ♥

Allt var prima med vår son där inne (yepp, han är fortfarande en han – Vi bad henne kolla haha)! Alla flöden såg bra ut och hans vikt uppskattades till 2048 g, 38 g under ”normalkurvan”, vilket alltså inte räknas som avvikande på något sätt. Skönt!
Han låg med huvudet lååångt ned i bäckenet och hon trodde att han var fixerad. Skulle bekräfta de stick ilningar jag känt i blygdbenet senaste 1 ½-2 veckorna. Ska till barnmorskan på torsdag så får se vad hon känner då!
Han gör sig onekligen redo där inne, jag har förvärkar dagligen och mensvärk både i livmoder och ländrygg varje natt. Men han får gärna stanna kvar ett par veckor till – Vill ju köra klart mina StarkMamma-grupper haha!

Vecka 15

Långfredag och en dag att fira flera saker än bara påsken!
Jag började dagen med uppstart av en ny StarkMamma-grupp i Kristianstad. Med det är även alla vårens nya grupper igång 🙂

Vi går även in i vecka 15 idag (14+0) och det är exakt fem veckor kvar till RUL!(!)
Känns fortfarande helt overkligt att vi får uppleva detta. Jag är enormt lycklig även om jag också, fortfarande, känner en stor oro trots att vi passerat den mest kritiska perioden. Pratade med en av mina IVF-vänner om det, känslan av att vid varje toalettbesök dubbelkolla efter en eventuell blödning, analysera kroppens mående och känningar till millimetern.
Det har dock blivit mycket bättre med tiden, framförallt efter förra helgen då vi var på ett privat ultraljud i Malmö och fick se den lilla sprallarn igen <3
Vi har hittills gjort tre ultraljud, två VUL på kliniken i v 7 (6+5) samt v 9 (8+5) och så ett UL i söndags i v 14 (13+2).
Allt har sett jättebra och bebisen har hela tiden varit lite större än sin ålder (men eftersom vi gjort IVF kan de inte flytta vårt bf).
Kändes ganska mäktigt att göra sitt första ultraljud på magen och inte upp i fiffiluran haha. Var tvungen att påminna mig själv och hade som ett mantra innan ”ta inte av dig byxorna ta inte av dig byxorna ta inte av dig byxorna” haha.
Var också en speciell känsla att faktiskt få se en liten minimänniska på bild, inte bara en blobb som det varit tidigare.

Annars då? Mja vi har faktiskt en ganska lugn dag här. Unnar mig lite ledighet och vila (bortsett från förmiddagens arbete). Bakar bröd, ser på film och tar promenader med Polly i det soliga, men väldigt blåsiga, vädret. Med andra ord inte så jättemycket Påskigheter, trots att det är en högtid som jag annars alltid firat och tyckt väldigt mycket om. Men vi får ta igen det kommande år helt enkelt 🙂
Firar ni något idag?

IVF 3 och 4 (varning för långt inlägg)

Det har ju hänt en hel del under de fyra månaderna som det varit tyst här, men tänkte ge en snabb recap av vad som skett just på det privata planet.
Jobbet har rullat på som vanligt så där finns inget större att berätta hehe.

Men sist jag skrev så var det nog november/december..
Vi återhämtade oss både mentalt men också fysiskt efter tvilling-missfallet som skedde under IVF 2 (försök tre) och hade även genomfört en (något brutal) scratching. Så i början av december startade vi upp ny behandling med sprutor och hela baletten. Denna gången gick plocket bättre och jag fick extra bedövningssprutor. Vi fick ut 12 ägg och en blastocyst sattes in. Inget till frysen.
Började testa på 5dp5dt vilket står för ”five days past five day transfer”, alltså att det har gått fem dagar sedan vi satte in ett femdagars-embryo. Ber redan nu om ursäkt för IVF-språket, men vet att jag har flera följare i den svängen och då är det lättare att ta det på vårt lingo.
Hursomhelst, på dag fem så fanns där en svagt, men ändå ganska tydligt streck, men vågade inte ta ut något i förskott. Dagen efter – Samma streck, ingen stegring, men vi vet ju att hcg fördubblas varannan dag och det är ofta som testerna ser likadana ut två dagar i rad (för er som inte visste det, nu vet ni haha). Ytterligare en dag senare 7dp5dt är strecket borta.
Katastrof.
Jag var SÅ övertygad om att det skulle gå! Speciellt eftersom vi hade haft mf två månader tidigare och dessutom gjort en scratch. Men graviditeten avstannade och blev en så kallad kemisk graviditet. 

Efter det landade jag totalt på botten. När jag tidigare trott att jag varit djupt nere så var detta ingenting i jämförelse. Jag kunde inte längre se någon yta ovanför. Försökte kämpa mig upp med jämna mellanrum för att ta de där djupa andetagen. Men det var jävligt (pardon my french) svårt om jag ska vara helt ärlig.
Julledigheten kom som en skänk från ovan då jag kunde få en paus och bara vara. Men jag spenderade nästan varje dag under jul och nyår med att vara ledsen.

Men i allt detta så har jag tyckt att väntan mellan behandlingarna har varit värst, så efter vår kemiska fick vi ändå klartecken av kliniken att köra igång direkt i nästa cykel om vi ville.
Som jag velade, fram och tillbaka.
Orkar jag? Pallar vi? Är det ens värt det?
Den 10/1 skulle vi börja med sprutor och den 9/1 var jag fortfarande så tveksam till hur jag ville göra. Orkar jag med ett till plock, en till besvikelse?
Men som på maskin satte jag ändå nålarna i magen, dag efter dag. Ingen annorlunda behandlingsplan utan fortfarande kort protokoll med 112,5 Gonal-f, för de som undrar.
Stimmade 8 dagar med gonal och sedan plock fredagen 22/1.
Vill verkligen inte skrämma upp någon som eventuellt står inför sitt första plock, men det var utan tvekan det värsta jag någonsin varit med om. Vill genast tillägga att av alla mina fyra plock så har två av dem varit super då jag knappt känt något alls!
Men denna gången, ja, det blev inte så som jag önskat.
Skrek efter mer smärtstillande och försökte djupandas genom varje stick (med det är ju lagom lätt när man har en 30 cm lång nål upp i fiffan, no joke). Dessutom så flyttade sig vänster äggstock hela tiden så sköterskan fick trycka på magen och hålla emot när doktorn skulle möta med nålen. Ja. ni kan ju själv tänka er hur det kändes..
I många andra länder så sövs man under plock men vi kvinnor i Sverige blir minst sagt härdade haha!

Hursomhelst så fick vi ut 11 ägg och återigen så återförde vi en blastocyst.
Var ganska nollställd under ruvningen (tiden mellan återföring och testdag/eventuell BIM) men hade som vanligt bestämt mig för att testa tidigt samt testa ur Ovitrellen (de sista sprutan man tar, ägglossningssprutan som innehåller hch).
Sedan följde ett par förvirrade dagar innan vi på 6dp5dt fick en stegring som sedan bara blev starkare för varje dag som gick. Kunde knappt tro det men vi var gravida. Och är det fortfarande.
Känns ofattbart och overkligt, men så härligt!

Och här är vår lilla blobb i vecka 7 (6+5). Nu har vi tagit oss till vecka 14 men tänkte ta allt det i kommande inlägg 🙂