Pust. Har äntligen en lugn stund. Gårdagen var ganska hektisk och schemat gick i ett. Tror jag spendera 20 mil i bilen haha.
Igår morse var vi nämligen i Malmö på Nordic IVF-kliniken igen. Vi har beslutat oss för att köra första behandlingen där samtidigt som vi står i kö till RMC. Så igår var vi där på informationsmöte, om vad som ska ske och när i processen det ska ske.
Jag är väldigt påläst sedan innan så det var inget oväntat och nytt för mig, men stackars Erik fick nog informations-overload. Vi var där i 1½ timme (!) och gick igenom allt från hur alla mediciner funkar, hur själv befruktningen sker samt hur vi kan gå vidare om den första behandlingen inte skulle lyckas. Vi kommer att köra kort protokoll, standard ivf, och jag kommer stimuleras med 112,5 i dos Gonal f (samma sprutor som jag tog i höstas inför insemination).
Denna gången fick vi träffa Sorana och hon var så trevlig. Mjuk och mild och gav oss hopp. Hon förklarade, precis som Pia, att vi har väldigt goda chanser. Både Sorana och Pia kommer följa oss under behandlingen och vi känner oss väldigt trygga med det.
Just nu känner vi oss väldigt förväntansfulla men också nervösa. Jag ser fram emot att starta upp även om jag vet att det inte kommer vara någon dans på rosor. Hoppas också att allt kommer klaffa så bra som möjligt i schemat. När man jobbar mer eller mindre konstant så kommer något att bli lidande, men jag hoppas att allt kommer tajmas så väl det bara går.
RMC eller Nordic IVF
Planen var att jag skulle träna under mitt brejk. Men ärligt talat känner jag mig inte alls sugen på det. Tog en powernap istället och sitter nu och äter samtidigt som jag får avverka lite praktiska saker på datorn.
Tror det är oerhört viktigt att lyssna på kroppen signaler. Vissa dagar känner jag mig helt utpumpad på energi och då är det opraktiskt att göra av med ännu mer genom ett tyngt styrkepass. Sedan är det ibland motsatsen som behövs. Aktivering för att få mer energi! Men just idag, just nu i denna stund, känns det inte som det viktigaste. BALANS.
Tankarna snurrar ganska friskt efter gårdagens möte på Nordic IVF. Vi är supernöjda med besökt där.
Fick träffa en trevlig och kunnig läkare som vi fick stort förtroende för. Vi gick igenom alla provsvaren och hon förklarade vissa saker lite närmare.
Hon tog även blodprover på både Erik och mig och jag gjorde även ett ultraljud. Allt såg prima ut och hon till och med berömde mig för mina fina äggstockar och äggblåsor haha. Även slemhinnan såg super ut, 9mm (på dag 19).
Efter att vi rett ut allt så sa hon att hon kan inte heller hitta eller misstänka något som ligger och stör, inte hitta någon orsak till varför vi inte blivit gravida, så i det här läget är det utan tvekan IVF som gäller för oss.
Hon tyckte att vi först ut ska vända oss till RMC eftersom vi är berättigade till tre försök genom landstinget.
Enligt henne ska det inte vara mer än tre månaders väntetid innan man blir kallad till det första besöket, men så fick jag ett meddelande igår från en kvinna som berättade att så är troligtvis inte fallet eftersom hon och hennes man snart väntat tre månader och ännu inte fått varken tid eller besked om en ungefärlig väntetidsprognos.
Så nu står vi i valet och kvalet om vi ska vänta ut tiden till RMC eller gå direkt på behandling hos Nordic (men då alltså bekosta det själva..).
Någon här som har erfarenhet av RMC eller Nordic IVF?
Nordic IVF-center
Så, då var man färdigjobbad för dagen. Har inte bokat in något nu efter StarkMamma-passet för Erik och jag ska nämligen ned till Malmö och Nordic IVF-center.
Vi har begärt ut våra journaler från Mariakliniken och nu blickar vi framåt, vidare. Jag är pepp på dagens besök och hoppas framför allt annat att de faktiskt ska lyssna på oss. Lyssna, förstå och bry sig om vad vi går igenom. Något som vi saknat från Marias sida..
Det är dessutom vissa saker som jag anser bara viftats bort tidigare, som jag nu hoppas att få svar på.
Den nya kliniken kommer göra en egen utredning innan man går vidare, men eftersom jag redan gjort många undersökningar sedan tidigare (till exempel kollat äggledarpassage) så behöver jag förhoppningvis inte göra det igen. Om detta kommer leda till IVF vet vi inte ännu, men det känns i alla fall som ett steg i rätt riktning.
Från i höstas när jag gick på Gonal f. Med tanke på hur lättstimulerad min kropp är lär det inte vara några problem att få fram mycket äggblåsor om det nu skulle behövas..
Helhetshälsa
Som ni vet sedan tidigare så är jag ett stort fan av Helhetshälsa’s produkter. Deras namn säger egentligen allt om deras sätt att jobba. Bra produkter som är rena och utan massa onödiga tillsatser. Dessutom svensktillverkat!
I nuläget använder jag dagligen deras linfröolja, Probioplex, MSM samt D3-vitamin, men nu har jag även blivit den lyckliga ägaren till deras Ultralife proteinpulver. Inte nog med det, jag ska även få prova några av deras produkter som ska främja fertiliteten!
Antioxidantkomplex minskar oxidativ stress som är en viktig faktor för fertilitet då kroppen inte kan ta hand om ett foster om den har höga nivåer av fria radikaler och därigenom är under stress. Låter ju som min kropp i ett nötskal!
Med bland annat C- och A-vitamin, Q-10, E-vitamin, Selen och Zink som behövs för reproduktionsförmågan och sköldkörtelns normala funktion.
Bromelain är ett ämne som finns naturligt i ananas, främst i kärnan. Har ni hört talas om ananasmetoden? Min vän Sarah tipsade mig om det.
Det sägs att om man får i sig Bromelain vid rätt tidpunkt efter ägglossning så kan det hjälpa ägget att fästa lättare. Att Bromelainets antiinflammatoriska effekt kan minska inflammation i livmodern och därigenom göra att ägget lättare fäster.
Ska bli riktigt spännande att testa! Tusen tack Helhetshälsa!
Lättstimulerad
Igår var jag tillbaka på Mariakliniken för att göra ett uppföljande ultraljud. För er som är bekanta med Gonal f så hade jag tagit en dos på 75 i sex dagar. En standarddos.
Eftersom jag har en egen ägglossning varje månad så var jag lite nojig för att bli överstimulerad, men enligt vår läkare så ska det inte spela någon roll.
Men så var det alltså dags för ultraljud igår och ja, alltså, vi räknade inte äggblåsorna men bara genom att svepa med blicken över skärmen kunde jag se 10-12 st i varierande storlekar..
Såå för att inte riskera att få ett helt fotbollslag så avbryter vi behandlingen nu.
Att stimulera till fler ägg resulterar givetvis i en ökad chans/risk för flerbörd och vi har alltid sagt hellre två än noll, men helst ett i taget. Men blir man gravid med trillingar (eller fler) så innebär det betydligt större och fler risker för både mamma och barn..
Därför tog jag Ovitrelle, ägglossningssprutan, igår och vi får nu börja om till nästa cykel men med halv dos (37,5).
Känns ju surt att gå miste om ytterligare en månad, men säkra före osäkra.
Gonal f
Idag är dagen! Har precis tagit min första dos Gonal f – Äntligen!
Efter mycket om och men med cykler som strulat, otillgängliga tider hos läkaren med mera så är vi nu igång.
Börjar med en dos på 75 och på måndag är det dags för ultraljud igen och då får vi veta ifall dosen ska justeras eller ej. Spännande.
Hoppas hoppas hoppas verkligen att detta kommer gå vägen!
Nålälskaren i mig jublar över dessa sprutor, men det kändes lite konstigt att sticka sig själv, nålen är trots allt ganska lång haha. Men det gick bra, inga konstigheter. Nu håller vi tummarna för att detta gör susen.
P4 Kristianstad
Har ett brejk innan dagens sista klienter kommer, passar på att uträtta lite ärenden på stan, äta mellis och lyssna på gårdagens P4 Kristianstads förmiddagsprogram.
Igår var nämligen mannen med där och pratade om vårt liv, det vi går igenom just nu, känslorna, frustrationen, ledsamheten. Ja ni vet, allt det där som hör till en barnlängtan och barnlöshet.
HÄR finns en direktlänk till programmet!
P-piller?
Okej, redan nu vill jag varna för ett eventuellt långt inlägg. Jag vill även ha sagt att är man känslig för tjejsnack så bör man sluta läsa redan här och scrolla vidare till ett annat inlägg.
Så, nu har jag sagt det! 🙂
Som de flesta av er redan vet så försöker vi skaffa barn. Vår längtan har varit lång och vi har försökt i ungefär 2½ år.
80% av de par som försöker skaffa barn blir gravida inom 1 år. Så har alltså inte fallet varit för oss. Hursomhelst. I december förra året så sökte vi hjälp hos en klinik i Hässleholm. Man har tagit prover på både mig och Erik, jag har hoppa upp och ned i gynstolen som aldrig förr, haft metallrör skuffat upp i fiffin och trots allt detta visar proverna inget avvikande. Allt verkar normalt.
Ändå så blir det inget..
Jag vet att vi definitivt inte är ensamma i vår frustration, snarare allt annat än. Men vi har alla vår egen kamp. De flesta samlas på familjeliv där man ventilerar allt mellan himmel och jord. Under vårt första 1½ år spenderade jag endel tid där inne men just u försöker jag hålla mig borta så mycket det bara går haha.
För även om proverna inte visat något så har man ofta ändå en egen teori.
Min teori tog jag upp med läkaren i våras men då avfärdade hon det bara med att ”Det är heeelt normalt”. Ändå kunde jag inte riktigt släppa detta utan kände att jag behövde stå på mig mer, ta upp det med henne igen, vilket jag gjorde för några månader sedan. Då var det helt plötsligt annat ljud i skällan och det som tidigare var helt normalt verkade inte lika normalt längre. Jag pratar nämligen om mensen.
För ca 10 år sedan så hade jag en så kallad skolboksmens. Alltså en som följde helt enligt plan och betedde sig precis så som man fick lära sig att den borde vara. 3-5 dagar med blödningar och en cykel som låg på 28-29 dagar.
Helt regelbunden ända från dag ett och jag hade överlag bra koll på kroppen.
Just nu har jag en cykel på 26 dagar och blödningar 1 dag. Det är alltså något som skett, något som känns annorlunda och avvikande. Från att gå till att avverka en hel ask blåa normaltampisar kan jag nu ha en av de minsta minitampisarna under en hel cykel. Är de bara jag som tycker det är konstigt?!
Så när jag nu en andra gång presenterade denna tanken för läkaren, förklarade att min slemhinna måste vara för tunn för att ett ägg överhuvudtaget ens ska kunna fästa så verkade hon (äntligen) fatta galoppen. Hon tyckte därför att vi skulle börja stimulera med sprutor.
Såå vi bokade in en tid som skulle matcha in starten in på nästa cykel men det var där det strulade till sig. Jag har nämligen gått på akupunktur och zonterapi senaste tiden, något som har påverkat min kropp väldigt positivt.
Jag känner tydligt hur kroppen börjar komma igång, den beter sig nästan som om den vore i puberteten igen. Men eftersom kroppen började jobba för fullt så var min föregående cykel endast 22 dagar, vilket gjorde att vi missade den bokade tiden för uppstart med injektioner.
Ett ultraljud konstaterade att vi för långt in i den påbörjade cykeln så att starta med injektioner då hade varit mer eller mindre verkningslöst. Istället ville läkaren att jag skulle börja med p-piller vid ytterligare nästa cykel och sedan sprutor efter den.
P-piller alltså?! Något som är till för att FÖRHINDRA graviditet?! Något som även, med största sannolikhet även fukkat upp min kropp från början?! Nej, förstå mig om jag blir lite osäker inför detta..
Nu när min kropp äntligen börjat komma igång, ska jag då börja tämja och begränsa den igen? Kapa min egen hormonproduktion och bromsa alla naturliga funktioner?
Jag kan förstå de par som ska påbörja en ivf-resa, där man behöver göra en nedreglering. Men så är inte fallet hos oss. Här vill läkaren att jag ska äta p-piller för att istället kontrollera cykeln så att vi inte riskerar att missa vår nästa bokade tid. Men då 22-dagarscykeln var ett undantag så känns oddsen för att det ska upprepas oerhört låg. Hänger ni fortfarande med eller har det blivit för komplicerat?
Igår fick jag min mens (förövrigt på dag 28!! 😀 Det gäller att tänka positivt 😉 ) så tanken var ju att jag skulle börja med de där förbaskade p-pillrena igår. Men det kändes bara fel. FELFELFEL.
Min magkänsla säger att jag ska strunta i dem, boka en tid för uppstart med injektioner och så får det bära eller brista helt enkelt. Eller är jag helt dum nu?
Finns det någon som varit med om något liknande? Har ni någon erfarenhet av detta?
Finns det någon funktion som p-pillrena kan fylla mer än att bara kontrollera cykeln (alltså ej i nedreglerande syfte)?
Det är som ett smärre krig i mitt huvud just nu.. Att äta eller att inte äta?
Nymo: insemination
Lyckan när man börjar jobba sent och kan ha en lugn morgon hemma framför Nyhetsmorgon och en kopp te.
Bland annat pratar morgonens gäster om insemination, ett ämne som givetvis intresserar mig. Däremot har det inte ännu sagts något som jag inte redan är påläst om, men oavsett tycker jag att det är bra att de tar upp detta känsliga ämne.
Tanken var ju att vi skulle börja med injektioner vid förra cykeln. Men min kropp flippade ur lite (troligtvis triggades den igång av zonterapi och akupunktur) så när vi var tillbaka på Mariakliniken visade ett ultraljud att vi redan var för sent på det. Så därför kommer det istället bli till näst-nästa cykel. Mer om det sen..
Injektioner
Det var ett lyckat besök hos fertilitetsläkaren i tisdags och det kändes som att hon faktiskt lyssnade på mig. Tidigare när jag har berättat om mina misstankar till varför vi inte blivit gravida så har det bara avfärdats med ”det är heeelt normalt”. Men när man känner i sin kropp att det inte är normalt, att det är något som inte stämmer, så blir man väldigt frustrerad över att få såna svar tillbaka.
Men den här gången var det bättre! Hon höll med mig om att jag behöver en annan typ av stimulering än Pergotime (tog tre kurer och funkade absolut inte) så från och med nästa vecka ska jag börja med injektioner.
Exakt hur allting kommer gå till vet jag inte, men jag kommer ta sprutorna själv och sedan följa upp med ultraljud för att se hur slemhinna och äggblåsor utvecklas. Typ.
Har även fått östrogen som jag börjat ta redan nu, förhoppningsvis kommer detta göra susen!
