– TORSDAG –

Dagar och timmar går verkligen i ett nuförtiden. Det har redan hunnit bli torsdagseftermiddag trots att det känns som att vi precis stigit upp!
Det har varit en bra natt här. Tror jag fått ihop runt 5 ½ timmars sömn, så känner mig riktigt pigg!
Vi har hittills haft en lugn dag här. Efter frukosten promenerade vi ned till Ica för att köpa ingredienser till en kaka (receptet kommer sen!) kom hem, ammade, gjorde kakan och nu sitter vi och väntar på ett bud som ska komma och hämta upp min kamera.

Annars kommer det nog inte göras många knop idag. Tänkte göra några ryggövningar och är sugen på att se en film och äta ovan nämnda kaka. Mammaledighet när det är som bäst – Bara ta dagen som den kommer och göra, typ, vad man vill. Så mycket som kiddon tillåter liksom haha.

Vad gör ni idag? Fler mammalediga eller soon to be som är inne och läser? 🙂


Utförsäljning

Idag har Louise, jag och kidsen varit en sväng på NG baby’s utförsäljning uppe i Emmaljunga. Jag var specifikt på jakt efter en myspöl och en sänghimmel meeen kom hem utan något av dem :(((
Det var minst sagt högt tryck på grejerna. Vi kom innanför dörrarna 10:03, 3 minuter efter att de öppnat upp dörrarna, men på den tiden hade alla pölar gått åt. Och några sänghimlar såg jag inte ens.

Oh well, vi överlever för stunden. Tur att man kan shoppa på nätet hehe.
Ser framför mig en sjukt mysig hörna med dessa prylar inne i Valthers rum. En liten ljusslinga och ett par fluffiga kuddar till och sen kan vi spendera många timmar där med att läsa sagor. Funkar även att ha i vardagsrummet och ställa ett babygym över så kan vi ligga där och peta.
Ett babygym måste vi förövrigt också investera i! Det får ordnas med inom kort!

NAPTIME

Jag har inte riktigt fått till det där med att sova samtidigt som bebisen sover.. Ifall han skulle gå med på att ligga själv och sova så brukar jag prioritera att laga mat och äta, hänga tvätt, vissa dagar svarar jag på mail och jobbar administrativt (tar ut tre föräldradagar/veckan) och rätt som det är vaknar han och vill äta igen haha.
Ska dock försöka bli bättre på det!

Dessa gullisar är ju svåra att motstå! Som ni ser så ska Polly fortfarande vara med på precis allt. Hon vill ligga nära och vaka.
Min lilla familj ♥

Kamera VS telefon

Suck. Min kamera har kapitulerat helt så kan bara ta bilder med telefonen just nu. Eller, jag har min Canon också men allt tar lite längre tid med den eftersom jag inte har wi-fi-anslutning i den. Plus att Erik ofta har den i jobbet så inte alltid den är tillgänglig.
Stör mig på att de bilderna av uppenbara skäl har så mycket sämre kvalité, men att de också blir så himla mycket större i storlek vid uppladdning.
Förstår inte riktigt varför det blir så?
Verkar som att de skiftar mellan tre olika storlekar och jag kan inte styra vilken av dem de ska vara i. Antingen är jag alldeles för oteknisk eller så går det bara inte att ändra. Tänkte att jag ska byta telefon snart, till en med bättre kamera!

Oh well, hoppas ni står ut med alla korniga bilder innan jag hunnit få kameran lagad!

MAGEN

Alltså helt sjukt vad jag saknar den där stora magen! Älskade verkligen att vara gravid och även om jag älskar att vår bebis är på utsidan nu så känner jag mig snuvad på de sista graviditetsveckorna.
Jag kom aldrig till det där läget då det var tungt eller jobbigt (även om det var jobbigt mentalt med alla förvärkar) så på ett sätt hade jag nog kunnat vara gravid några månader till haha.

Är i alla fall glad att jag tog mycket bilder på magen så jag kan titta tillbaka på och minnas.
Lustig egentligen, när man är gravid så VET man ju att det ligger en liten människa där inne, men det är ändå en viss alien-känsla när man känner hur bebisen sprattlar runt där inne. Och när jag tittar på V nu så tycker jag det känns så himla konstigt att han befunnit sig inuti min kropp?! Där brukar man annars bara ha organ liksom. Inte en människa som kan leva och växa på utsidan också. Men ja, det är ju det som är det magiska, att man kan skapa ett barn.

12/10 Dagen vi väntade på – BF

Skriver detta inlägg samtidigt som jag sitter och ammar. Håller tummarna för att jag prickar alla tangenterna haha. 

Idag var dagen D – BF! Beräknad födelse för vår kille. Men ja, istället har han varit här fyra veckor och på söndag blir han en månad. Så fort tiden går! 

Vi började dagen med ett besök på BVC. Han mätte och vägde drygt 49 cm och 3200 gram. SÅ skönt att han går upp i vikt bra! Man vet ju aldrig hur mycket de får i sig genom amningen och nu när vi inte länge tilläggsmatar får vi förlita oss helt på min kropp. Men än så länge verkar det ju gå super 🙂 

Efter besöket hos BVC mötte vi upp Louise och hennes mini vid vaxsjön. Så himla roligt att det bara skiljde sig två dagar i våra graviditeter och att vi födde med en veckas mellanrum. Hon i 37+2 och jag i 36+0. Bebisarna sov gott i vagnarna medan vi traskade på. Riktigt skönt att komma ut och få lite friskluft. Hade tur med vädret också för det var nog den enda stunden på dagen då det inte regnade eller blåste storm haha. 

Glömde kameran hemma men knäppte iallafall en med mobilen. Älskar den här naturen! 

Perfektion (babyspam)

Kan titta på det här lilla fejset i evigheter. Tänk att han är här. Tänk att det gick. Att vi (plus läkarna+embryologerna på Nordic) har gjort honom. Magiskt ♥

 

BABYSHOWER

Har ju helt glömt bort att berätta om min babyshower! Får bli ett snabbt inlägg om det innan bebis vaknar till här bredvid 😛

Världens härligaste brudar överraskade mig TOTALT tisdagens för två veckor sedan.
Jag hade som vanligt varit i Osby och jobbat på förmiddagen, därefter åkte jag på 90 min gravidmassage i Kristianstad (där jag för övrigt låg med konstanta förvärkar).
När jag kom hem satte jag mig i soffan för att svara på lite mail. Men så kom en hård knackning på dörren! Kände direkt igen den knackningen haha.
Öppnade dörren och där stod dem med ballonger, mat och alla möjliga roliga saker!

Vi åt pizza, frossade i frukt och godis, gjorde gipsmage, allmänt hängde och snackade och så fick tjejerna ge sina bästa råd samt gissa på datum, längd och vikt för bebis.
Vi fick också superfina presenter till bebis! Bland annat mössa, skallra, filt, napp, tuggis, dragleksak, blöjor och bok.
Kunde inte hitta min kamera så blev bara mobilbilder från kvällen – Som ni kan se på Instagram.

Planen var egentligen att babyshowern skulle ägt rum nu i lördags, 23/9, men de andra blev lite nervösa på grund av alla mina känningar så de beslutade för att tidigarelägga den. Och tur var väl det för två dagar senare drog förlossningen igång haha.
Läste precis igenom alla lapparna från denna burken och den som var närmast ankomstdatum var Patricia. Hon gissade på 17/9, bebis kom 15/9 och bf var 12/10 😛


 

En ny sorts vardag

Sedan vi kom hem från BB har dagarna gått både snabbt och långsamt. Vi lär känna det här nya lilla livet allt mer och försöka lära samt hitta någon sorts rutin kring mat och sömn.
Varannan dag har vi kommit ut på en kortare promenad och det har varit SÅ skönt med friskluft!
Jag tycker dessutom att det har varit orimligt lyxigt att kunna promenera utan att få sammandragningar hela tiden haha. Har ju knappt kunnat ta en endaste promenad sedan i våras och jag har verkligen saknat det!

Idag tog jag och lilleman en promenad SJÄLVA när Erik var iväg en sväng. Kändes stort men inte alls läskigt.
Har alltid känt mig väldigt moderlig så jag upplever mammarollen som väldigt naturlig. Känner mig trygg i min egen roll, även om jag såklart har mycket oro kring hans mående och hälsa.
Hursomhelst så gick vår promenad hur bra som helst! Bebis sov konstant och min kropp mådde super. Gick 1,5-2 km ungefär. Alldeles lagom just nu!

Förlossningsberättelse del 3 – Att kräkas nedåt

Nu hade större delen av förlossningen gått, bebis skulle sjunka ned och sedan krystas ut.
Jag gungade på och upplevde att smärtan började förändras. Tidigare hade den suttit mycket i magen och i ländryggen, men nu flyttades den längre ned i bäckenet.
I denna fasen hände det mycket coola saker rent fysiskt. Kroppen bara gjorde på något vis. Det var som att den tog över och styrde helt och jag och mitt sinne fick bara följa med i känslan.

Har tidigare hört känslan av att ”kräkas nedåt” under en förlossning och ja, nu förstår jag verkligen vad som menas med det. Kroppen hävde sig på konstiga sätt och mina ljud blev helt annorlunda. Liksom tryckande och hulkande men utan att jag kräktes. Kände aldrig att jag behövde göra det trots att jag vet att många gör det i detta skede.
Jag kom ihåg att jag läste i en av Gudrun Abascals böcker att om man står på alla fyra eller skjuter rumpan mer bakåt så kan det underlätta när bebis ska passeras spinae taggarna. Så det gjorde jag!
Var helt sjukt när jag kände hur han liksom rundade svanskotan och vid det tillfället så tänkte jag ”men herregud han kommer ju NU!!”

Tillslut var han helt nere och det var dags att krysta. Klockan var nu 02:36.
Egentligen ville jag krysta i alla fyra- eller knästående-position, alternativt pall men det upplyste dem mig om att de inte jobbade med där.
Men på grund av att jag var förstföderska och att förloppet hittills varit både snabbt och intensivt så ville de ha mig i gynposition istället.
Och nu, NU kom min första värkvila! Let me tell you att det var för jävla magiskt haha! 😛
Helt plötsligt kunde jag andas ett par normala andetag. Lustgasen fick vila och min kropp likaså. Njöt av att få vara så avslappnad och det var just det jag fokuserade på mellan krystvärkarna. Minns att jag fick beröm av bm, bm-student och ssk att jag var så duktig på att slappna av.
Väldigt glad att kroppen lugnade sig här, av flera anledningar.
Erik har berättat i efterhand att barnmorskan sa till honom att det var ”bra att kroppen lugnade sig själv, det gick väldigt snabbt där ett tag och det hade kunnat bli riktigt stökigt”.

Krystvärkarna kändes mest i magen och en hel del över svanskotan. Minns att jag tyckte det var jobbigt att ligga med benen i gynposition för att det kändes som att musklerna över höfterna skulle krampa. En petitess i det hela men var tillräckligt störigt där och då haha.
Det var barnmorskestudenten som höll i hela förlossningen och jag tycker hon gjorde ett grymt bra jobb! Jag fick fin coaching av alla tre där inne men hon gjorde ett superbra jobb med att hålla emot och försöka styra min kropp.
Jag drog i handtagen så mycket att jag hade träningsvärk i bröstmusklerna i två dagar efteråt haha. Krystade när kroppen sa till mig att krysta och vilade så fort som kroppen tillät.
Efter ett tag fick jag känna efter bebisens huvud och minns att jag tyckte att det kändes slemmigt och mjukt.
Inväntade den berömda ring of fire, men tyckte inte att den var speciellt jobbig egentligen. Sved litegrann men hade mest ont i magen och det tog allt fokus. Kändes förvisso som att man skulle spricka upp mot blygdbenet, även fast man inte gjorde det!
Började krysta 02:36 och 03:11 kom han! Skrikandes direkt! ♥

Hade skrivit i förlossningsbrevet att jag gärna ville vara med och ta emot honom, men i den stunden kände jag mig alldeles för påverkad och nästan desorienterad så kände mig inte kapabel till det. Vilket jag ångrar nu. Önskar att jag hade kunnat pulled myself together. Men hade sån kort paus innan sista krystvärken så hann inte riktigt med.
Men ut kom han ju och det är det viktigaste!
Han landade på min mage och där fick han ligga en stund, navelsträngen var lite kort och jag ville vänta med avnavling tills att moderkakan kommit ut.
Kände ingenting när moderkakan kom. En liten kryst så gled den ut.

Nu var han alltså här. Jag hade blivit mamma och Erik pappa. Overkligt. Men ändå så naturligt.
Känns som världens mest självklara grej att det var just Han vi väntat på i över fyra år. Vår lilla prick på skärmen.

Så här drygt en vecka efter förlossningen känner jag mig väldigt bra återhämtad. Har inte alls speciellt ont i bäckenet längre, det gick över för typ två dagar sedan, och eftervärkarna har upphört. Det enda jag känner av är obehag kring mina yttre stygn. Har två enstaka i perineum.

Ja, det var det hela.
Nu är han här, nu har vi påbörjat ett fantastiskt nytt liv och jag känner mig så otroligt lyckligt lottad som får uppleva allt det här. Ser fram emot alla nya upplevelser tillsammans med min lilla familj ♥

Tack för att du orkade läsa!