Har ett brejk innan dagens sista klienter kommer, passar på att uträtta lite ärenden på stan, äta mellis och lyssna på gårdagens P4 Kristianstads förmiddagsprogram.
Igår var nämligen mannen med där och pratade om vårt liv, det vi går igenom just nu, känslorna, frustrationen, ledsamheten. Ja ni vet, allt det där som hör till en barnlängtan och barnlöshet.
HÄR finns en direktlänk till programmet!
Lyckan när man börjar jobba sent och kan ha en lugn morgon hemma framför Nyhetsmorgon och en kopp te.
Bland annat pratar morgonens gäster om insemination, ett ämne som givetvis intresserar mig. Däremot har det inte ännu sagts något som jag inte redan är påläst om, men oavsett tycker jag att det är bra att de tar upp detta känsliga ämne.
Tanken var ju att vi skulle börja med injektioner vid förra cykeln. Men min kropp flippade ur lite (troligtvis triggades den igång av zonterapi och akupunktur) så när vi var tillbaka på Mariakliniken visade ett ultraljud att vi redan var för sent på det. Så därför kommer det istället bli till näst-nästa cykel. Mer om det sen..
Det var ett lyckat besök hos fertilitetsläkaren i tisdags och det kändes som att hon faktiskt lyssnade på mig. Tidigare när jag har berättat om mina misstankar till varför vi inte blivit gravida så har det bara avfärdats med ”det är heeelt normalt”. Men när man känner i sin kropp att det inte är normalt, att det är något som inte stämmer, så blir man väldigt frustrerad över att få såna svar tillbaka.
Men den här gången var det bättre! Hon höll med mig om att jag behöver en annan typ av stimulering än Pergotime (tog tre kurer och funkade absolut inte) så från och med nästa vecka ska jag börja med injektioner.
Exakt hur allting kommer gå till vet jag inte, men jag kommer ta sprutorna själv och sedan följa upp med ultraljud för att se hur slemhinna och äggblåsor utvecklas. Typ.
Har även fått östrogen som jag börjat ta redan nu, förhoppningsvis kommer detta göra susen!
För att ge er en liten uppdatering om vad som händer på skaffa-barn-fronten så kan jag meddela att det ännu inte har hänt något som är värt att nämna. Ingen bebis på bakning. Än.
Men imorgon ska jag testa något nytt som såklart förhoppningsvis kommer att resultera i ovanstånde. Jag ska nämligen testa zonterapi!
Har fått det rekommenderat av många, och även om de flesta säger att den där mannen i Landskrona är bäst så har jag just nu inte schema som tillåter mig att åka dit.
Så ska därför prova att först gå till en kvinna som håller till i Hässleholm, nära och bra liksom!
Får se vad det ger, är i alla fall väldigt pepp! Och skulle jag inte märka någon skillnad så får jag bara ta mig tid till att åka till Landskrona.
Och fram tills att vi har en egen kotte så får vi njuta till fullo av den här lilla människan ♥
Idag är dagen. Dagen då jag ska börja med Pergotime. Har verkligen längtat. Även om man kan få biverkningar och må rätt pissigt så kan detta fortfarande innebära den stora skillnaden på att få barn eller ej.
Har många i min närhet som ätit Pergotime, vissa i dubbla eller tredubbla doser, och mycket riktigt har det gett resultat i form av gosiga bebisar.
Har man ingen aning om vad Pergotime är så är det alltså ett läkemedel som ska stimulera ägglossning. Man tar en kur på fem tabletter under fem dagar (om man ej går på en högre dosering det vill säga..) och när man tagit den sista tabletten så får man äl inom 4-10 dagar.
Jag har tidigare inte haft någon problem med egen ägglossning, i alla fall inte vad jag vet, men nu skrev läkaren ut dessa och vi vill ju gärna testa alla möjligheter som finns. Kommer även att komplettera med en progesteronkräm, eftersom jag fortfarande har mina misstankar om att jag ligger lågt till i de värdena.
Något som däremot är lite skrämmande är att risken för flerbörd ökar när man äter dessa tabletter haha
Men visst, hellre två barn än inget barn! 😛
Denna morgon hänger jag på låset till Mariakliniken. Jag ska kolla mina progesteronnivåer och detta måste göras innan 9:30 på morgonen. Så efter provtagningen är det plattan i mattan till Höör.
Så himla lyxigt att få ta blodprov innan jobbet, det ger mig en liten kick haha. Vet att det troligtvis är de sjukast faktan om mig – men jag älskar att ta blodprov.
Vet inte riktigt hur det kommer sig, för när jag var liten avskydde jag det. Då tog jag prover regelbundet 3-4 gg/året i och med att de utredde mig för celiaki. Minns paniken jag kände och hur mamma och sköterskan fick hålla fast mig. Inte alls kul. Troligtvis gjorde det inte ens speciellt ont, men det var själva situationen, att man förväntades vara rädd för nålar och stick.
Hursomhelst känner jag alltså precis tvärtom nu. Jag tittar nyfiket på när hen ska sticka och jag plockar alltid fram och visar mig bästa ven haha 😛
Ska bli intressant att se vad proverna visar sen. Jag hoppas lite grann på att det faktiskt ska visa något, för då är det ganska enkelt avhjälpt och då blir vi förhoppningsvis gravida fort. 
